|
Sankta Lucia
Arvid Rosén Med "Lucia-sången" avses som regel Natten går tunga fjät av Arvid Rosén, och det är den som främst skall tas upp här. Sigrid Elmblads text med "ljusklara fägring" har flera intressanta ord, men de verkar inte ha missförståtts i samma utsträckning som Roséns. Det finns även en barn-anpassad Ute är mörkt och kallt från 70-talet ungefär av en okänd förmåga, vet inte hur vanlig den är, men det lär dröja innan den behöver förses med filologiska förklaringar. Roséns text trycktes första gången 1928, men den var avsiktligt skriven för att ge ett gammaldags intryck, med redan då åldriga glosor som "stuva" och "förlät" (sic). Någon barnvisa var det rakt inte. Det är därför inte underligt att dessa ord kommit att missuppfattas och justeras över tid, i synnerhet som man nog inte alltid gått till de primära källorna för sånghäftens kopierande. Natten går tunga fjät runt gård och stuva "Fjät" = steg (som i tuppfjät), "stuva" = stuga. Varianten "tuva" förekommer men det är fel. kring jord som sol'n förlät skuggorna ruva Denna har lurat många genom åren: jo, det skall verkligen vara "förlät", inte "förgät"! - för det är samma ord som norska forlat, danska forlad, medellågtyska vorlâten och tyska verlassen = lämna. (numera bl. ngn gg [blott någon gång] arkaiserande [gammelfierat], särsk. i poesi o. högre stil) gå l. [eller] draga l. begiva sig o. d. [och dylikt] bort från, övergiva, lämna (ett ställe o. d., en person); äv. oeg. o. bildl. [oegentligt och bildligt]: övergiva, lämna. SAOB Förlåta betyder här överge, lämna. Också den betydelsen är reserverad för högre, särskilt religiös, stil sedan ett par hundra år. Men på 1600-talet sade man förtröstansfullt "Gud förlåter inte de sina". Språkrådet Att betydelsen varken har med dagens eller ens 1928 års allmänna betydelse att göra indikeras av att SAOB:s beskrivning ovan (som jag försökt göra ngt läsligare) skrevs 1927. Över till den andra lucia-sången:
Sigrid Elmblad Elmblads text från 1919 är inte heller särskilt enkel. Å andra sidan bör ord som "hägring", "fägring" och "sia" inte ställa till det för den allmänbildade. Vingesusen i båda texterna är kanske från änglar, kanske i överförd betydelse, som "man hörde vingesuset av en ny tid". Ordet "under" är vidare ingen preposition utan ett substantiv. (Nu blev det kanske övertydligt, men när det gäller sångtexter är det märkvärdigt lätt att så att säga fastna i en läsart, snarare än att läsa innantill - jfr Wikipedia (eng.): Mondegreen.) Melodin är för övrigt italiensk, och har en ursprunglig text skriven av Teodoro Cottrau ca 1850. Enligt uppgift handlar den varken om helgonet eller stadsdelen Santa Lucia i Neapel utan om sångarens båt, barchetta mia. (Texten finns, som så ofta för populära texter, i lite olika varianter. Jag har inte ansträngt mig för att hitta den ursprungligaste.)
Den ene sångaren aflöser den andre, men alla uppstämma de Santa Lucia! Santa Lucia! Och ännu sedan du slutligen uppsökt din bostad, sedan du tillslutit persiennerna framför den hänförande taflan och gått till hvila efter dagens ansträngningar, förföljes du ända in i drömmen af Santa Lucia! Santa Lucia! Karl Wetterhoff (1877) Enligt tipsaren Gösta Mellberg förekommer uppgifter att svensk sed flyttat Lucia-firandet till den 13 december. Det stämmer inte - även i katolska kalendrar är detta Lucia-dagen, och det är då man firar i Neapel. Lucia-firandet har gamla anor, men man klarade sig mycket länge utan det som vi tänker på idag; lussetåg kan spåras som allra längst tillbaka till västsvenska herrgårdar i mitten av 1700-talet. Den huvudsakliga anledningen till att man firade hade varken med helgonet, morgonkaffe eller skönhetstävlingar att göra. När den gregorianska kalendern infördes i Sverige 1753 hoppade man över tio dygn - den 17 februari följdes av den 1 mars. Sedan dess infaller vintersolståndet, midvinter, den 21 eller 22 december, men under den julianska kalendern sammanföll alltså vintersolståndet, dvs. årets längsta natt, och Lucia-dagen - om inte 1752 (då vintersolståndet inföll 11 eller 12 december) så en tid innan dess. Det första offentliga luciatåget av modernt snitt, och helt säkert anledningen till att vi gör som vi gör nu för tiden, arrangerades av Stockholms Dagblad 1927, eller året innan Rosén skrev sin text. Att den allmänna uppfattningen av vad som är gammalt och traditionellt är i högsta grad tidsbundet bekräftades på ett mycket intressant sätt 2004, då SVT vågade sig på att visa lucia-firande ungefär som det kunde te sig i Malung på 1860-talet. "Man ska hålla på traditionerna", som en upprörd lyssnare sade. Referenser:
|
