Bermuda-triangeln

[ This text is also available in English ]

Bild: Google Earth

The Coast Guard does not recognize the existence of the so-called Bermuda Triangle as a geographic area of specific hazard to ships or planes.

Kustbevakningen

Bermuda-triangeln definieras olika av olika "auktoriteter", den äldsta och vanligaste är området mellan Bermuda, Miami i Florida och San Juan på Puerto Rico. Detta farvatten är ökänt för de många fartyg och flygplan som försvunnit där under mystiska omständigheter. En mängd teorier har lanserats för att förklara det hela, utmed hela skalan från det naturliga till det övernaturliga; gas som bubblar upp, atlantiskt maskineri, rymdskepp, portar till andra "dimensioner", och så vidare.

Men när man studerar försvinnandena närmare visar sig de avgjort flesta vara fullt förklarliga, många har inte inträffat i närheten av triangeln, och de återstående är inte alls onormalt många. Det finns helt enkelt inget att förklara.

Om försvinnandena hade varit ett faktum så är det ytterst märkligt att ingen lagt märke till dem före ca 1950. (Ibland nämnds en notering av Columbus, men bortsett från att de observationerna varken var spektakulära eller oförklarliga så är det sedan påfallande tyst under de följande 450 åren.) I synnerhet sjötrafiken har ju varit mycket intensiv i området även under århundraden som inte väjt för färgstarka förklaringar av marina fenomen.

Den enskilda bok som gjort mest för att sprida myten kom 1974: Dödens triangel av Charles Berlitz. Beskrivningar av underliga händelser är som regel hämtade därifrån, det är också den källa jag valt att koncentrera mig på (men se även Vincent Gaddis artikel från 1964, vari själva begreppet myntas). En som läste boken lite noggrannare än de flesta hette Larry Kusche, bibliotekarie, pilot och faktoid-jägare med smak för källkritik. Han granskade en lång rad händelser, och kom fram till att sanningshalten varierade avsevärt. Merparten är närmast att betrakta som vandringssägner.

Här är några av de fel och oegentligheter som förekommer i myterna, de två första är särskilt vanliga:

• Händelser som inte inträffat i närheten av triangeln (oavsett definition).
• Dåligt väder nämns inte, eller förfalskas till vackert väder.
• Andra detaljer som utelämnas eller bättras på - som när oerfarna piloter påstås vara erfarna, radiomeddelanden förvrängs för att bli mer mystiska, eller när avsaknad av vrakspillror kan förklaras med hårt väder i kombination med sent igångsatta spaningar.
• Fartyg som övergivits under dokumenterade former (besättningen evakuerad av annan båt) påträffas senare, eller befarat försvunna fartyg som påträffas i bästa välmåga.
• Rena påhitt?

Vad den första punkten beträffar så utgår Berlitz från den "klassiska" triangeln, men verkar inte ha några större problem med helt andra definitioner (som t.ex. Sargassohavet, sid 45) vilket är märkligt i sig - om poängen är att området ifråga verkligen utmärker sig för en påfallande hög andel ouppklarade försvinnanden, så borde man väl kunna komma överens om vilket området är? Även om resultatet blir en mindre klatschig figur än den välkända, och även om man låter det få en aldrig så luddig gräns. (Många försvinnanden som man hänvisar till låg så långt bort från den klassiska triangeln att ett flertal trianglar skulle få plats emellan, trots att de inte är av det pyttiga slaget.)

Det kan vara på sin plats att noggrannt förtydliga vad jag kommer fram till och inte kommer fram till i denna artikel, liksom vad man alls kan eller inte kan komma fram till. Vad ingen rimligtvis kan slå fast är att oförklarade, eller rentav oförklarliga, försvinnanden aldrig inträffar. En inte alltför stor båt som med hög fart rammar en val eller en timmerstock ute till havs kan sjunka på nolltid, varefter överlevande och vrakspillror sprids för den mäktiga Golfströmmen långt innan någon hunnit saknat dem. Att i efterhand rekonstruera ett sådant förlopp med någorlunda säkerhet kan mycket väl ligga utanför det möjligas gräns. Vad man däremot kan komma fram till är att en stor del av händelserna inte alls är belägg för det som påstås. Man kan även slå fast att myt-förespråkarna har en påfallande vana att okritiskt återge vandringssägner (med stadigt sjunkande sanningshalt, och alltid utan verifierbara, pålitliga källor angivna). Det är också det som är Kusches stora insats; han motbevisar inte samtliga händelser, vilket som sagt knappast är ens teoretiskt möjligt, men visar tillräckligt många brister i tillräckligt många berättelser för att visa att det är något lurt med myten. För vad triangel-myten går ut på är just mängden. Om antalet mystiska och/eller oförklarliga händelser reduceras tillräckligt, så återstår ett område som inte utmärker sig för sådant - och myten går upp i rök.

