Hexmasters Faktoider: Six feet under

1665 härjade pesten - för vilken gång i ordningen - i London (som f.ö. till stor del skulle brinna upp följande år). I detta krisläge utfärdade Lord Mayor sir John Lawrence en förordning, daterad den förste alt. åttonde juli, vari bland mycket annat beskrivs hur de döda skall begravas:

Burial of the Dead

That the burial of the dead by this visitation be at most convenient hours, always either before sun-rising or after sun-setting, with the privity of the churchwardens or constable, and not otherwise; and that no neighbours nor friends be suffered to accompany the corpse to church, or to enter the house visited, upon pain of having his house shut up or be imprisoned.

And that no corpse dying or infectious shall be buried or remain in any church in time of common prayer, sermon, or lecture : and that no children be suffered at the time of burial of any corpse in any church, churchyard, or burying-place, to come near the corpse, coffin, or grave. And that all the graves shall be at least six feet deep.

Direktivet återfinns i Daniel Defoes A Journal of the Plague Year. Det har invänts att han vid tillfället bara var fem år gammal, men dels förefaller han att ha gjort sin hemläxa och läst på i arkiven (hela boken finns på förträffliga www.mastertexts.com, se även länk nederst på denna sida), dels återfinns just denna förordning även i andra källor; på nätet finns åtminstone en, utförligare men i den aktuella paragrafen med samma ordalydelse, dock daterad en vecka efter det datum Defoe anger.

Notera särskilt omständigheterna då beslutet togs; det skall djupa gravar till för att skydda de levande mot dunsterna från de döda. För att få en grop som är 180 cm djup och som har plats för en hel kista på botten får man skyffla upp åtskilligt med jord, jämför de svenska 70-centimetersgravarna på 1700-talet som nämns i faktoiden Jord skall du åter varda.

10 § En kistgrav skall vara så djup att en kista som sätts ned i graven täcks av ett jordlager på minst en meter över kistans högsta del, gravkullen oräknad.

En meter plus kistans höjd ger sisådär 1,50 m; efter att ha kollat med kyrkogårdsfolk så vet jag nu att man ofta gräver gravar på 1,80 här i landet, till och med djupare om det behövs (familjegravar med kistor i flera nivåer). Några googlingar på det nät, där det förefaller oväntat populärt att lägga ut kyrkogårdsreglementen, avslöjar dock att det finns många ställen, även i de delar av världen som ärvt Englands språk och andra delar av dess kultur, där man inte ens är i närheten av sex fot.

There is no state requirement [ för staten New York ] specifying the depth of a grave, although there may be local regulations that apply. The City of New York requires that "when human remains are buried in the ground, the top of the coffin or casket shall be at least 3' below the level of the ground."

(Måttenheten fot förkortas alltså med enkelfnutten ', är nog ovanligare i skrift än kortformen för tum, ".) I New York måtte de ha mer lättgrävd jord än i Texas:

Interestingly, graves do not have to be six feet deep (§ 714.001) The requirement is that the top of the "container of the body" must be at least two feet below the surface if the container is not made of "impermeable" material and at least 1-1/2 feet below the surface if the container is impermeable.

I Pennsylvania gör man skillnad på den "vanliga" jordytan och den jordhög som av naturliga skäl bildas på graven, och som lata dödgrävare annars skulle kunna utnyttja:

If there is an outer case around the coffin, the uppermost part of the outer case must be deeper than 1.5 feet from the natural surface. [28 Pa. Code 1.21(a).] If there is not an outer case, and there is just a coffin or just the body with no coffin, then the item buried must be deeper than 2 feet from the natural surface of the ground [28 Pa. Code 1.21(b).]

Muslimer verkar vilja ha djupare gravar än amerikanen i gemen, men inte ens de i Oregon begär sex fot:

Grave depth shall be a minimum of five (5) feet below the surface of the ground.

På australiensiska kyrkogårdar är det tydligen meter och inte fötter som gäller, med reservation för att man faktiskt mäter från den avlidnes kropp, vilka delar som råkar ligga högst:

15. A person must not inter, or cause, suffer or permit the interment of, non cremated human remains in a cemetery so that any of the remains are at a depth of less than one metre from the surface of the ground unless the remains are interred in a vault in accordance with regulation 16.

That the upper surface of a buried coffin shall be not less than 900mm below the natural surface level of the ground.

Les tombes d‘adultes doivent avoir les dimensions suivantes:
Profondeur...175

175 centimeter, det är ju i princip sex fot. I Anières reglerar de djupen efter likets ålder, men inte ens efter fjorton fyllda kommer man ner till sex fot, eller ens 175 cm:

Adultes: profondeur: 1m.70
Enfants jusqu'à 3 ans: profondeur 1m.00
Enfants de 3 à 13 ans: profondeur 1m.25
Urnes: profondeur 0m.80

Till sist så kommunen Sathonay-Camp, där man åtminstone 1938 verkligen begravde folk på sex fots djup:

Dans tous les cas, les fosses doivent être ouvertes pour les adultes, sur 1m80 de profondeur...

Den främsta anledningen till att djupangivelserna varierar såpass mycket som de gör är naturligtvis att man ibland mäter från jordytan till gravens botten, ibland från jordytan till kistans lock; eller så gör man som i South Australia och mäter från själva kvarlevorna.

Av det jag hittat i svenska, franska samt engelskspråkiga sammanhang så verkar det alltså som om det bara är den engelska traditionen som inte stipulerar att gravar skall vara sex fot, utan betydligt grundare. Att vi icke desto mindre har det engelska talesättet "six feet under" skulle då vara en historisk ironi av ett inte helt ovanligt slag. Om det är en slump eller inte vet jag inte, än - inte heller hur det ligger till i resten av världen.