|
Galileo och jesuitenNär Galileo ville visa solfläckar för en jesuit vägrade denne att titta i teleskopet - han visste att det inte fanns några fläckar på solen, eftersom sådana inte finns nämnda hos Aristoteles De tidigaste beläggen för historien jag hittat kommer från mitten av 1800-talet. Där är de medverkande anonyma: One man having detected spots in the sun, communicated his discovery to a worthy priest: "My son," replied the priest, "I have read Aristotle many times, and I assure you there is nothing of the kind mentioned in him. Go, rest in peace; and be certain that the spots which you have seen are in your eyes, and not in the sun." Christian Bartholmess (1849) Först senare började man identifiera astronomen som Christoph Scheiner (ca 1573-1650) som observerade solfläckar 1611, eller Athanasius Kircher (ca 1601-1680). Det kan nämnas att båda dessa var jesuiter, vilket ger en viss logik åt att de visar sin upptäckt för en överordnad. Här är ett exempel på tillskrivande av Scheiner, och notera att episoden ännu återges med förbehåll för sanningshalten: As an amusing illustration of the way in which the teaching of Aristotle dominated the minds of the learned in those days, Fahie relates though we have not been able to verify the story that when Scheiner communicated his discoveries to his Provincial, the latter replied: "I have read Aristotles writing from end to end many times, and I can assure you that I have nowhere found anything similar to what you describe. Go my son, tranquillize yourself. Be assured that what you take for spots on the sun are the faults of your glasses, or your eyes." Scheiner was permitted to publish his observations, but only anonymously. Ernest R. Hull (1913) Men så småningom justerades den till att handla om Galileo och den ökända processen mot honom, och eftersom han är den överlägset mest kände av de nämnda så kom den versionen, enligt faktoidernas lag om "störst går först", snart att konkurrera ut de andra. Här är en version där både Scheiner och Galileo involverats. Skribenten är anonym, men artikeln publicerades i en tidning som Charles Dickens drev på 1850-talet. Scheiner obeyed his superior's advice, said no more about the spots on the sun, and retired, after admitting that his eyes must be wrong, and Aristotle right. But the spots on the sun were not to be so put down. A senator of Augsbourg, named Veiser, who had heard whispers about the novel heresy, wrote to Galileo. The great astronomer replied that Scheiner's eyes were as good as need be, and that he himself had watched those spots for some time past. Household Words (1858) James Hannam på bloggen Quodlibeta ställde frågan till Paul Newall på The Galilean Library: "vem vägrade att titta genom Galileos teleskop?" Tre namn nämns: Cesare Cremonini, Guilio Libri och Christopher Clavius. Men ingen av dem verkar ha anfört Aristoteles som direkt anledning till att inte titta i teleskopet.
Det kan tilläggas att Scheiner först hävdade att solfläckarna inte fanns på solen utan var en sorts planeter. Han kom senare att ändra åsikt. 1630 publicerade Rosa Ursine sive Sol som länge var standarverket om solfläckar. Han beskriver observationsteknik och optik, kritiserar Galileo, och söker även att hitta stöd för solfläckar hos såväl de gamla filosoferna och kyrkofäderna som i bibeln.
Sen är det en annan sak att observation av solfläckar inte gjordes genom att titta direkt i teleskopet, utan på en projicerad bild av solen. På vilket sätt utgjorde solfläckar ett problem för den aristoteliska världsbilden? För att de innebar att solens yta inte var oföränderlig och "perfekt". I andra versioner av episoden har solfläckarna bytts ut mot Jupiters månar, vars anti-aristoteliska poäng är att de är himlakroppar som uppenbarligen inte snurrar kring jorden. Relaterade faktoider: Processen mot Galileo, Solfläckar Referenser:
|
