|
Vilken färg som helst, så länge det är svart"Any customer can have a car painted any
colour that he wants so long as it is black"
Citatet är hämtat ur Henry Fords My Life and Work (1922), spökskriven av Samuel Crowther. Formuleringen verkar alltså vara hans, vare sig han verkligen sade det vid det där mötet tretton år tidigare eller inte. Men slapp kunderna verkligen att bekymra sig för färgen? - Vi återkommer till den saken. Sammanhanget är såpass intressant att jag tar med det. Ford ville hålla isär kundernas berättigade krav och deras "nycker", whims. Till de senare räknade han alltså bilens färg. No business can improve unless it pays the closest
possible attention to complaints and suggestions. If there is any
defect in service then that must be instantly and rigorously
investigated, but when the suggestion is only as to style, one has
to make sure whether it is not merely a personal whim that is being
voiced. Salesmen always want to cater to whims instead of acquiring
sufficient knowledge of their product to be able to explain to the
customer with the whim that what they have will satisfy his every
requirement - that is, of course, provided what they have does
satisfy these requirements.
Ford & Crowther (1922) Ibland sägs mer specifikt att uttalandet riktades mot Charles E. Sorensen, en av de högsta cheferna under Ford. Men som det skildras ovan skall det ha varit riktat till flera tvivlande medarbetare. Det skulle också dröja innan denna förenkling av sortimentet (som förvisso hade avgjorda logistiska poängar - bilarna blev billigare) gick igenom; notera särskilt att 1909 års T-Ford inte ens gick att få i svart: While this saying is true for the model years after 1913, earlier cars were available in green, red, blue and grey. In fact, in the first year, Model T Fords were not available in black at all. The switch to all black cars was due to Ford's ongoing obsession with cost reduction, and not, as is commonly believed, to reduce drying time and hence increase production. The Frontenac Motor Company Touring: Red or Green. Runabout: Gray. Town Car, Landaulet, and Coupe: Green. Model T Encyclopedia: 1909 Initially all cars were painted a very dark blue, with either blue or black fenders. Black became the standard color early in the year. Model T Encyclopedia: 1913 Black no longer available except on special order. Model T Encyclopedia: 1927 T-Forden tillverkades från oktober 1908 (första årsmodellen var just 1909) till 1927 - samma modell under 21 år. Från 1926 års modeller försökte man att piffa upp den rätt ålderstigna bilen, och började åter att erbjuda olika färger. Bilen fick alltså noga räknat bara tretton "helsvarta" år. Å andra sidan så var just denna period dess storhetstid, och landets bilpark försågs med så många miljoner svarta T-Fordar att modellen i det allmänna medvetandet blev just svart.
Ford plans new models - Price and motor are the only things not altered [...] Color has replaced the black finish on closed cars ... New York Times, 27 augusti 1925 Varför just svart? En vanligt förekommande förklaring är att den svarta färgen man hade var den som torkade snabbast, och sålunda fungerade bäst på det löpande bandet. Den förkastas dock hos t.ex. Frontenac som nämner att en mängd olika färger med olika egenskaper och tork-tider användes för olika detaljer, och att "Ford engineering documents suggest that the color black was chosen because it was cheap and it was durable." Det kan påpekas att Ford inte var den förste att svänga sig med den ironiska formuleringen. Flera tidigare belägg finns, här är ett: "Oh," he said, "I don't care a durn. Paint it any colour you like, s'long's it's red!" Woods Hutchinson (1908) På tal om det löpande bandet: metoden uppfanns inte av Henry Ford, han var inte ens först med att tillverka bilar med den (Olds Motor Vehicle Company, 1901). Däremot tillämpade han den ovanligt konsekvent och i ovanligt stor skala. Referenser:
|
