Hitler vägrade gratulera Jesse OwensHitler blev så upprörd när han såg en neger göra narr av de ariska idealen etc. att han struntade i att gratulera honom / lämnade stadion i vredesmod OS i Berlin 1936 är väl allra mest känt för det sätt som nazisterna använde tillfället för att göra reklam för sig. Ironiskt nog, för dem, blev spelens stora stjärna den svarte Jesse Owens, som tog fyra guld (100 m, 200 m, längdhopp och stafett). Man kan utgå ifrån att Hitler ogillade detta, men att han öppet skulle demonstrerat sin motvilja är en myt. Tävlingarna inleddes den 2 augusti, och Hitler var närvarande under större delen av dagen. Sedan han gratulerat en del medaljörer (tyskar och finnar) lät IOC:s president honom veta att han, enligt OS-etiketten, fick lov att antingen gratulera samtliga vinnare eller inga alls. Hitler valde då det senare. Orsaken? Naturligtvis kan det mycket väl ha spelat in att han skulle slippa genera sig inför "mindervärdiga" deltagare, men eftersom han ändå inte kunde närvara samtliga dagar så torde det ha varit ett enkelt beslut. I vilket fall som helst gratulerade han sedan inte några fler vinnare offentligt. (Sedan kan man spekulera i vad IOC skulle ha gjort om han struntat i deras påbud; hade han blivit utslängd från stadion, eller..?) Owens vann sin första tävling (100 m) under den andra tävlingsdagen. Källorna är inte överens om huruvida Hitler ens var närvarande den dagen, men även om han var där så hade han alltså inte gratulerat Owens om så denne varit kritvit german. Men när Owens fick sina medaljer då? Ja, inte var det Hitler som delade ut dem, och det är givetvis långt ifrån självklart att det var han som skulle göra det; jag har inte lyckats hitta någon uppgift om att Hitler delat ut en enda medalj under spelen. I god myt-stil så har man dessutom blandat ihop olika händelser. Den sista grenen under den första tävlingsdagen var höjdhopp; den drog ut på tiden, och avgjordes inte förrän Hitler, redan försenad, lämnat stadion. På första och andra plats kom två svarta amerikaner. Att Hitler hade lämnat stadion mitt under pågående tävling slogs upp stort i USA:
German nationalism and the prejudice that seems to go with it revealed
themselves somewhat disagreeably this afternoon. On the surface all was
serene. The Fuehrer apparently played no favorites. He did not publicly
receive the winning Germans, nor did he greet the decidedly non-Aryan
American Negroes, Owens and Metcalfe.
But an investigation was made by some who had taken his departure yesterday as meaning he wished to avoid shaking hands with the Negro high jumpers, Cornelius Johnson and David Albritton. This investigation produced information which seemed corroborative. In the seclusion of his quarters under the stands the Reich's dictator did congratulate Hein and Blask, the hammer throwers. Perhaps two and two do make four, after all. New York Times, 4 augusti 1936 Det var alltså den historien som så småningom kom att handla om Owens. Att Owens blev spelens individuella stjärna kunde tyskarna förmodligen ta med jämnmod; de tog 89 medaljer (varav 33 guld) och vann därmed stort över USA, som tog 56 medaljer (varav 24 guld) - att jämföras med Los Angeles 1932, då Tyskland kom på femte plats med 20 medaljer, och USA på första med 104. Även om Hitler säkert velat se ännu fler tyskar på prispallen, och kanske ännu hellre färre negrer och judar, så var spelen absolut inte den monumentala missräkning för nazisterna som en del vill göra dem till. I wasn't invited to shake hands with Hitler, but I wasn't invited to the White House to shake hands with the President either. Jesse Owens Referenser:
|