"Religion är opium för folket"

Detta Marx kanske mest kända citat kommer verkligen från honom, men har ofta missförståtts. Det handlar inte om opium "till" eller "åt" folket, alltså med överheten som avsändare, utan någonting självförvållat.

Nu är Marx skrifter sällan under av självklarhet, så bedöm gärna själva:

Das Fundament der irreligiösen Kritik ist: Der Mensch macht die Religion, die Religion macht nicht den Menschen. Und zwar ist die Religion das Selbstbewußtsein und das Selbstgefühl des Menschen, der sich selbst entweder noch nicht erworben oder schon wieder verloren hat. Aber der Mensch, das ist kein abstraktes, außer der Welt hockendes Wesen. Der Mensch, das ist die Welt des Menschen, Staat, Sozietät. Dieser Staat, diese Sozietät produzieren die Religion, ein verkehrtes Weltbewußtsein, weil sie eine verkehrte Welt sind.	Grunden för den irreligiösa¹ kritiken är: Människan skapar religionen, religionen skapar inte människan. Religionen är sannerligen självmedvetandet och självkänslan hos människor som antingen inte har vunnit sig själv eller som därefter har förlorat sig. Men människan är ingen abstrakt varelse som håller till utanför världen. Människan är människornas värld, stat, samhälle. Denna stat, detta samhälle producerar religion, som är ett världens omvända samvete, eftersom det är en omvänd värld.
Die Religion ist die allgemeine Theorie dieser Welt, ihr enzyklopädisches Kompendium, ihre Logik in populärer Form, ihr spiritualistischer Point-d'honneur [Ehrenpunkt], ihr Enthusiasmus, ihre moralische Sanktion, ihre feierliche Ergänzung, ihr allgemeiner Trost- und Rechtfertigungsgrund. Sie ist die phantastische Verwirklichung des menschlichen Wesens, weil das menschliche Wesen keine wahre Wirklichkeit besitzt. Der Kampf gegen die Religion ist also mittelbar der Kampf gegen jene Welt, deren geistiges Aroma die Religion ist.	Religionen är den allmänna teorin för denna värld, dess encyklopediska kompendium, dess logik i populär form, dess andliga hedersprincip², dess entusiasm, dess moraliska sanktion, dess högtidliga komplement, och dess universella tröst- och rättfärdighetsgrund. Den är det fantastiska³ förverkligandet av människans väsen, eftersom människans väsen inte har antagit någon verklig form. Kampen mot religionen är därför indirekt kampen mot den värld, vars andliga doft är religion.
Das religiöse Elend ist in einem der Ausdruck des wirklichen Elendes und in einem die Protestation gegen das wirkliche Elend. Die Religion ist der Seufzer der bedrängten Kreatur, das Gemüt einer herzlosen Welt, wie sie der Geist geistloser Zustände ist. Sie ist das Opium des Volkes.	Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium.
Die Aufhebung der Religion als des illusorischen Glücks des Volkes ist die Forderung seines wirklichen Glücks. Die Forderung, die Illusionen über einen Zustand aufzugeben, ist die Forderung, einen Zustand aufzugeben, der der Illusionen bedarf. Die Kritik der Religion ist also im Keim die Kritik des Jammertales, dessen Heiligenschein die Religion ist.	Upphävandet av religionen som folkets illusoriska lycka är ett krav på verklig lycka. Kravet, att illusionen om deras tillstånd upphävs, är ett krav på att upphäva ett tillstånd som kräver illusioner. Kritiken av religionen är därför ett embryo till en kritik av den jämmerdal vars halo religionen är.
Ur Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie. Einleitung (1844)

Not: de två första styckena är egentligen ett, jag har delat upp det för enklare parallelläsning
¹ irreligiös: likgiltig eller fientligt stämd mot religion
² hedersprincip: i originalet point d'honneur = point of honour en anglais
³ fantastisk: ej synonymt med "jättebra", utan snarare "fantasifoster" el.dyl.

En formulering som är vanlig på nätet är Opium fürs Volk eller Opium für das Volk, vilket alltså inte riktigt är vad Marx skriver. Petigt? Kanske det, men läs vidare...

Om inte annat så ger i synnerhet de två sista styckena ett intryck av något de förtryckta själv funnit upp för att göra situationen uthärdlig, eftersom de befinner sig i "ett tillstånd som kräver illusioner". Religionen är ett halo (Heiligenschein, "helighets-sken") hos verklighetens jämmerdal; kritik av religionen måste till slut bli kritik av just denna jämmerdal för att vara meningsfull. Samma intryck ger resten av essän (även om Marx, som sagt, inte är den allra mest lättläste).

