Hexmasters Faktoider: Rosa Parks

Även de som inte känner igen namnet vet nog vem det är frågan om (eller borde åtminstone veta) när man berättar om den svarta sömmerskan i sydstaterna, som på 50-talet vägrade att lämna sin plats på bussen åt en vit, och som genom denna enkla handling kom att inleda en omvälvning i samhället.

Är detta nu osant? Nej, det är det inte. Faktoiden i sammanhanget är att hon mycket ofta skildras som en helt vanlig medborgare, ointresserad av samhällsfrågor, som fann sig i systemet och gjorde som hon förväntades - för att en vacker dag tröttna på det hela. (Just så som man kan känna sig vissa dagar.) Åtminstone de första uppgifterna är osanna.

Rosa Parks hade ägnat sig åt medborgarrättsliga frågor i åratal. Hon var sekreterare i lokalavdelningen av NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) sedan 40-talet, hon organiserade ungdomsavdelningen där, hon hade flera år tidigare blivit utslängd från bussar, och hon uppmuntrade även andra att sitta på "vita" platser.

Det kan nämnas att de aktuella bussarna hade rörliga skyltar som markerade gränsen mellan whites och colored. Reglerna i detta besynnerliga spel var att vita skulle ha sittplatser så långt det var möjligt, samt att inga färgade fick sitta framför eller i samma rad som någon vit. Just denna dag satte sig Parks på en plats som var helt reglementsenlig - till att börja med. När det så småningom fattades platser för vita, så flyttade chauffören gränsen, varpå Parks och tre andra hamnade på "fel" säten utan att ha rört sig en millimeter. Resten är, som man säger, historia.

People always say that I didn't give up my seat because I was tired, but that isn't true. I was not tired physically, or no more tired than I usually was at the end of a working day. I was not old, although some people have an image of me as being old then. I was forty-two. No, the only tired I was, was tired of giving in.

Huruvida händelsen den 1 december 1955 i Montgomery, Alabama var spontan eller planerad (mer än av Rosa själv) har diskuterats. Något som talar för det förra är att hon inte gick och satte sig längst fram till att börja med. Något som talar för det senare (utöver hennes tidigare agerande) är den seger NAACP vann året innan, då Högsta domstolen slog fast att statliga segregerade grundskolor stred mot grundlagen. Att som nästa steg omsätta utslaget till handling förefaller naturligt. Dessutom hade en annan svart kvinna, den 15-åriga Claudette Colvin (aktiv i NAACP:s ungdomsavdelning) nio månader tidigare blivit arresterad för samma företeelse, i samma stad. Varför hennes fall inte alls fick samma uppmärksamhet som Parks har debatterats mycket. En detalj som Bond nämner (längst ner) är att Parks tydligen inte förklarade sig skyldig; kan det verkligen ha spelat någon avgörande roll? Inte vet jag.

On December 1, 1955, Rosa Parks took her seat in the front of the "colored section" of a Montgomery bus. The driver asked Rosa Parks and three other black riders to relinquish their seats to whites, but Rosa Parks refused (the others complied). The driver called the police, and Rosa Parks was arrested. She was released later that night after Nixon and the Durrs posted a $100 bond.*

Although three black women had been arrested earlier that year for similar acts of defiance, and Rosa Parks herself had been thrown off a bus by the same driver 12 years before, this time the opponents of segregation were prepared to mount a counterattack. The Montgomery chapter of the NAACP had been looking for a test case to challenge the legality of segregated bus seating and to woo public opinion with a series of protests.

* Edgar Nixon var ordförande i lokalavdelningen av NAACP, Clifford och Virginia Durr var ett vitt par (vad märkligt det ser ut på svenska) som var aktiva i medborgarrättsrörelsen och som Rosa tidigare arbetat hos.

Här och var antyds "konspirationer", alltså med det underförstådda resonemanget att händelsens värde skulle minska om den varit planerad - hur det nu skulle gå till. Oavsett detta så dolde Rosa Parks aldrig det faktum att hon tillhörde en organisation - det hade ju sannerligen varit att förhäva sig på de övrigas bekostnad! Men eftersom bilden av den ensamma kvinnan på bussen är så stark så lever den vidare.

Four decades later I am still uncomfortable with the credit given to me for starting the bus boycott. I would like [people] to know I was not the only person involved. I was just one of many who fought for freedom.

She wasn't the first to refuse to surrender to Montgomery apartheid. There had been Claudette Colvin. There had been Mary Louise Smith and countless others before her. Those who believed they had rights like any other citizen. But Rosa Parks was the first person to plead not guilty. For her, breaking Alabama law was obeying the Constitution. It was defending justice.