Newton och jättarnas axlar"Om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar" Isaac Newton skrev ovanstående i ett brev riktat till Robert Hooke 1675 eller 1676. Det är ingen dålig bild av vetenskapen, där stora upptäckter nästan undantagslöst kan härledas tillbaka i tiden. Men var den till synes högst ödmjuka formuleringen i själva verket en giftighet? Även om några säkra porträtt i helfigur av Hooke inte verkar ha bevarats så vet vi att han visserligen inte var kortväxt, men krympling sen tonåren. De två var inblandade i bittra s.k. prioritetsstrider om vem som först kom på vad; det aktuella ämnet här var optik, och jättarna (som Newton alltså menade sig se längre än) var inte något forskarkollektiv i allmänhet utan Descartes och just Hooke. Notera särskilt att korrespondensen ifråga inte var private, utan breven lästes upp inför Royal Society. Accepting the offer of a private correspondence, [Newton] went on to praise Hooke's contribution to optics. "What Des-Cartes did was a good step. You have added much several ways, & especially in taking ye colours of thin plates into philosophical consideration. If I have seen further it is by standing on ye sholders of Giants." Sentiments too lofty drift away from human reality. A lack of warmth was evident on both sides. Neither man endeavored to institute the philosophic correspondence both professed to want, and their basic antagonism remained undissolved. Richard Samuel Westfall I artikeln på Wikipedia framförs åsikten att teorin om gliringen är "somewhat speculative." Jag är mer böjd att hålla med Westfall - det är lätt att tänka sig akademiledamöterna dra på munnen åt "jätten" Hooke. (Not: "ye" uttalas "the", inte "ye" - läs om när "the" kom att stavas "ye".) Men oavsett vad som egentligen menades så var Newton inte den förste som använde uttrycket. Det finns ett flertal exempel från 1600-talet, och det första belägget är betydligt äldre än så: Bernard av Chartres sade att vi är som dvärgar på jättars axlar, och kan se mer och längre, inte på grund av bättre syn, eller större kroppar, utan för att de höjer upp oss. Dicebat Bernardus Carnotensis nos esse quasi nanos, gigantium humeris incidentes, ut possimus plura eis et remotiora videre, non utique proprii visus acumine, aut eminentia corporis, sed quia in altum subvehimur et extollimur magnitudine gigantea. Johannes av Salisbury (1159) Nämnde Bernhard dog 1125, och var f.ö. Johannes företrädare som biskop i Chartres. Det kan vara värt att nämna att Johannes även hade tillnamnet Parvus - "den lille." Bokstavligt eller bildligt? Relaterat: Newtons äpple, som kan vara resultatet av en annan prioritetsstrid med Hooke. Referenser:
|