|
"Amatörer lånar, genier stjäl"Picasso? Dalí? Stravinskij? ... Citatet återfinns i en rad varianter, av de jag hittat på engelska täcks de flesta in så här: bad/mediocre/good artists copy/borrow - great artists steal (för slutklämmen förvanskas sällan). Om det verkligen myntats av Picasso så hade originalet kunnat vara på franska eller kanske spanska, men jag har inte hittat särskilt många sådana belägg jämfört med de talrika engelska. Inte för att sådant behöver betyda något - men i detta sammanhang visar det sig göra det. För citatet myntades, såvitt någon funnit, här: We turn first to the parallel quotations from Massinger and Shakespeare collocated by Mr. Cruickshank to make manifest Massinger's indebtedness. One of the surest of tests is the way in which a poet borrows. Immature poets imitate; mature poets steal; bad poets deface what they take, and good poets make it into something better, or at least something different. T. S. Eliot (1920) Stycket kommer från en essä om den engelske 1600-tals-dramatikern Philip Massinger (som Eliot för övrigt ansåg mer immature än mature), den ingår i sin tur i The Sacred Wood, en samling essäer om olika författare. Detta citat har tillskrivits ovanligt många upphovsmän. Efter att ha grävt i arkiven har jag, utöver T. S. Eliot och Pablo Picasso, funnit det tillskrivet Salvador Dalí, William Faulkner, Igor Stravinskij, William Butler Yeats, Lionel Trilling (amerikansk skribent och kritiker) och Eugène Delacroix. Visst är det fullt möjligt att dessa citerat Eliot (med undantag för Delacroix som dog 1863) eller sagt liknande saker, men det troligaste är att man följt en klassisk regel: ett bra citat med borttappat upphov tillskrivs någon känd person som verkar passa. Bland övriga skillnader så är den intressantaste förändringen när Eliots poets någonstans på vägen blivit artists, eftersom talesättet då så att säga flyttade från litteraturen till konsten. Det tidigaste belägget jag hittat för artists är från 1959, tillskrivet "en samtida kritiker"; och i september 1962 medverkar, eller namnges åtminstone, kritikern Trilling i tidningen Esquire. (Ytterligare en källa uppges vara hans The Liberal Imagination från 1950, som jag inte läst än.) Det ligger kanske till så här: Lionel Trilling kände givetvis till Eliots citat, och gjorde en medveten justering, som läsare okunniga om originalet uppfattade som ett helt nytt påstående. Sedan dess har de två traditionerna levt sida vid sida. Oavsett hur det gick till så har artists-formen sedan ungefär då varit den vanligaste, och oftast tillskrivits Picasso. Det tidigaste belägget jag hittat för detta är från 1982. Konstnären själv dog för övrigt 1973. Ett undantag är kompositören Stravinskij, jag har inte sett att någon annan musiker blivit tillskriven citatet. Honom har jag förresten hittat tidigast i data-böcker från 1980-talet. Oväntat? Kanske det; men vid ungefär samma tid gick Steve Jobs, mest känd som Apples grundare, och trodde att citatet var just Picassos. Man kan notera hur många olika människor och branscher som kunnat relatera till citatet. Liksom det ironiska i att det justerats flitigt genom åren, som när paret immature/mature blev till det långt mer slagkraftiga good/great, och sannerligen blivit "something better, or at least something different." Som alla goda tankar har den tänkts många gånger genom åren, i olika varianter. Jämför till exempel med detta; inte för att jag tror att Beatties citat går igen i det sena 1900-talets många versioner. In fact, all good poets imitate one another more or less : and I am not sure, whether Homer himself has not in some things condescended to imitate Hesiod. James Beattie (1783) Referenser:
|
