|
Bauers urskog
Så fort någon ser en gammal granskog med mossklädda stenar så beskriver han den som en "typisk John Bauerskog". En sådan skog anses vara sinnebilden för en riktig urskog - trollskog - av människan orörd skog. I själva verket var de skogar som John Bauer inspirerades av i norra Småland övergivna hagar som växt igen med gran. Gunnar Brusewitz I urskog är träden av olika slag och olika ålder, i Bauers skog dominerar hundraåriga tallar eller granar. I urskogen är det skräpigt; döda och halvdöda träd, rotvältor och stammar på marken, ris och buskage. I Bauers skog ligger det obrutna mosstäcket som en matta mellan pelarträden. Det är alltså inte, som Brusewitz antyder, skog som fått sköta sig helt själv, för sådan blir aldrig lika prydlig och enhetlig som den som tas om hand. Förlagan till John Bauers sagoskog, eller rättare vissa av hans sagoskogar, var alltså
mogen och ibland övermogen kolvedsskog. I flera fall var de säkerligen uppkomna efter
medveten skogsodling, oftast sådd. [...]
Kelvin Ekeland Ekeland syftar på Nils Forsheds parafras från 1972, han hade även kunnat nämna Svenska Naturskyddsföreningens skogskampanj från 1999. Den demonstrerar hur även de som borde vara pålästa och insatta kan ta fullständigt miste, för "den trolska urskogen" ifråga är varken ur- eller naturskog - den har kallats "välskött äldre gallringsskog" vilket inte ger något särskilt skyddsvärt intryck. I synnerhet dagens skogar av den här typen är konstlade miljöer som inte alls har någon biologisk mångfald, där är begreppet "granåker" än mer träffande. Förvisso finns det skyddsvärda skogar i landet, men de ser inte ut så här. Som kampanjbild fördes en ny version av John Bauers bild på prinsessan Tuvstarr fram. Den trolska urskogen i originalversionen hade nu ersatts av stubbar. Tuvstarr sitter ensam vid skogstjärnen och tittar sorgset(?) på sin egen spegelbild. SNF John Bauer växte upp i Jönköping i slutet av 1800-talet. Idag är det kanske inte så många som associerar Småland med gruvdrift, men så var det vid den här tiden. Till gruvgångarnas "props" krävdes virke, men framför allt krävdes stora mängder kol för att framställa järn och stål. (Albert Engström från Lönneberga, några år äldre än Bauer, nämner den gruvrelaterade timmerhanteringen vid flera tillfällen.) När den faktiska urskogen försvann från Gränna med omnejd vet jag inte; medeltid, vikingatid, längre tillbaka? Men mannaminnet är kort, och en skog behöver bara bli hundra år för att bli kallad "urskog". Måhända stormen Gudruns härjningar i början av 2005, och de omtalade ekonomiska konsekvenserna därav, fått den icke skogsbrukande allmänheten att inse att stora delar av landets skogar är planterade enkom för att skördas? Så var alltså även fallet i 1800-talets Småland. Verklig urskog är sällsynt, och var så även för hundra år sedan. Vad som i vår föreställningsvärld har förkroppsligat den gammalsvenska skogen är ingalunda den glesnande, risiga urskogen med sina torrakor, vindfällen, rötsjuka träd och multnande lågor; det är i stället den slutna, högstammiga, sekelgamla timmerskog med marken inhöljd i ett tjockt mosstäcke, som växte och på enstaka ställen ännu växer vid mellansvenska bruk och herresäten. Det är den man möter på en målning som Ackes "Skogstemplet" och framför allti John Bauers "trollskog", som väl mer än någon annan bildande konst har bestämt lekmannens uppfattning om hur uråldrig vildskog ser ut. Sten Selander Torrakorna m.m. som Selander räknar upp är mer eller mindre döda träd, som ju inte hör hemma i en vårdad skog. Han var f.ö. långvarig och engagerad medlem i Svenska Naturskyddsföreningen, bl.a. dess ordförande 1936-1947. Relaterat: Vår bild av hur troll ser ut, främst förmedlad av Bauer, saknar stöd i folktron. Referenser:
|