Så länge som man inte varierar de grundläggande uppgifterna alltför mycket (årtal, namn/stavning på fartyg och plan) så kan övriga fel korrigeras genom att kontrollera med källorna. När dessa inte har något att säga, ens när man varierar de givna värdena tills man tröttnar, så kan man fundera över vad som hänt; har ursprungliga uppgifter förvrängts, eller är det hela ett rent påhitt? - Det är i dessa fall som vi amatörforskare kan göra en liten insats, och envar som lyckas visa att t.ex. 1866 års Lotta, 1931 års Stavenger (sic) eller piloten Carolyn (Helen?) Cascio så mycket som existerat är varmt välkommen att höra av sig.

Nedanstående tabell är en sammanställning av händelser hos Berlitz som antingen förklaras av Kusche eller (i ett fåtal fall) av mig. Händelser som fått en trovärdig förklaring är markerade med ett "OK", händelser som inte inträffat i närheten av området med triangel-ikonen, och händelser som kanske inte alls hänt med ett "?". Övriga händelser - som verkligen hänt i den klassiska triangeln, och där ingen påfallande rimlig förklaring getts - är markerade med en ruta. Sidhänvisningarna syftar på de upplagor som nämns bland referenserna.

År	Fartyg/plan	CB	LK	Beskrivning	Ev. fel
1840	Rosalie	52	24	Finns inte i registren över huvud taget. Kusche antar att det är frågan om det dokumenterade fartyget Rossini. Detta gick på grund, övergavs, och bogserades sedan in i hamn.
1872	Mary Celeste	54	31	Hittades övergiven mellan Azorerna och Portugal. Ett sant mysterium, där efterforskningarna inte underlättas av att uppgifterna divergerade från första början. Till exempel felstavas hon mycket ofta Marie Celeste.
1880	Atalanta	49	36	Ett skolfartyg i brittiska flottan, av 250 mans besättning var 200 elever. Gick troligen under i en hård storm som hade fler skepp på sitt samvete. Rutten korsade triangeln, men kan ha varit långt utanför när hon gick under.
1881	Ellen Austin och det övergivna skeppet	53	44	Några besättningsmän från EA tar hand om ett övergivet skepp, dimma sänker sig – och nästa gång man ser det så är det åter övergivet. Den enda källa Kusche lyckats hitta är en Rupert Gould, samvetsgrann skeptiker som icke desto mindre inte angav någon källa för just denna märkliga historia. Den angivna platsen är dock "mitt i Atlanten". Enligt Quasar skall ett namnbyte till Meta ha spelat in (ägarbyte från engelsk till tysk flagg?). Fartyg med resp. namn finns också dokumenterade, fram till samt efter just 1881, men inget av dem har lett till någon berättelse enl. ovan.
1902	Freya	53	47	Lämnade hamnen i Manzanillo, övergavs dagen efter, hittades drivande. Men det aktuella Manzanillo var inte staden på Kuba, utan en stad med samma namn på Mexikos västkust.
1909	Spray	59	50	Även om Slocum seglade jorden runt med henne 1895-98 så har deras sjövärdighet av år 1909 ifrågasatts. Han lämnade Martha's Vineyard utanför New York (ej Miami som CB uppger) mot Västindien. Rutten korsade triangeln, men ingen vet om fartyget försvann där eller någon helt annanstans.
1918	Cyclops	49	53	Gick nog under i en storm strax utanför Norfolk, Virginia. Att t.o.m. flottan insisterade på att vädret var lugnt när hon försvann beror nog på att man trodde att händelsen inträffat något tidigare än den gjorde, då fartyget också befann sig längre söderut - i triangeln. Någon ordentlig utredning gjordes inte p.g.a. pågående världskrig.
1921	Carroll A. Deering	55	65	Hittades övergiven utanför North Carolina.
1925	Raifuku Maru	57	74	Sägs ha sänt ett sista hårresande obegripligt meddelande, "It's like a dagger! Come quick!" Men vad den japanske telegrafisten sände var "Now very danger. Come quick." Vid ögonblicket rådde full storm (till skillnad från vad Berlitz uppger), och trots att två andra båtar (Homeric och Tuscania) anlände omkom hela besättningen på 38 man. Sjönk rakt öster om Boston.
1925	Cotopaxi	57	76	Gick förmodligen under i en storm.
1926	Suduffco	57	78	Gick förmodligen under i en storm.
1931	Stavenger	43	80	Vare sig någon Stavenger eller Stavanger har rapporterats förlorade 1931.
1932	John and Mary	55	82	Sedan en explosion förstört motorn tog en annan båt ombord besättningen. Fartyget drev vidare in i triangeln, och upptäcktes där av en annan båt.
