|
Churchill och CoventryChurchill fick, tack vare sina kodknäckare, reda på att Coventry skulle bombas, men lät bli att ta till åtgärder för att inte avslöja att de kunde läsa tyskarnas meddelanden
Coventry, en stad med rötter djupt nere i vikingatiden, bombades intensivt av tyskarna p.g.a. dess roll i krigsindustrin. En ödesdiger natt i stadens historia är den mellan den 14 och 15 november 1940, då många oskattbara historiska byggnader, framför allt katedralen från 1300-talet (bilden), förstördes. 1974 avslöjade F. W. Winterbotham en av andra världskrigets största hemligheter: britterna hade lyckats komma underfund med tyskarnas chiffreringsmaskin Enigma, och kunde i all hemlighet avläsa stora delar av deras kommunikation. Ingen annan enstaka bedrift - Ultra som det hela kallades, som även inbegrep en del annat knäckande än det av Enigma - torde ha haft lika stor betydelse för krigets utgång. Även om britterna inte kunde läsa tyska meddelanden så enkelt som det ofta framställs så var det hela naturligtvis ändå en hemlighet så värdefull att den bara inte fick avslöjas. Tyskarna hade vid minsta misstanke kunnat lägga om nycklar eller strama upp rutiner m.m., eller rentav bygga om Enigma-maskinerna, vilket skulle gett dem stora eller rentav ointagliga försprång i chiffer-kriget. (Vilket så småningom också gjordes, men då var det så dags.) Det är därför inte svårt att tänka sig Churchills vånda när han får reda på att Luftwaffe tänker bomba Coventry; skall han sätta in så effektiva motåtgärder som informationen medger, och därmed riskera att avslöja Ultra? Eller skall han låta Coventry bombas - vilket i längden kanske vore ett högst obetydligt offer, jämfört med alternativet? Det är nog detta dilemma som gett myten mest livskraft, för en myt är det (krigshistorien rymmer flera verkliga, om än mindre kända, exempel på samma dilemma). För Churchill fick aldrig något så tydligt besked. I den tyska trafiken kunde man urskilja meddelanden om en storskalig insats, Mondscheinsonate ("månskenssonat", efter bombnattens fullmåne liksom uppdragets uppdelning i tre delar); man fick även reda på att ett antal städer, bland annat Coventry, var kommande mål; men att dessa två hörde ihop var det ingen i den brittiska organisationen, inklusive Churchill, som visste. Såvitt han förstod var den stora insatsen riktad mot London, och det var också där han befann sig när Coventry bombades. ... Public Record Office documents AIR2/5238 and AIR20/2419 show that no one knew where the blow would fall that night, but that Churchill headed back to London in the belief that it would be there. It could cogently be argued that Churchill showed too much appetite for danger (see the trenches in 1915/6, or the bridge over the Rhine in 1945) but no one, apart from Mr Hitchens and Mr Irving, has ever argued and certainly never shown, that Churchill displayed a desire to run from a fight. Richard M. Langworth En annan omständighet som åtminstone försvårat motbevisningen är att Ultra som sagt inte avslöjades för världen förrän 1974, då ju Churchill och flera andra inblandade var döda. Icke desto mindre har det funnits tillräckligt med belägg och vittnesmål för att kunna rekonstruera förloppet. Å andra sidan är detta en faktoid av det hårdhudade slag, som trots att den blivit så motbevisad som önskas kan, dyker upp då och då som om inget hänt, och blir läst och trodd på av folk som inte känner till vad som tidigare sagts. (Andra exempel som kan nämnas är Bermuda-triangeln, "Varför äter de inte bakelser", Jorden är platt...) Liksom i många sådana fall är de uttalade "förespråkarna" färre än man kan få för sig, utöver Winterbotham hittar jag inte många fler namn än David Irving* och Christopher Hitchens. Vad kodknäckandet beträffar kan det vara värt att nämna, att det krävdes mycket arbete för att dechiffrera även det enklaste meddelande, och det var inte sällan som man inte kom någon vart alls. Att t.ex. den tyska flottan Kriegsmarine hade bättre rutiner för sin signalering innebar att långt färre dechiffrerade meddelanden anlände från det hållet. Och även när meddelanden kan läsas i klartext så är det inte självklart att man samtidigt får hela det sammanhang som de ingår i; det är en särskilt viktig poäng när det gäller militär kommunikation, som har fler risker att ta hänsyn till än fientlig dechiffrering. I några texter nämns Knickebein eller X-Gerät m.fl. beteckningar. Detta var system som tyskarna utvecklat för att bomba medelst radiopejling. Målet pekades ut med två riktade radiovågor, när de korsades över en plats (vilket naturligtvis gjordes så sent som det var praktiskt möjligt) så visste man vad klockan var slagen. När britterna väl kommit på hur det hela fungerade så var det enkelt att störa ut, och konceptet övergavs så småningom.
* Irving är en känd revisionist. Men även om detta inte precis förstärker intrycket av att man har med en historiker och tänkare värd namnet att göra, så skall ändå varje fråga bedömas för sig. En uppgift som Irving vill avfärda som en myt, "generated by the Churchill fan club", är att Churchill som regel stannade i London under bombningarna. Det är dock ingen myt. Referenser:
|
