|
Supandet på 1800-talet46 liter brännvin per svensk och år
Uppgiften återfinns på otaliga ställen, som Systembolaget, nykterhetsrörelser, politiska partier osv. Ibland preciseras årtal och litrar, ibland avrundas de, men det är alltså samma uppgift som återges. För just då skall det ha supits just så mycket; 46 liter, det blir över sextio 75:or det, i genomsnitt - inklusive kvinnor, barn, spädbarn och nykterister. Man kan bara föreställa sig hur svårt det kan ha varit att finna en vuxen karl i nyktert skick. Men hur vet man detta? Varifrån kommer siffran? Källan är Sigfrid Wieselgrens nykterhetspolitiska skrifter. Genom nykterhetsrörelsens arbete och hans far prästen Peter Wieselgrens agitation minskade, enligt sonen, konsumtionen mellan 1830 och 1850 med 50 procent och med ytterligare 60 procent fram till 1856. Räknar man i liter brännvin per invånare blir minskningen under perioden 1830 till 1856 hela 37 liter, från 46 till 9 liter! Lennart Johansson Peter Wieselgren (1800-1877; se även faktoiden Dopet) var domprost i Göteborg*. Han är allra mest känd för sitt stora engagemang i den framväxande nykterhetsrörelsen. Sonen Sigfrid (1843-1910) var politiker, riksdagsledamot, generaldirektör för fångvårdsstyrelsen med mera, mycket produktiv skribent förresten, och inte minst ledamot i Göteborgs utskänkningsbolag; alltså ett tidigt "systembolag" (företeelsen kallades också länge "Göteborgssystemet" eftersom det sades ha uppfunnits där 1865, men man hade tidigare lanserat motsvarande i Falun). Även han arbetade flitigt för nykterheten, och hade många tillfällen att berätta om sin berömde fader. Men om man av Johanssons artikel får intrycket att siffran ursprungligen beräknades, eller rentav hittades på, av Sigfrid, så stämmer det inte. Den var omdiskuterad långt tidigare: Vi lämna därhän, huru mycket som skall avprutas eller tilläggas i avseende på de 60 millionerna kannor, som Sverige anses årligen förtära - då den ena beräknaren anser antalet något för stort, den andre något för litet ... Henrik Reuterdahl (1838)
Eftersom 1 kanna är ca 2,6 liter, blir 60 Megakannor ungefär 156 miljoner liter, vilket utslaget på Sveriges dåvarande befolkning om 3 miljoner blir 52 liter per år och person. Detta torde vara samma uppgift som den "klassiska" på 46 liter. Jag har (ännu) inte fått reda på hur 1838 års män räknade. I Reuterdahls litteraturförteckning nämns skrifter och tal av Peter Wieselgren, A. H. Florman och P. G. Ahnfelt, samt artiklar ur tidskrifterna Fosterlandsvännen och Nykterhetsvännen. De historiker och alkoholforskare som tagit del av beräkningsunderlaget är dock inte imponerade. Med tanke på den skeptiskt-kritiska stilen i senare delen av uppsatsen är det anmärkningsvärt, att Reuterdahl inte har några nämnvärda reservationer mot uppgiften om brännvinskonsumtionen i Sverige. Theodor Freeman Det finns inga tillförlitliga uppgifter över brännvinsdrickandet före 1855. Lennart Johansson Frånberg verkar utgöra ett undantag, för hans 20 liter ren alkohol hamnar ju bra nära siffran ovan. Jag vet inte vilka siffror som han ifrågasätter. Det är emellertid svårt att beräkna konsumtionen för denna period [1810-55, "alkoholismens decennier"] och de siffror som redovisats i äldre nykterhetslitteratur måste tas med en nypa salt. Om man gör en mer realistisk uppskattning kommer man fram till att den svenska konsumtionen av absolut alkohol per capita skulle ha legat ungefär omkring tjugo liter, det vill säga ett intag som ligger nära de siffror som i dag redovisas för medelhavsländerna. Per Frånberg Vad som inträffade 1855 var att skatten beräknades utifrån mängden tillverkat brännvin och inte antalet pannor (liksom att man började inskränka husbehovsbrännandet), så det var först då man började bokföra litrar på allvar. Uppgiften att det ca 1829 skulle funnits omkring 175 000 skattade brännvinspannor kommer därför (såvitt jag förstått) från myndigheterna. Sigfrid uppger en oavrundad siffra: prick 173 124 husbehovspannor 1829. Redan i början af 1830-talet funnos några hundra ångbrännerier förutom mer än 170,000 husbehofspannor, och dessa senare undanträngdes mer och mer af ångbrännerierna, hvilka i början af 1850-talet utgjorde 600 ā 700. Nordisk Familjebok (1905) Sistnämnda "ångbrännerier", dvs. spritfabriker, var givetvis betydligt större än någon panna till husbehof. Vidare gav de inte bara mer och billigare sprit, utan i många fall även bättre; prima brännvin utan besvärande finkelhalter m.m. är inget man framställer bara sådär, vilket mången hembrännare även i våra dagar lär kunna berätta om. Det kan även påpekas att alkoholhalten 50 % kallades "normalstyrka", den man räknade utifrån i tabeller (som den i Familjeboken ovan) och beskattning m.m. Det man drack kunde ha varit något svagare. Storleken på pannorna anges inte i Familjeboken (Sigfrid berättar att man under årens lopp nyttjade allt mindre och mindre modeller). Före 1835 var det endast jordägare som fick bränna hemma, och pannans storlek begränsades av ägornas storlek: en gård på 1 s.k. mantal (en ofta använd storhet för att avgöra skatteförmåga m.m.) fick ha en panna på 50 kannor, eller sisådär 130 liter, vilket avser den mängd mäsk som man kunde processa i taget. Jag har inte satt mig in i ämnet tillräckligt för att avgöra hur mycket nubbe en sådan kan producera, men för att förse den dåtida befolkningen med 46 liter per år så skulle nämnda pannor behöva destillera fram i genomsnitt två liter per dag, varje dag. Ångbrännerier oräknade. I vilket fall som helst är uppgiften, att svensken 1829 drack i genomsnitt
46 liter brännvin, en högst tveksam siffra som återstår att bevisa. Dess spridning
motsvarar inte dess trovärdighet.
Bonus: en notis publicerad den 2 september 1894 i New York Times ("from The Westminster Gazette"), inklusive charmigt förvirrad geografi: "You've been to Norway?" somebody asked a friend. "What is the Gothenburg system like?" "Oh," said the tourist, "as far as I can remember, it's something in this way: You order whisky as hot water, and they put it down in the bill as sugar." * Wieselgrensplatsen på Hisingen har sitt namn efter Peter W. Icke desto mindre fanns där ett Systembolag ett antal år. Referenser:
|