1935	La Dahama	78	85	Upptäcktes i sjöovärdigt skick, besättningen evakuerades. Hittades sedan drivande av ett annat fartyg. Vid inget av tillfällena befann hon sig i triangeln.
1940	Gloria Colita	55	89	Hittades drivande i Mexikanska golfen, med trasiga segel och trasig styranordning. Troligen spolades besättningen överbord i en storm.
1944	Rubicon	55	95	Hittades drivande, övergiven så när som på en hund. En avsliten ankartross och en orkan i trakten antyder att besättningen hade gått iland någonstans för att ta skydd, och att hon sedan slitit sig.
1945	Flight 19	17	97	Det överlägset mest kända försvinnandet går i korthet ut på att fem plan försvann under ett rutinuppdrag öster om Florida, under ett antal mystiska omständigheter. Ett plan som skickades för att leta efter dem försvann även det. Läser man källorna innantill försvinner det mesta av mystiken. Till exempel så har delar av radiokommunikationen förvrängts i myt-versionerna.
1948	Star Tiger	26	127	Detta flygplans försvinnande är, enl. Kusche, "truly a modern mystery of the air" - det finns helt enkelt ingen förklaring som inte inbegriper osannolika händelser. (Å andra sidan kan man jämföra med senare olyckor med Avro Tudor inblandade). Men utredningen utesluter inte någon av de osannolika händelserna - hur skulle den kunna det? Planet försvann f.ö. på väg från Azorerna till Bermuda, utanför triangeln.
1948	Albert Snider	56	139	Berömd jockey (Snyder hos Gaddis & Berlitz) tog en fisketur med två vänner, och försvann. I myt-versionen nämns varken att de rodde ut klockan 5 på eftermiddagen eller att det blåste ca 25 sekundmeter vid tillfället.
1948	DC-3	31	142	I myt-versionen inleder planet kommunikation med kontrolltornet i Miami ca 80 km söder om staden, för att sedan oförklarligt tystna; inte hittar man något vrak i det grunda vattnet heller. I verkligheten hade DC-3:an aldrig kontakt med Miami, den nämnda positionsangivelsen (som mycket väl kan ha varit fel) snappades upp i New Orleans. Innan planet lyfte konstaterades att batterierna var i dåligt skick. Piloten Linquist lät fylla på vatten, men tyckte sig tydligen inte ha tid med de timmar det skulle ta att ladda dem.
1949	Star Ariel	29	151	Försvann någonstans mellan Bermuda och Jamaica. Liksom i fallet med Star Tiger har man ingen påtaglig omständighet att gå på; vädret var lika fint som i myt-versionen, besättningen erfaren, plan och utrustning i gott skick, och så vidare. På grund av en miss i kommunikationen (planet fick aldrig kontakt med Kingston) kom räddningsarbetet att försenas med flera timmar.
1950	Sandra	58	161	Myt-versionen ger en levande bild av ett 350 fots fartyg, som stillsamt gungas in i evigheten... I själva verket var hon på 185 fot, och gick troligen under i en storm. LK: "The evolution of the Sandra's story in the Legend of the Bermuda Triangle is one of the more interesting examples of what can happen when authors take their information from each other, rather than from original sources."
1951	Globemaster	32	157	Vrakspillror 100 mil sydväst om Irland tydde på att planet exploderat i luften på väg från Newfoundland. Planet var alltså inte i närheten av triangeln. Myt-versionen förlägger händelsen till fel år (1950).
1951	São Paulo	51	-	Trots att Berlitz beskriver detta som "ett av de mest uppseendeväckande försvinnandena som ägt rum i Bermudatriangeln i fredstid" så försvann det, enligt honom själv, inte där. Det gamla brasilianska örlogsfartyget bogserades från Rio de Janeiro mot England då det slet sig, sydväst om Azorerna.
1954	Super Constellation	32	166	Försvann utanför triangeln.
1955	Connemara IV	56	172	Yacht som nog övergavs av besättningen när orkanen Ione slog till, 240 km sydost om Bermuda. Klarade sig bättre än livbåten. (Det finns många exempel på att folk övergett sitt fartyg i onödan under dåligt väder.)
1956	Martin Marlin	32	174	Exploderade 65 mil sydost om New York, långt norr om triangeln. Jfr den Martin Mariner som exploderade på samma sätt under sökandet efter Flight 19. Vid båda tillfällena försvårades räddningsarbetet av väder och nattmörker. (Vid många av de tillfällen då inga spår hittats så beror det på att man inte kunnat leta på allvar förrän flera timmar efter haverierna.)
1958	Revonoc	58	177	"...Were missing in wind-lashed seas off the southern coast of Florida". Två andra fartyg rapporterades saknade i stormen. Kustbevakningen hittade en livbåt från yachten.
