|
Alströmer och potatisenJonas Alströmer var den förste som odlade potatis i Sverige
Under 1600-talet användes potatisen som medicinalväxt och prydnadsväxt, och odlades därför i små mängder av apotekare och i slottsträdgårdar. Den förste som man vet odlade potatis i landet var Olof Rudbeck d.ä. som hade något enstaka exemplar. På den tiden kallades växten tartuffel eller jordäpple, eller rentav peruviansk nattskatta, namn som lyckligtvis trängdes undan av Alströmers förslag, att använda engelskans potatoe. 1724 började Jonas Alström (senare adlad Alströmer) att odla potatis på Nolhaga utanför Alingsås. Det var förvisso den dittills största potatisodlingen i landet, och det var det första allvarliga försöket att odla potatis just som mat, men den innebar inte att folk i allmänhet började ta efter. Sorterna man odlade var inte lämpade för skandinaviskt klimat, varför de sällan bildade rotknölar. Under 1700-talet var det många som i tidens anda propagerade för bl.a. potatis, men det var inte förrän omkring år 1800 som man fick hit en sort från Anderna som klarade klimatet såpass bra att den gav en påtaglig avkastning. Det var då och därför som odlandet tog fart. Utöver just ordet "potatis" så har Alströmer alltså inte haft någon särskild betydelse för införandet av potatis i Sverige. En invändning som folk skulle haft mot att äta potatis var att blasten ju som bekant är giftig. Det låter lite egendomligt med tanke på att det finns åtskilliga exempel på att man äter en del av en växt och kastar bort resten - det är väl rentav det allra vanligaste. Jag har inte studerat just denna fråga närmare, men rent allmänt har ju folk haft konservativa matvanor i alla tider, särskilt beträffande basmaten. 1748 visade Eva de la Gardie att potatis gick utmärkt att göra bl.a. brännvin på, vilket f.ö. medförde att hon blev den första kvinnliga ledamoten i Kungliga Vetenskapsakademin. En inte helt ovanlig uppfattning är att det var denna upptäckt som gjorde oss till potatisodlare, men den står alltså i strid med ovanstående resonemang - dels spelar det ingen roll om grödan skall ätas eller drickas om man inte får en ordentlig avkastning, dels dröjde det ännu ett tag innan potatisen började odlas på allvar. I Storbritannien har man sedan rätt länge sagt att det var Sir Walter Raleigh (ca 1552-1618) som tog hem såväl potatis som tobak. Detta är också en myt, i smma klass som Alströmer, nämligen att en person som är känd för annat även förknippas med något så viktigt som potatisens introduktion. Referenser:
|
