|
Kvinnor och kyrkomötenEtt kyrkomöte kom fram till att kvinnor inte är människor / är människor / inte har någon själ / har en själ Påståendet har, som synes, flera variationer; ännu en är att man skulle kommit fram till att kvinnornas själar verkligen skulle vara lika odödliga som karla-själar. Ofta kryddas de med uppgifter om hur många dagar man satt och pratade, eller att omröstningen avgjordes med en rösts marginal. Ibland preciseras kyrkomötets tid och plats: år 585 i Mâcon i Frankrike. Även Nicaea år 325 förekommer, det beror nog på att det inte bara är betydligt mer känt än Mâcon, utan ett av de mest kända kyrkomötena överhuvudtaget. Och i t.ex. Häxornas försvarare (2002) så nämner Jan Guillou som ett faktum, att det 1595 lades fram "en vetenskaplig disputation" i Wittenberg, vari bevisas att kvinnor inte är människor. Men det är frågan om en och samma tradition. Skriften från 1595 som spreds i Tyskland hette Disputatio nova contra mulieres, qua probatur eas homines non esse, "Ett nytt resonemang mot kvinnor, vari visas att de inte är människor", något som sedan "visas" i 51 teser. Men bortsett från att skriften 1) gavs ut anonymt, 2) saknade koppling till Luthers gamla stad, och naturligtvis 3) inte var vetenskaplig i någon betydelse, så var den en satir. If some of the dissidents in Poland, the author contended, could believe on the basis of the Bible that Christ, the Son of God, and the Holy Spirit were not divine, he was free to conclude, also according to Scripture, that women were not human (thesis 4). Manfred P. Fleischer Ett annat exempel på resonemanget: Kvinnor kan inte kan vara människor eftersom ordet "människa", homo, kommer från ordet humus, "jord" (vilket det visserligen nog inte gör), alltså den som Adam men inte Eva skapades av (tes 19). Och så vidare. Ända hit: The author was willing to forego his warranted conclusions, if the Anabaptists, as he called the Socinians, would give up their unbiblical objections to the divinity of Christ (thesis 51). Manfred P. Fleischer Även Pelle Holm nämner Disputatio, "där det i 50 teser [facit: 51] raljeras med anabaptisers sätt att argumentera (i den 49:e tesen sägs bl.a. att de i sina skrifter bevisar att kvinnorna inte har någon själ)". Författaren, eller åtminstone den person som lämnade texten till tryck, identifierades sedan av utgivaren såsom en viss Valens Acidalius. Född 1567 dog han just 1595; han skrev alltså Disputatio vid 28 års ålder, men var sedan förhindrad att delta i den påföljande debatten. Som inte alls kom att handla om anabaptister. För trots textens karaktär togs den icke desto mindre på märkvärdigt stort allvar av märkvärdigt många. (Måhända tyckarna var numerärt överlägsna läsarna? - Det har ju inträffat även efter 1595.) En lärd Simon Geddicus* i Halle skrev samma år en motskrift, Defensio sexus muliebris, "Ett försvar för det kvinnliga könet". De båda skrifterna kom sedan att ges ut många gånger under nästan två sekler framåt, ofta i samma volym. 1651 uppfördes den av påven Innocentius X på den berömda listan över förbjudna böcker, Index Librorum Prohibitorum, vilket nog kan ha bidragit till populariteten. En annan som kanske, eller kanske inte, tog åtminstone idén från Disputatio på allvar hette Johannes Leyser*, en protestantisk pastor från Frankfurt som blev kaplan i den danska armén. 1676 gav han ut Polygamins triumf, vari månggiftets fördelar beskrevs. Där förekommer argumentet för kvinnans underlägsenhet, att man i Mâcon 585 skulle ha diskuterat just detta: "Bland [kyrkomötets] heliga fäder fanns där en som insisterade på att kvinnor inte kan, och inte borde, kallas 'mänskliga varelser' (homines). Ämnet ansågs så viktigt att det togs upp till en allmän och gudsfruktig diskussion. Till slut, efter många argument för och emot, bestämde [biskoparna] att kvinnor trots allt är människor." Detta är helt osant. I handlingarna från kyrkomötet i Mâcon finns ingen sådan diskussion omnämnd. Där står varken något om kvinnor eller om själar. Vad Leyser gjorde var att återge en felaktig tolkning av en anekdot i Frankernas historia av S:t Gregorius av Tours. Gregorius var biskop i Tours på 500-talet och skrev den utomordentliga historien om regionen. Vid ett tillfälle berättar han om ett kyrkomöte, som kanske var det i Mâcon, kanske inte. Gregorius skriver: "På konciliet framträdde en viss biskop som hävdade att kvinnor inte kan inkluderas i begreppet homo = människa. Han accepterade dock de andra biskoparnas resonemang och vidhöll inte sin åsikt, för det gamla testamentets heliga skrift berättar för oss, att i begynnelsen, då Gud skapade människan, 'till man och kvinna skapade han dem och kallade dem Adam', vilket betyder jordisk man; han kallade även kvinnan Eva, dock använde han om båda ordet homo." Michael Nolan Det var alltså en språkfråga. Om den nu ägt rum, och i så fall var. Men som underlag för en långlivad myt fungerade det som synes förträffligt. Så kan det gå. At the Council of Mâcon in the year 585 the question was raised as to whether a woman had a soul, and even in the 17th century men were quite unsure "whether women were human beings..." Mario Jacoby För att göra en lång historia kort kan man ju begrunda att kvinnor alltid blivit döpta, fått ta emot nattvarden, och blivit begravda i vigd jord; det har väl aldrig hänt att någon katolik propagerat för att upphäva de många kvinnliga helgonens status; för att inte tala om jungfru Maria; och så vidare. * Michael Nolan, professor emeritus i Dublin och, får man förmoda, en god katolik, missar inte att påpeka att såväl den humorlöse Geddicus som den besynnerlige Leyser var lutheraner. Referenser:
|
