|
Den skånska svartsoppan
Kraftig, kryddig soppa gjord på blod var redan på medeltiden festmat halvvägs upp till Norrland, och utan koppling till någon särskild högtid. Olaus Magnus berättar på 1500-talet om svartsoppa till hare, och hos Cajsa Warg i Stockholm på mitten av 1700-talet finns svartsoppa finns med som en självklarhet. Soppan blev även vanlig bland allmogen lite varstans i landet. Att servera den som förrätt till Mårten gås är också ett påfund från Stockholm, närmare bestämt den anrika inrättningen Piperska muren på 1850-talet. Rätten har inte starkare historiska band till Skåne än någon annan landsdel. Att associationen är så stark idag beror nog delvis på att gåsblod blivit vanligast i Sverige under de senaste seklerna, och den fågeln har ju också kommit att associeras med Skåne på sistone (läs om den skånska gåsen). Soppor på blod finns lite varstans, och inte sällan rekommenderas eller anvisas gåsblod som råvara. Som i Polens czernina eller jusznik, eller den Schwarzsauer eller Swattsuer som är svartsoppa med ett bara aningen annat namn och förekommer från Ostpreussen till Holland. Bonus för den som inte visste: gåsens krås utgörs av inälvorna som kokat ihop med varann och lite kryddning. Skärs fint och läggs upp så gästerna kan ta efter behag. Läs om andra förment typiska Landskapsrätter, som spettekaka och gås som sagt. Referenser:
|
