fler faktoider

Jord skall du åter varda

En kista som sätts ned i graven täcks av ett jordlager på minst en meter över kistans högsta del, gravkullen oräknad.

Ur Begravningsförordningen

På det djup där kroppar begravs (ofta djupare än vad förordningen anger) finns mycket lite syre. Därför sker ingen förmultning, dvs. ombildning till jord. Istället ruttnar kropparna bort. Att förruttnelse inte resulterar i jord räcker det att ta en titt i en illa skött kompost för att konstatera.

Göran Lager jämför med 1700-talet:

...Ute på kyrkogården lades "hopen" (Linnés benämning på allmogen) i ett speciellt "allmogevarv". Gravarna grävdes bara 70 centimeter djupa. Förmultningen var snabb. Den blir det när döda begravs på bara 70 centimeter. Idag, när kistorna sänks flera meter under marknivå förmultnar varken kistor eller lik. Syresättningen är för dålig.

Prästens ord "Av jord är du kommen - jord skall du åter varda" vid en begravning syftar f.ö. på straffet vid syndafallet, omnämnt i 1:a Mos. 3:19: "...Du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli" - in pulverem reverteris.
Jorden syftar även på skapelseberättelsen i 1:a Mos. 2:7, "då formade Herren Gud människan av jord från marken". På hebreiska heter människa adam och jord adamá, så det är inte så lite symbolik i den där jorden.

Relaterat: "Six feet under" är normdjupet på en grav, sägs det.

Referenser:
Begravningsförordningen (1990:1147), finns på Svensk författningssamling, SFS
Göran Lager, I döden var inte alla lika, Kyrkans tidning 45/2004