Hexmasters Faktoider: Galileo Galilei

"Till bålet med kättaren!" ropade de fanatiska mörkermännen i katolska kyrkan, och startade en rättegång mot den ädle, sanningssökande vetenskapsmannen

Ingemar Unge skrev om processen mot Galileo i Tidningen Vi, nr 13/2003. Där kan man bl.a. läsa att Galileo hade stöd av kardinaler, inkvisitorer och andra personer med makt; t.o.m. påven Urban VIII var en hängiven beundrare. (Påvar har f.ö. sällan varit så maktfullkomliga som man kanske tänker sig; maktkamper utspelas överallt.) Det är ingen lätt artikel att sammanfatta, med vetenskapshistoria, lite astronomi och framför allt det diplomatiska spel som ledde fram till rättegången; här följer Unges egen sammanfattning, men den gör inte riktigt artikeln rättvisa, som härmed rekommenderas å det varmaste.

Vatikanen bestod inte bara av astronomiska ignoranter. Där fanns till och med folk som stödde tanken på solen som medelpunkten.
Galilei hade med större smidighet troligen kunnat undgå rättegång.
Interna strider inom Vatikanen var avgörande för att processen kom till. [Påvens franska "parti" angreps av det spanska.]
Reelt hot om bål förelåg inte, det skulle påven inte tillåta. Fast det visste inte Galilei. [Domen blev husarrest, vilket flera kardinaler ansåg så milt att de inte skrev på, bl.a. Borgia som ledde det spanska partiet.]
Det besvärliga var att Copernicus-Galileis världsbild visserligen var sannare än kyrkans, men inte helt korrekt. (Kepler, med vilken Galilei brevväxlade, hade konstaterat att planeten Mars rör sig elliptiskt, vilket dock Galilei ignorerade.)
Och inte sade Galilei "och ändå rör hon sig" [E pur si muove] efter förhandlingarna heller - det skulle ha varit bra dumdristigt.
Materialet i form av protokoll med mera är inte så rikt, vilket gjort att somliga forskare till och med framkastat att astronomin inte ens skulle ha varit huvudnumret vid rättegången, utan helt andra saker.

För att sammanfatta sammanfattningen: Galileo var kompis med många höjdare, till och med påven. Rättegångens grund var inte vetenskaplig. Om Galileo följt det goda råd han fick - att poängtera att hans argumenterande för en heliocentrisk världsbild, dvs. med solen i mitten, var teori och inte fakta - skulle rättegången nog aldrig ägt rum.

Vad det berömda citatet beträffar så avfärdar Pelle Holm det utan särskilda ceremonier:

...uppgiften (som väl saknar trovärdighet) har tidigast anträffats hos historieskrivaren Giuseppe Baretti i The Italian Library 52, 1757.

Man lär sedemera ha funnit citatet på en spansk målning från ca 1640, alltså strax före Galileos död - har ännu inte hittat mer uppgifter. Men även om man kan binda honom vid citatet (vilket ju inte är illa) så är det fortfarande knappast troligt att han sade det i samband med rättegången.

Referenser:
Pelle Holms Bevingade ord: röra sig
Wikipedia: E pur si muove! (äv. "Eppur si muove")
Ingemar Unge, Galilei inför skranket, Tidningen Vi nr 13/2003
Unges källor:
Ulf Lagerkvist, Galileo - teatermartyren, essä i Medusas huvud - forskning som hot
Dava Sobel, Galileis dotter
Galileo Galilei, Breven om solfläckarna
Traditionell framställning:
Simon Singh, Big Bang (Leopard 2004), sid 70-78