|
ÄnglarEfter döden blir vi bevingade änglar och får vita kläder, harpa och gloria Den populära bilden av änglar enl. ovan rymmer fem påståenden, av vilka högst två är i närheten av vad som uppges i Bibeln. När denna berättar om "faktiska" änglar (efter grekiska αγγελος angelos, som betyder "budbärare" eller "utsänd") så nämns till att börja med mycket sällan några utmärkande särdrag enl. ovan. Ibland nämns uttryckligen att änglarna ser ut precis som vanligt folk, som i Tobit 5:4: "När han kom ut stod ängeln Rafael där framför honom, men han förstod inte att det var en ängel från Gud." I exempelvis julevangeliet är det en icke närmare beskriven strålglans, "Herrens härlighet", som får herdarna att haja till (Lukas 2:9). Och så vidare. (Samtliga bibelcitat här kommer från Bibel 2000, där inget annat angetts.)
Vad vingarna beträffar nämns i Gamla Testamentet två sorters bevingade skyddsvarelser, tvåvingade keruber och sexvingade serafer. (Det är de förra som mycket längre fram kom att framställas som något så otippat som knubbiga småpojkar, putti; de senare nämns endast en gång, i Jesaja 6:2.) Räknar man dessa till samma skara som änglarna, vilket inte är självklart, så är bevingade bibliska änglar ett faktum. I en berömd syn hos Hesekiel samt i Uppenbarelseboken förekommer en sorts bevingade varelser (som f.ö. ligger bakom evangelisternas traditionella attribut, där Matteus, Markus, Lukas och Johannes symboliseras av en ängel, ett lejon, en (bevingad) oxe och en örn, resp.), men det är inte på något sätt självklart att det är änglar det är frågan om. Så såg deras ansikten ut: de hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett tjuransikte till vänster och alla fyra ett örnansikte. Vingarna upptill höll de utbredda: var och en hade två vingar som vidrörde de andras och två som skylde kroppen. Hesekiel 1:10-11 Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn. De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Uppenbarelseboken 4:7-8
En synkretistisk (religions-mixande) teori är att vingarna övertagits som gudomligt attribut (som alltså inte skulle uppfattas som faktiska ting) från sådana som segergudinnan Victoria/Nike m.fl., till en början inom måleriet men av tekniska skäl först längre fram av bildhuggarna. Det finns även betydligt äldre avbildningar av bevingade gudomligheter o.dyl. i diverse kulturer i mellanöstern. Klädkoden är vita, fotsida nattlinnen. Det är tydligt nog i exempelvis Markus 16:5, "en ung man i lång vit dräkt" (vid Jesu grav). Även i Uppenbarelseboken förekommer vita dräkter på flera ställen, på såväl änglar (t.ex. Upp 15:6) som människor (t.ex. Upp 7:9). Det är dock rätt tydligt att det inte är frågan om någon obligatorisk uniform.
Harpa är vad en ängel musicerar med till vardags, samt horn (även kallade basuner, utan särskild koppling till dagens mässingsinstrument) att stöta i vid högtidliga tillfällen. Varför inte säckpipa, trummaskin eller ukulele? David och israeliterna dansade framför Herren med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till bjällror och cymbaler. 2 Samuelsboken 6:5 För det första blandas harpor ofta ihop med lyror - det som avbildas är vanligtvis de senare. En särskilt känd speleman är kung David, men hans kinnor var snarare en lyra än en harpa, och i Bibel 2000 har den tidigare översättningen ändrats (i ovanstående vers står just kinnowr i originalet). I tidigare översättningar förekommer även cittror. För det andra så förekommer harpmusik vid några tillfällen, uttryckligen eller som liknelse, t.ex. i Uppenbarelseboken 14:2 "...Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor" (på engelska: "harpers harping with their harps"), eller 15:2 "de som hade kämpat sig fria från odjuret och dess bild och talet för dess namn stod på glashavet med Guds harpor i händerna". Men mycket påtagligare än så är det inte. En gloria (den runda varianten av det allmännare begreppet nimbus) är något som använts inom konsten sedan 300-talet för att markera heliga personer (för ett möjligt exempel på att man undvikit att ge en för-kristen person gloria, se faktoiden om Mose horn). I vilken mån folk tagit bildframställningen på allvar, och trott att heliga personer haft en faktisk ljus-cirkel svävandes ovanför huvudet, är osäkert. Eftersom änglar inte är personer utan andeväsen så borde de, i princip, vara diskvalificerade att bära gloria, något som dock inte hindrat att konsthistorien är full av glorifierade änglar. Men det ur teologisk synpunkt avgjort besynnerligaste påståendet är att vi människor skulle ha minsta chans, eller risk för den delen, att bli änglar efter döden. Änglar är helt enkelt en skapelse av en annan sort, möjligen med lägre men absolut inte högre status än människor. Åsikten verkar heller inte finnas representerad i någon kyrka alls, vilket är desto mer anmärkningsvärt med tanke på hur olika syn på saker och ting dessa haft genom tiderna. I Markus 12:25 säger Jesus (som svar på en klurig fråga om hur en kvinna som varit gift med flera män får ordning på äktenskapen i livet efter detta): "När de har uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himlen". Kan verkligen detta enda uttalande, ryckt ur sitt sammanhang, ligga till grund för alla populära framställningar av de saligas nejder? Jag har hittat exakt två källor där upphöjda människosjälar faktiskt kallas för änglar. Den ena är Swedenborg i sina (bitvis tämligen oklara) andesyner, men dessa gavs inte ut förrän 1859. Sagdt, och si då syntes fyra män i hvitglänsande
kläder, och i tiarer. Den ene af dem hade i verlden varit erkebiskop
och de tre öfriga biskopar. Nu hade de blifvit änglar.
Emanuel Swedenborg Den andra är Origenes, en tidig och inflytelserik men omdiskuterad och på 500-talet fördömd kyrkofader. Om det verkligen är hans läror som lyckats hänga med i det allmänna medvetandet så vore det rätt häftigt, men kan det vara sant? Tja. ... The third order of rational creatures is that of those who are judged fit by God to replenish the human race, i.e., the souls of men, assumed in consequence of their moral progress into the order of angels ... Origenes Det kan även nämnas att änglar finns av båda sorterna; i Matteus 25:41 nämns "den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar". Det är dessa som kallats demoner efter grekiska δαιμων daimon, som åtminstone dittills varit ett fullständigt neutralt ord för gudar och liknande. Referenser:
Tack till Gösta Mellberg som fackgranskat den här faktoiden
|