1962	KB-50	32	179	Ett flygplan som försvann av okänd anledning norr om triangeln. Sökandet inleddes flera timmar efter försvinnandet, och i mörker.
1963	Marine Sulphur Queen	59	185	Försvann i Mexikanska golfen, väster om triangeln. Hårda vindar blåste vid tillfället. Utredningen kom fram till flera sannolika förklaringar, som explosion i lasten, kapsejsning m.fl. Eftersom detta fartyg (liksom Southern Districts 1954, nämns av Kusche) byggts om för att kunna transportera flytande svavel så hade bara ett vattentätt skott lämnats kvar. Om fartyget brutits itu hade det sjunkit ögonaböj.
1963	Sno' Boy	58	197	En 63-fots fiskebåt för charter som försvann söder om Jamaica med osannolika 40 man ombord. I området sågs senare vrakdelar samt en kropp som hajarna tog hand om.
1963	Två KC-135	33	200	Tankplan som troligen kolliderade i luften. Myt-versionen nämner vrakspillror som hittades flera hundra km från varandra; i själva verket utgjordes den ena av "sjögräs, drivved och en gammal boj" och hade alltså inget med flygplanen att göra.
1963	C-133	34	-	(Berlitz kallar felaktigt Cargomastern C-132.) Sista positionen 130 km sydöst om Cape May, New Jersey; sökningarna gav inget påtagligt, och "some said they held little real hope for survivors because of high wind and seas in the Atlantic area..."
1964	Cascio	34	-	Carolyn Cascio heter i vissa källor Helen. I ett lätt plan (en Cessna 172?) försvann hon med en passagerare under en flygning från Nassau till Grand Turk Island (Bahamas). Hon rapporterade att hon flugit vilse och befann sig över två okända öar, "det finns ingenting därnere" - samtidigt som folk på marken såg ett litet plan cirkla runt. Kusche nämner inte Cascio. Själv har jag inte hittat någon som helst pålitlig uppgift om vare sig liknande pilot eller liknande händelse. Quasar nämner en försvunnen Cessna 172 "near Grand Turk" 1968, utan närmare detaljer än så.
1965	C-119	34	207	När planet försvann var det mörkt och blåste över 20 sekundmeter. I vissa myt-versioner förknippas händelsen med ett s.k. UFO som samtidigt observerades av astronauten James McDivitt i Gemini 4 - Se McDivitts svar till Kusche.
1967	Chase YC-122	35	212	Försvann mellan Fort Lauderdale och Bimini (mellan Florida och Bahamas). Vrakdelar hittades. Orsaken till haveriet okänd. Kusche nämner en "svart vecka" som jag inte återfunnit hos Berlitz, den inkluderade även en Beechcraft Bonanza och en Piper Apache. Den första kan ha fått ett motorhaveri, den andra råkat ut för oväder. Vrakdelar hittades endast efter YC-122:an, vilket säkert berodde på att det var det enda plan som lämnat en färdplan och sålunda gav sökandet en chans att sätta igång så fort som möjligt.
1967	Witchcraft	56	216	I myt-versionen är vädret mycket lugnt när några herrar en kväll tar ut båten för att beundra Miami by night. I verkligheten blåste det tillräckligt hårt för att ge havet "a carpet of foam" och meterhöga vågor. Eftersom motorn lagt av hade de ingen möjlighet att styra upp mot vågorna och kan lätt ha kapsejsat. Å andra sidan lär båten ha varit osänkbar p.g.a. inbyggda flytblock.
1968	Scorpion	60	219	En atom-ubåt som sjönk 650 km sydväst om Azorerna. (Ibland nämns en syster-ubåt Thresher, hon sjönk i april 1963, 350 km öster om Cape Cod.)
1969	Maplebank	56	224	Berlitz beskriver "Maple Bank", hittad drivandes utan en människa ombord norr om Bermuda. I själva verket var det fartyget Maplebank som observerade ett fartyg drivandes upp-och-ner nordväst om Afrika.
1972	L-1011	38	-	Enligt Berlitz försvann planet spårlöst. I själva verket kraschade det i träskområdet Everglades i södra Florida och hittades efter 25 minuter. 99 personer dog, 77 överlevde. Enligt utredningen kan orsaken helt enkelt ha varit att planet flögs för lågt. Den "dramatiska" höjdminskning som Valentine beskriver hos Berlitz (hur dramatiskt +200 meter på 40 sekunder nu är) inträffade inte, tvärtom var det frågan om en "very gentle descent until it struck the ground."
1973	Rigoni	35	-	Reno Rigoni och andrepiloten Bob Corner försvann med sin Cessna mellan Fort Lauderdale och Freeport i nordvästra Florida. Även om jag inte hittat några pålitliga uppgifter över huvud taget om händelsen så inträffade den utanför triangeln.

