|
Folktrons väsenAlla vet hur tomtar och troll ser ut, liksom en rad andra sagofigurer som folk förr i världen trodde på. Men dessa uppfattningar behöver inte ha särskilt mycket att göra med hur man en gång i tiden faktiskt föreställde sig dem. ...Gränserna mellan folktrons olika väsen [är] flytande. Det som berättas om ett slags väsen i en trakt kan gälla ett helt annat väsen när man kommer några mil längre bort. Ebbe Schön Förutom mångfalden av sägenmotiv och trosföreställningar har även det stora antalet benämningar och uppenbarelseformer bidragit till att traditionen anses svår att överblicka. [...] På det hela taget tycktes näckentraditionen liksom andra väsentraditioner sakta men säkert upplösas så snart jag satte dem under mitt förstoringsglas. Jochum Stattin Eriksson nämner en uppteckning där varelserna kallas troll i början och jättar i slutet - även om det är ovanligt så är det ändå, enl. Eriksson, karakteristiskt för osäkerheten i terminologin. TrollTroll ser givetvis ut som i John Bauers bilder, stora eller jättestora eller åtminstone inte mindre än människor, med stora näsor, djurhudar, mängder av smycken osv. Med en ännu senare tiders terminologi skulle man kunna säga att Bauer disneyfierade trollen, för hans bilder saknar stöd i åtminstone svensk tradition. De liknade inte alls trollen i sagoböcker eller sådana där trolldockor som finns i leksaksaffärerna. Nej, de var egentligen rätt lika människorna, lite klumpigare kanske, lite mörkare. Och så hade de svans förstås, men den brukade de binda upp så att den inte syntes när de visade sej ute. Bengt af Klintberg Folktrons troll är inte John Bauer-troll, inga knöliga jättenäsor,
tofsprydda svansar eller spetsiga öron. Istället beskrivs trollen i folksägner oftast
som vackra kvinnor vars mål är att locka män i fördärvet, eller åtminstone ner i
berget.
Harald Åberg Om ett riktigt gammaldags troll skulle komma vandrande så är
det inte alls säkert att vi skulle märka vad det var. Ofta såg troll nämligen
ut som helt vanliga människor.
Ebbe Schön Ebbe berättar att han hittat en, säger 1, genuin sägen i arkivet ifråga där man nämner att ett troll har svans. Nationalencyklopedin verkar bekräfta det hela, dock med en tydlig åtskillnad mellan "folktro" och "folksagor": det förra var sådant man faktiskt trodde, det senare sagor som man berättade utan anspråk på att bli trodd, med pepparkakshus etc. Folksagornas troll har bara namnet gemensamt med folktrons och är identiska med jättarna, dvs. deras roll är att vara övernaturligt stora och farliga motståndare till sagornas hjältar. Relaterat: Bauers skog har inte
heller åldern inne.
ÄlvorPå romantiska tavlor har äldre konstnärer målat undersköna älvor som trånande dansar omkring i dimmorna på ängen. Så väna och ljuvliga har älvorna aldrig varit i folktron. Ebbe Schön Kopplingen med dimmorna är fullt korrekt, men i skandinavisk folktro, åtminstone av senare datum, är älvorna otyg som gör folk sjuka. Hos kelterna var det de som svarade för bergtagningar. När Tolkien började skriva om språk och kultur hos elves var det givetvis älvorna han menade, en koppling som är svår att tänka sig idag. Tå skola ther troll och spökelse löpa hwar om annan, och en gast skal möta then andra; elfwor skola ock hafwa ther herberge, och finna ther ro. Jesaja 34:14 (Karl XII:s bibel) Dessa "elfwor" har i andra översättningar blivit till den förskräckliga demonen Lilith. Den typiska "ljuva lilla älvan" känns rätt avlägsen. NäckenDet finns förvisso exempel på sägner där näcken skildras så som alla föreställer sig honom, men de är undantag snarare än regel. Det finns flera återkommande teman i de många och varierande beskrivningarna - kopplingen till vatten såklart, försök att dränka folk, musiken, förmågan att anta olika gestalter och även att det var just en varelse av hankön, däremot inte att han var en naken gubbe på en sten. Även skildringarna av Näcken som grön eller grönhårig hör till sällsyntheterna. Det utmärkande för näcken var att han uppträdde i gränsområdet mellan land och vatten. I vattnet tänktes han oftast som ett djur eller ett föremål. De gånger han uppträdde i mansgestalt beskrivs han nästan uteslutande som påklädd. Jochum Stattin
Många föreställer sig nog näcken sådan som han sitter på Ernst Josephsons berömda tavla. Men i folktron var han sällan naken. Mest visade han sig gråklädd och med röd luva. Till utseendet skilde han sig egentligen inte särskilt mycket från tomten. Ebbe Schön Det kan även nämnas att Näckens namn inte kommer från ordet naken, eller tvärtom. Ordet "näcken" kan spåras till en indoeuropeisk rot nigu̯ = bada eller tvätta, det har använts om ett antal vatten-odjur som tyskans Nöck, Nix m.fl. varianter. "Naken" kommer ursprungligen från indoeuropeiskans nogu med samma betydelse. JättarIdag är "jätte" synonymt med "stor" så till den grad att man knappast kan tänka sig en jätte som annat än, ja, jättestor. Men ordet kommer troligen från ordet för "äta"; med "jätte" skulle man alltså ursprungligen ha menat en storätare, eller människoätare eller likätare eller någon som på något annat sätt utmärktes av sina matvanor. Sedemera blev deras huvudsakliga uppgift i sägnerna att kasta klippblock, ofta mot kyrkor, eller på andra sätt ställa till topografin. Många av de omtalade handlingarna kräver övernaturlig styrka, men bara en del av dem övernaturlig storlek. Helt visst har man inte föreställt sig jättarna som några groteska vidunder, vilket inte varit nödvändigt då de ju ofta uppfattats som godmodiga väsen. Man har tänkt sig dem som helt vanligt funtade varelser med fru och barn, med det övernaturliga begränsat till styrkan eller storleken. Inga uppgifter finns hur man ansett jättarna gå klädda, vilket man däremot ofta stöter på i traditionerna kring nissen, som tänktes gå omkring i grå dräkt och röd luva. [...] - Låt oss tänka oss att en sydsvensk bonadsmålare stod inför uppgiften att skildra ett jättekast i bild. Han skulle inte gå tillväga som en historiskt medveten konstnär och heroisera eller romantisera jättens klädsel, så som t.ex. John Bauer låter sina troll iklädas lurviga skinnpälsar och skinnmockasiner. Förmodlingen skulle han i stället, lika väl som han låter de bibliska personerna iklädas dräkter snarlika hemtraktens folkdräkter, låta samma ske med jätten. Torkel Eriksson Vilken relation jättarna i folktron har med de jättar som omnämns i 1:a Mos. 6:4 vet jag inte, än: "Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga." Citatet är från 1917 års översättning, för intressant nog används inte ordet "jättar" i Karl XII:s bibel utan "tyranner". Kuriosa: När Tolkien skulle ge ett namn åt sina stora träd-varelser så använde han det fornengelska eller anglosaxiska (språket räknas till perioden 400-1100 ungefär) ordet för jätte, ent. Referenser:
|
