|
KungligtKungen har ingen rösträttEn gång i tiden hade kungen ingen rösträtt, men i och med 1974 års regeringsform förändrades bland mycket annat detta. Citerar hovets hemsida (som nog aldrig aldrig skulle stava kungen med litet k): Kungen är numera skattskyldig och i likhet med andra svenskar har Kungen och hans familj rösträtt - en rättighet som dock av hävd ej begagnas. Rent soffliggeri alltså, men av princip och historisk hävd. Det gör ni inte om, ofrälse! (I röstlängden från Ekerö kommun finns medborgare nr 460430-XXXX, "H. M. Konung Carl XVI Gustaf," med som nr. 217. Han röstade inte i 2006 års allmänna val, varken i något av de tre vanliga eller i den lokala folkomröstningen om trängselskatt.) Referenser:
Kommentera
Kungen och säljaktenKung Carl XVI Gustaf kritiserade Norge för säljakten Här är uttalandet från 1989, hittat på susning.nu/Carl_XVI_Gustaf: Om inte Gro Harlem Brundtland kan ta hand om sälproblemen, så undrar jag, hur ska hon då kunna ta hand om det norska folket? Det är möjligt att kungen gjort andra uttalanden som faktiskt handlar om säljakten, men man får läsa gruvligt slarvigt för att få det citerade till att vara något annat än ett ifrågasättande av dåvarande norska statsministerns kvalifikationer - huruvida säljakten är bra, dålig eller varken eller berörs inte. Kommentera
Kungarnas numreringHur i hela friden har man räknat för att få Carl Gustaf till den XVI:e? Man kan lätt få intrycket att man alltid numrerat kungligheter och dylikt i samma land med samma namn, så att man lätt kan skilja skidåkar-Gösta från krigar-Gustavus och fjoll-Gustav, för att inte tala om alla skaror av Ptolemaiosar och Johannesar osv. Så är dock inte fallet - Erik XIV skall ha varit den förste i vårt land som lät sig numreras under sin livstid. När andra kungar och påvar började numreras känner jag inte till. Inte heller vet jag när faraonerna började numreras, men när det begav sig så höll man i vilket fall inte isär dem med nummer utan deras s.k. tronnamn, som användes mer än de dopnamn som är gängse idag - mer om detta i Faraonernas namn. Så på sätt och vis är faraonernas numrering en faktoid, åtminstone om man tror att egyptierna själva tillämpade den, för det gjorde de alltså inte. Var hittade man då XIII tidigare Erikar? Jo, framför allt i Johannes Magnus långa regentlängd, den genompatriotiskt ädelsvenska som räknar upp alla Sveriges konungar ända sedan Magog, vars farfar var ingen mindre än gubben Noak - för så fina anor hade Svea Rike, åtminstone på 1500-talet. Nu har man sedan mycket länge insett att Johannes Magnus många kungar just inte har med verkligheten att göra, det är inte förrän framåt vikingatiden som det lär finnas namn på faktiska hövdingar, om än inte över något som ens påminner om Sverige. Men numreringen lever kvar, och det på varenda krona. Se där en spridd faktoid! Referenser:
Kommentera
Kung KarlVarför kallar vi ex.vis Karl XII för Karl, när han själv och hans samtida aldrig skrev något annat än Carolus? Så här förklarar Alf Henrikson att varje vår kung Karl ... ... Utan undantag kallat sig Carl eller till och med Carolus intill denna dag. Det starka tyska inflytandet på 1800-talet fick många historieskrivare att egenmäktigt felstava deras namn, och skolböckerna följde snällt efter, men skäl saknas att fortsätta med det. (Jag gjorde allvarliga, långvariga försök att ändra mig på denna punkt, men icke - "Carl XII" känns fortfarande precis lika bakvänt som att skriva "Karl von Linné".) I Populär Historia 7-8/2006 förklarar huvudredaktören för Svenskt biografiskt lexikon hur det hela ligger till. Nyckelordet är "normalisering", vars poäng är att man vid letande i lexikon o.dyl. inte behöver kontrollera såväl Karl som Carl som Carolus, för att inte tala om hur Gustav Vasa har stavats genom åren, med flera, utan det räcker att titta på ett ställe. På samma sätt råder ingen tvekan om vem man talar om (även om man ofta ser just Karl XII kallad "Carolus", lite som ett smeknamn, och förutsättande bakgrundskunskap hos läsaren). Jo, svenska kungar har stavat Carl med C under sin livstid för att sedan få sitt namn ändrat till Karl med K när de avlidit. [...] Normaliseringen av stavningen tycks hänga samman med stavningsreformen 1906, då man införde en förenkling av den tidigare ganska omständliga svenska stavningen. I 1800-talets historieböcker finns exempel på både Carl med C och med K. Efter 1906 tar dock förändringen fart och i Nordisk familjebok, som kom ut 1910, stavas Karl med K, medan däremot Gustaf fortfarande stavas med f. Samma uppslagsverk stavade i upplagan 1929 Gustav med v och Oskar med k. Åsa Karlsson Utan att ha kontrollerat så gissar jag att samma praktiska skäl gör att egyptologerna håller fast vid inarbetade namn som Tutankhamon, trots att tronnamnen vore något mer korrekta (olika stavnings-traditioner kan däremot ställa till det). Biologer kan hålla fast vid bekanta namn även sedan de tillbakavisats av fylogenetisk forskning. Och så vidare. Det saknas alltså inte alls skäl att hålla fast vid inarbetade "felstavningar" - tvärtom. Referenser:
|