Med tanke på att så många av händelserna som nämns inträffat utanför triangeln, så verkar den snarare vara en ovanligt säker plats. Vem vill skriva en bestseller om det?

Bild: Google Earth

Den klassiska triangeln har en sida på knappt 1600 km, vilket ger en area på drygt 1 miljon km² - dubbelt så stor som Sverige. Det är alltså frågan om ett mycket stort område, med intensiv båt- och flygtrafik av alla de slag. Icke desto mindre har som sagt en stor del av händelserna som nämns inträffat någon annanstans.

Denna bok bör inte tas för annat än vad den är: En spännande läsning som sätter fantasin i rörelse, som kryddar verkligheten till extra - men knappast äkta - smaksensationer.

Eugen Semitjov
i slutordet till Berlitz

Berlitz nämner vid ett tillfälle den berömda malströmmen, Maelstrom, vars mäktighet överdrivits i åtminstone femhundra år - hans källa är också Edgar Allan Poe. Nästan halva Dödens triangel handlar om allt möjligt annat än triangeln; som Atlantis och dess teknologi (där den klärvoajante Edgar Cayce tas på stort allvar), UFO:n (se även detta ord), hämningslös komparativ arkeologi á la Däniken, med mera. I det perspektivet känns det inte som något större problem att Berlitz stavat fel på några namn.

Det skall nämnas att alla triangel-förespråkare inte är lika fantasifulla och slarviga som Berlitz (Ivan Sanderson är rentav värre). Men ju noggrannare och ärligare man studerar mysteriet, desto mindre blir det.

In short, the mystery of the Bermuda Triangle became a mystery by a kind of communal reinforcement among uncritical authors and a willing mass media to uncritically pass on the speculation that something mysterious is going on in the Atlantic.

Robert Todd Carroll, skepdic.com

...A little imagination, a few silly unanswered questions, a few references to other occurrences in the same area (accurate or not) can turn almost anything into a mystery.

Larry Kusche

Referenser:
*Vincent H. Gaddis, The Deadly Bermuda Triangle, Argosy februari 1964
*Charles Berlitz med J. Manson Valentine, Dödens triangel (Legenda 1990, övers. Mikael Mörling)
Larry Kusche, The Bermuda Triangle Mystery - Solved (Prometheus Books 1995)
Robert Todd Carroll: Bermuda (or "Devil's") Triangle, skepdic.com
United States Coast Guard, FAQ: Does the Bermuda Triangle really exist?
Wikipedia (eng.): Bermuda Triangle; List of Bermuda Triangle incidents
*Gian Quasar på www.bermuda-triangle.org är en som försöker att hålla liv i myten
Gian Quasars "Debunkery" (ung. avslöjande) av Kusche innehåller dock flera korrigeringar
"A Deadly Triangle", Time, 6 januari 1975 (särskilt sida 2)
Refenser för enstaka uppgifter:
Spray - D. H. Clarke, Ensamseglare genom tiderna (Rabén & Sjögren 1977, öv. Göran Romare), s 118
Raifuku Maru - "Japanese Ship Sinks With a Crew of 38 [...]", New York Times, 22 april 1925
São Paulo - "Towed Warship Missing", New York Times, 9 november 1951
Revonoc - "5 Aboard Yawl Missing at Sea", New York Times, 7 januari 1958
C-133 - "Hunt for 10 on Air Force Plane [...]", New York Times, 26 september 1963
L-1011 - "89 Die, 80 Survive and 8 Are Missing [...]", New York Times, 31 december 1972
L-1011 - "Pilot Error Hinted in Fatal Miami Crasch", New York Times, 2 januari 1973