|
Tredje/fjärde statsmaktenVilket skall det egentligen vara?
I svenska sammanhang avser "tredje statsmakten" press eller media. De två andra är riksdagen, som stiftar lagar, och regeringen, som verkställer dem. Den tredje statsmaktens uppgift är att granska hur det hela förlöper. Uttryckets svenska historia är lite osäker. Det första kända belägget är Henrik Bernhard Palmær, som den 24 september 1838 (17 oktober enligt Holm) skrev i sin samma år egenhändigt grundade tidning Östgöta Correspondenten: Geijers Litteratur-Blad har väckt din uppmärksamhet och isynnerhet hans yttrande, att periodiska pressen är tredje "statsmakten." Men vad var det Geijer egentligen skrev? Pelle Holm har inte hittat just detta ord hos densamme från 1838, däremot en beskrivning av pressen som ett "tredje organ", där de två andra förefaller att vara kungen och riksdagen. Däremot vet man att han använde just ordet "statsmakt" några år senare: det gives ett tredje, icke blott parti, utan en verklig statsmakt Erik Gustaf Geijer (1846) Intressant nog finns det ett belägg för begreppet "statsmakt" om pressen från den 31 maj 1838, och det verkar också hänvisa till något tidigare yttrande: "själv har det velat gälla för...". Ur inträdestalet för Svenska akademiens ledamot på stol nr 10: Redan är ett århundrade förlidet sedan vettenskaperna [sic] började att i Tidskrifter nedstiga till folket. [...] Sjelf har det velat gälla för en Statsmakt; i begreppet af dessa Makter finnes likväl för det intet rum, om icke ett inkräktadt. Gerna må dock detta obundna element gå bredvid Statsmakterna, för att vaka mot deras missbruk; ty all begränsad makt vill vidga sitt utrymme. Carl Fredrik af Wingård (1838) Måhända Palmær och af Wingård läst samma artiklar, och det finns ännu tidigare belägg att gräva fram. Den främsta faktoiden i detta sammanhang är att man inte sällan läser om "fjärde statsmakten". Det är en direkt översättning av fourth estate (om än inte av så sent datum som man av någon anledning ofta tänker sig anglicismer). Den vanliga förklaringen går ut på att till exempel USA har en statsbildning enligt Montesquieus maktfördelning, där makten delas av tre oberoende instanser: en lagstiftande (kongressen), en verkställande/förvaltande (presidenten) och en rättsskipande (högsta domstolen). De granskande skulle alltså utgöra en fjärde oberoende "maktinstans". Med anledning af tidningspressens stora betydelse i vår tid har också den stundom kallats en statsmakt ("den fjärde"), men detta är tydligen en oegentlighet, då dess verksamhet ej är ett utflöde af statens härskarmakt. Nordisk Familjebok (1917) Men även om det är så det tolkas idag, så var de tre estates som ursprungligen avsågs alls inte några statsmakter, utan den franska ståndsriksdagens präster, adel och borgare: Burke said there were three estates in parliament, but in the reporters' gallery yonder, there sat a fourth estate more important far than they all. Thomas Carlyle citerar Edmund Burke (1840) Ironiskt nog verkar de båda uttrycken ha myntats ungefär samtidigt i svenskan och engelskan – oberoende av varandra? – och i båda fallen av någon som säger sig citera någon annan. Fast oavsett vad Burke verkligen sade, så använde sig Carlyle av uttrycket några år tidigare, i The French Revolution, rentav som rubrik på kapitel 39 (som inleds "Pamphleteering opens its abysmal throat wider and wider: never to close more"): A Fourth Estate, of Able Editors, springs up; increases and multiplies; irrepressible, incalculable. Thomas Carlyle själv (1837) En helt annan betydelse av "fjärde ståndet" myntades ännu tidigare: It may seem strange that none of our political writers, in their learned treatises on the English constitution, should take notice of any more than three estates, namely, Kings, Lords, and Commons, all entirely passing by in silence that very large and powerful body which form the fourth estate in this community, and have been long dignified and distinguished by the name of The Mob. Henry Fielding (1752) Jag vet inte om denna mob skall tolkas som "pöbeln" eller "vanligt folk". Betydelsen verkar hur som helst ha konkurrerats ut tämligen snabbt av den senare, åtminstone i engelskan. ... we have addressed ourselves to that portion of the work [1850 års folkräkning] which treats of what the Britishers call the "fourth estate," but which we suspect is very nearly the first estate here - namely, the Press. New York Times (1854) Däremot gör man i tyskan (det exempel jag funnit) ännu skillnad på Vierte Gewalt el. Macht = "fjärde statsmakten" = pressen och Vierter Stand = "fjärde ståndet" = arbetare, eller proletärer om man så vill, om än inte någon otvättad mobb. Referenser:
Tack till Göstring på Skalman som letade fram biskop af Wingårds tal
|
