|
Påven är ofelbar[ This text is also available in English ] Dogmen slogs fast 1870 och har missuppfattats från början. För påvens ofelbarhet gäller absolut inte jämt, om allting. Den träder, sägs det, i kraft när han uttalar sig officiellt, ex cathedra som det heter, i tros- och moralfrågor som skall vägleda hela kyrkan. Sådant händer inte ofta; "[Det är] ovisst om dogmen någon gång blivit tillämpad i praktiken" skrev Catharina Broomé 1993. Det enda tillfälle som hittills verkar komma ifråga är från 1950, då Pius XII slog fast att jungfru Maria kroppsligen togs upp till himlen. 1994 lär Johannes Paulus II ha velat tala ex cathedra då han slog fast att kvinnor aldrig skulle kunna bli prästvigda, men övertalades att låta bli. Med tanke på hur mycket väsen det gjorts om denna dogm är kanske det mest förvånande att den praktiskt taget aldrig använts. Påven är inte ofelbar som person och har inte någon särskild tillgång till gudomlig kunskap. Men när han yttrar sig ex Cathedra Petri, "från Petrus stol", i någon läro- eller moralfråga är hans uttolkning lika bindande som traditionen eller ett kyrkomötes beslut. Det gäller även retroaktivt om tidigare påvars dekret, och egentligen innebar dogmen inget nytt mot de uppfattningar som tidigare hävdats ända sedan Gregorius VII [1073-1085] och Innocentius III [1198-1216]. Men den upplevdes ändå som stötande för förnuftet i den hårda formulering den nu fått, och kunde bara med största svårighet lotsas igenom mötet. Göran Hägg Q: Är påven ofelbar?
Peter Fresman [Det andra Vatikankonciliet säger] tydligare ifrån vad katolikerna alltid vetat, nämligen att påven inte är ofelbar som person, utan endast när han vid ytterst speciella tillfällen gör en utsaga i hela kyrkans namn, samt att det är kyrkan som sådan som äger löftet om Andens bistånd. Catharina Broomé (Källkritisk kommentar: Även om jag här nyttjat flera katolska källor - pater Fresman är jesuit, syster Catharina är dominikan, katolska kyrkan är vad den är, osv. - så motsägs de inte av icke-katolska källor med koll på läget. Hägg, t.ex.) Andra Vatikankonciliet (1962-65) citeras i följande officiella rättesnöre: 889. För att hålla kyrkan fast vid den rena tron - så
som denna tro har förmedlats av apostlarna - har Kristus, som är sanningen,
velat ge sin kyrka del av sin egen ofelbarhet. Genom sitt "övernaturliga
trosmedvetande" håller Guds folk "osvikligt fast vid tron" under ledning
av kyrkans levande läroämbete.
Katolska kyrkans katekes Det är alltså inte bara påven som kan vara "ofelbar", utan även biskopar, åtminstone när de tar viktiga beslut. Jag har inte letat efter exempel på utövad biskoplig ofelbarhet. Referenser:
|