Här är en annan som verkar att antingen ha missuppfattat vad Marx skrev - "taught by religion" - eller så är det hans egna tankar, som alltså skiljer sig något från texten ovan:

Those who toil and live in want all their lives are taught by religion to be submissive and patient while here on earth, and to take comfort in the hope of a heavenly reward. But those who live by the labour of others are taught by religion to practise charity while on earth, thus offering them a very cheap way of justifying their entire existence as exploiters and selling them at a moderate price tickets to well-being in heaven. Religion is opium for the people. Religion is a sort of spiritual booze, in which the slaves of capital drown their human image, their demand for a life more or less worthy of man.

Lenin (1905)

Detta om avsändaren. Hur är det med effekten? Jämställs de religiöst ansatta med hasch-tomtar?

Marx ser inte detta "opium" som bedövande och förblindande, vilket ofta har förmodats, utan uppfattar det som en positiv tröst, något som en svåruthärdlig livssituation kräver. Opium hade förhållandevis hög medicinsk status på Marx' tid och uttrycket var då inte så negativt laddat som det har blivit senare.

Hellsing, Hellquist & Hallengren

Hög status? Nja, det skulle i så fall vara i jämförelse med vad som komma skulle. (Inom parentes så fanns opium även i Sverige, ifall någon trodde något annat; vid ett tillfälle nämner Lasse-Maja, aktiv under tidigt 1800-tal, hur han köpte en kvantitet opium från ett apotek. Det gick inte precis utan vidare, men stötte heller inte på några särskilda problem.)

... some years ago, on passing through Manchester, I was informed by several cotton manufacturers that their workpeople were rapidly getting into the practice of opium-eating; so much so, that on a Saturday afternoon the counters of the druggists were strewed with pills of one, two, or three grains, in preparation for the known demand of the evening.

Thomas de Quincey (1822)

The habitual use of opium is also much more detrimental to the general health of the individuals, and far more subversive of the intellectual powers [än alkohol]. The abuse of alcoholic drinks unsettles the judgement, distracts the intellect, and produces functional and organic disease. Opium produces all these, but to a much more alarming extent. When the pleasurable effects of opium are gone, the feelings are as agonizing as can possibly be conceived.

Insändare i New York Times (1852)

"Laudanum" är det i England af allmänheten mest begagnade opiatet, hvilket äfven ofta missbrukas till förgiftningar.

Nordisk Familjebok (1885)

Lite farmakologi: Opium ger en dövande, sövande, drömmande effekt - nedåttjack, helt enkelt. (Om någon fått för sig att opium är en uppiggande drog á la kokain eller ecstasy, så måtte delar av den socialistiska idéhistorien förefalla bisarra.) På denna tiden konsumerades det i Europa i flytande form, opium-tinktur eller laudanum. Den viktigaste aktiva substansen i opium utgörs av morfin. Dagens opium har en morfin-halt på uppemot 16 %, den var rimligtvis inte högre under förra delen av 1800-talet. Det kan poängteras att eating av opium ger en svagare effekt än vid rökning (Wikipedia-artikeln nämner att de många och färgstarka 1800-talsskildringarna av opiumhålor i London snarast torde härröra från viktorianska skribenters fantasier, eftersom det just inte verkar gå att belägga några sådana; men det är en annan, om än inte ointressant, fråga). Morfin kan i sin tur omvandlas till heroin, som har en ännu kraftigare effekt. Då är vi rätt långt från tinctura opii.

Referenser:
Karl Marx, "Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie. Einleitung" i Deutsch-Französische Jahrbücher (1844)
Lenin, "Socialism and Religion", Novaya Zhizn nr 28, 3 december 1905
Michael Löwy, Marxism och religion: befrielseteologins utmaning, Fjärde internationalen 1/1988
Birgitta Hellsing, Magdalena Hellquist, Anders Hallengren: Bevingat: religion (Albert Bonniers 2000)
Nordisk Familjebok (1885): laudanum
Wikipedia (eng.): Opium of the People; Opium; Laudanum; Morphine; Heroin
Thomas de Quincey, Confessions of an English Opium-Eater (1822), "To the Reader"
"Opium Eating", insändare i New York Times, 5 augusti 1852
Pelle Holm, Bevingat: religion - inte mycket, avfärdar dock kopplingen till Hegel på bl.a. Wikipedia