VederlagdBevisad eller motbevisad? Den historiska och allmänna betydelsen är "motbevisad". Det har framkommit att teorier som är vederlagda av erfarenheten, och alltså är falsifierade, inte fullständigt måste förkastas och ersättas av helt nya teorier. Vetenskapsteoretisk forskning i Umeå Att hvarje menniska, ehvar den än fått af försynen sin plats i verlden anvisad, bör vara verksam i det godas, sannas och rättas tjenst är en gammal, aldrig vederlagd sats. Claës Joh. Ljungström (1871) På något sätt har dock betydelsen någonstans på vägen blivit omvänd - ordet har börjat användas i betydelsen "bevisad". Måhända har "belagd" korsats med "vedertagen" eller "vederhäftig"? Eller kanske det juridiska begreppet "vederlag" = betalning..? Det verkar inte vara klarlagt var omvändelsen ägde rum, men att den funnit fäste i såväl forskning som juridik är illa nog. En medicine forskarstuderande i Uppsala har lagt märke till att ordet vederlägga allt oftare får en innebörd som i själva verket är rakt motsatt ordets egentliga betydelse. Man talar till exempel om att "studien är vederlagd" eller att "resultaten sedan länge är vederlagda" och menar då att här finns inget att diskutera - forskarrönen har visat sig hålla; forskarsamhället har accepterat dem. Siv Strömquist, SvD (1996) Att bruket även letat sig in i politiken visar följande citat: Att vara folkvald innebär inte att man är expert i de här frågorna, utan vi måste naturligtvis hela tiden vila på relevanta fakta och vederlagd forskning. Bengt-Anders Johansson (m),
Det är vederlagt att näringsriktig mat är centralt för att kunna ta åt sig information, tänka kritiskt och utbilda sig. Maria Wetterstrand m.fl. (mp),
För att fullborda förvirringen kommer här ett citat där våra folkvalda använder ordet i dess gängse betydelse, alltså "motbevisad": De invändningar mot länspolismästarmodellen som går ut på att modellen skulle innebära en sammanblandning av två oförenliga roller får därmed anses vederlagda. Regeringens proposition 1991/92:52 Hur skall man då sammanfatta situationen? Det är ju inget vardagligt ord precis, utan ett som kan få konsekvenser för oss alla. Hur o-bra är det inte att folk med makt säger en sak och menar en annan - utan att ens veta om det? Alldeles särskilt inom juridiken är det viktigt att man är överens om ords innebörd och räckvidd. Om det är riktigt att vederlägga i juristspråk har kommit att brukas i betydelsen 'styrka'; 'bekräfta' måste det bero på en missuppfattning - men en allvarlig sådan om den får fäste i språket. Catharina Grünbaum, DN (2007) Referenser:
|