Den skånska gåsen

Gåsen är en mycket gammal och spridd matfågel. Gäss åts i Rom på sin tid, och har ätits i Skandinavien i tusentals år, åtminstone ända upp till södra Norrland. De åts såväl färska som insaltade året runt, inte minst vid jul: julgås har varit vanligt förekommande. Mårten gås (på Martin av Tours dag den 11 november, eller på svenskt manér dagen före) var en kontinental sed vars äldsta belägg i Sverige spårats till Stockholm på 1500-talet, troligen utövad av tyskar.

Ett än idag spritt bruk är den traditionella Martinsgåsen (i Österrike även kallad Martinigans eller Martinigansl).

Översatt från tyska Wikipedia

Gässen kunde födas upp i inhägnader men det vanliga var att de vallades runt, ofta av barn, för att plocka åt sig vad mat de kunde hitta, exempelvis som "stubbgäss" på stubbåkrar. När jordbruket effektiviserades framåt slutet av 1700-talet - jodå, sånt har hänt förr - så blev den nischen för smal, och gässen försvann från byarna. Utom i Skåne, där förutsättningarna var något bättre. Så gick den "från nordeuropeisk statussymbol till regional sydsvensk identitetssymbol" (Genrup).

Läs om andra förment typiska Landskapsrätter, som svartsoppa och spettekaka.

Referenser:
Jan-Öjvind Swahn, Stora matlexikonet (Ordalaget 2009): gäss
Kurt Genrup, "Gåsen i festmåltider", Etnobiologi i Sverige 3 (W & W 2007), sid 129-131
Wikipedia (ty.): Martinstag