|
RunorRunor var vikingarnas alfabet
Runorna användes av vikingarna, liksom de användes av många andra germanska folk. Vikingatiden räknas till åren 800-1050 ungefär; som jämförelse uppfanns runorna senast det första århundradet e.Kr. och användes åtminstone i Sverige allmänt fram till medeltiden, även av prästerskapet. De hade alltså en betydligt större spridning i såväl geografin som tiden än södra Skandinavien under vikingatiden.
Olaus Magnus presenterade "göternas alfabet" i sin Historia om de nordiska folken från 1555, och det helt utan varningar för ev. hedniska kvaliteer, så ärkebiskop han var. Avståndet i tid från Olaus Magnus till vikingarna motsvarar avståndet från oss till Olaus Magnus. Den samtide reformatorn Olaus Petri skriver däremot om "Runor, Rwunokafflar [runstavar], och annan troldom, som heedningana brukade". Är likhetstecknet mellan runor och utövad hedendom ett protestantiskt grepp? Visserligen har de använts för magiska ändamål, men även för vardagligast tänkbara; jämför de korta och fullständigt oceremoniella SMS på pinnar o.dyl. som händelsevis bevarats i Bergen, men som säkert brukats lite varstans: "Ingebjörg älskade mig när jag var i Stavanger" (jojo) eller den kortfattat ödesdigra "Nu är här stort bråk", eller favoriten "Gyda säger: kom hem!" (kanske en biljett till en familjefar som dröjt lite för länge; medeltiden känns plötsligt mycket nära). För vissa sorters kyrklighet är ju varje okristen association omedelbart besudlande, men i våra balanserade dagar kan vi väl bara konstatera att runorna kunde vara hur o-magiska som helst. Referenser:
|
