Hexmasters Faktoider: Råttor i städer

Denna princip används närmast rituellt i alla nya historier om råttor och den har ansetts som sann i nästan hundra år. Men den är inte sann.

Det vardags-läskiga påståendet dyker upp lite då och då, ofta om specifika städer - Stockholm, Malmö, Dublin, New York... Det är lätt att komma ihåg, och man påminns om hur lite man vet om de myriader kloaker, tunnlar och prång som finns i varje stad. Men hur har man tagit reda på det? Hur vet man att det är sant idag? Vem vill klättra ner och börja räkna?

Faktoidens ursprung har spårats till England. 1909 bedömde W. R. Boelter i sin bok The Rat Problem att landsbygden hyste i genomsnitt en råtta per acre (ca 4000 m²) odlad mark, eller 40 miljoner. Händelsevis motsvarade detta antalet invånare i England vid den tiden. Även om siffran var någorlunda korrekt så har den alltså inget med dagens städer att göra.

1949 gjorde en viss David E. Davis (sedermera professor i zoologi) på Johns Hopkins University en heroisk insats i faktoid-jaktens histora när han noggrannt inventerade rått-populationen i utvalda delar av New York. En överraskande slutsats var att många som trodde att de hade råttor i huset inte hade det. En annan var att även legendariska rått-tillhåll som hamnkvarteren hade betydligt mindre stam än någon trott - "några tusen" var Davis kvalificerade uppskattning. Hans summering för hela staden var en råtta per 36 invånare.

I Robert Sullivans bok, åtminstone i den svenska översättningen, står siffran 950 000 vilket torde vara ett tryckfel - i andra sammanhang nämner han själv siffran 250 000, och även i boken jämförs med orten Akron, Ohio, som ligger betydligt närmare den lägre än den högre. Vad den halva miljonen nedan beträffar, så har jag ännu inte knäckt denna nöt. Inte för att det är fel att ha en rejäl marginal för en så svåruppskattad storhet - och som synes är ingen siffra i närheten av en råtta per person.

Health Department officials say that their estimate of eight million rats [ = en råtta per person ] in the city is conservative. However, Jerome Trichter, former assistant commissioner in charge of environmental health, said that it was very high. He said that a Johns Hopkins study of 15 years ago showed 500,000 rats in the city, and that the population had declined since.

Återger gärna ett tips från rått-doktorn: Att gillra fällor, lägga ut gift m.m. innebär bara att befintliga råttor ger plats åt nya. För att åstadkomma en permanent minskning av råttbeståndet så skall man se till så att de inte får mat, vatten eller bostad.

Kan inte låta bli att ta med en snabbintervju med nämnde Sullivan av David Letterman i Late Show den 14 maj 2004:

Letterman:	Well, that seems fair don't you think? Everybody gets a rat.
Sullivan:	It's not true. It's not true. 1949, Dave Davis from Baltimore comes. Traps. Disproves the one-rat-per-person theory. Shows that there are 256 000 rats in the city at that time.
Letterman:	Aw, so we can sleep a little easier. There's only a quarter million rats.
Sullivan:	Right.

Sullivans bok heter Rats: Observations on the History and Habitat of the City's Most Unwanted Inhabitants, den finns i svensk översättning. Även om den inte är utan vank så rekommenderas den särskilt för er som har varit i eller skall besöka New York. (Och som är mer nyfikna än finkänsliga, kan tilläggas.)

Med tanke på hur i synnerhet sophanteringen utvecklats sedan 1949 så kan man utgå ifrån att siffran är avsevärt lägre för exempelvis Stockholm idag. Att det skulle gå en råtta per människa är orimligt, och den som tror något annat är välkommen att visa det.