|
MarathonFeidippidesFeidippides sprang från Marathon till Aten där han dog Marathon är som bekant en ort nordost om Aten. Här vann atenarna över de betydligt överlägsna perserna i ett stort slag år 490 f.Kr., vilket av någon anledning föranledde budbäraren Feidippides att löpa till Aten för att kungöra det hela; väl framme yttrade han orden "Hej! Vi har segrat!" - fast på grekiska, "Chairete! Nenikekamen!" - och föll död ner. Ofta återges berättelsen som ett historiskt faktum. Men även om den verkar ha viss verklighetsanknytning så torde det vara tämligen säkert att det inte gått till på just det sättet. Den äldsta källan vi känner till är Herodotos. Enligt honom skickades Feidippides före slaget vid Marathon till Sparta för att försöka få hjälp; han sprang då 200 km på två dagar. Efter slaget sprang, åter enligt Herodotos, inte en ensam löpare utan hela armén tillbaka till Aten för att där slå tillbaka perserna. Om någon undrat över varför det var så bråttom så är detta alltså svaret; efter debaclet vid Marathon satte persernas flotta av mot Aten för att ge igen. Feidippides bud skulle haft som syfte att upplysa medborgarna om vikten av att snabbt organisera ett försvar; om man sätter någon tilltro till legenden så kunde de alltså räkna ut allt detta enbart med ledning av de två orden. I Herodotos ursprungsversion så fick som sagt hela armén rusa dit, vilket ju är betydligt troligare då man i Aten absolut inte hade sådana reserver att man ensamma skulle klarat av perserna, även om några tusen av dem blivit kvar vid Marathon. Berättelsen om den ensamme budbäraren tog form på 300-talet f.Kr., alltså sedan över
ett sekel gått. Filosofen Herakleides Pontikos berättar om en viss Thersippos som
sprang till Aten, och efter att ha överlämnat segerbudskapet mycket riktigt föll död
ner; det sistnämnda är desto troligare om Thersippos verkligen sprang hela vägen i
full rustning, vilket Pontikos försöker få oss att tro.
Det är märkligt att berättelsen om Feidippides konkurrerat ut Herodotos berättelse; inte bara är den senare mer logisk och trovärdig utan långt mer episk och heroisk. Att en hel armé efter genomförd batalj tar sig, springande eller åtminstone så snabbt det är mänskligt möjligt, fyra mil, med utrustning och allt, för att därefter åter ställa upp sig i slagordning mot perserna - det är annat än en ensam löpare som dör efter att ha överlämnat ett poänglöst budskap. Referenser:
SträckanEn marathon = 42,195 km En sträcka på prick 42 195 meter är givetvis inte gripen ur luften - man kan riktigt se lantmätarna framför sig, där de omsorgsfullt mäter upp någon urgammal väg på den attiska landsbygden. Men när det allra första maraton-loppet (stavas av hävd utan th på svenska) hölls i Aten 1896 så sprang man ganska exakt 40 km - en avrundad siffra som ger ett helt annat intryck. 1908 hölls spelen i London. Till en början lade man ut en bana på 26 miles, vilket är lite drygt 40 km. Man lät sedan löparna göra ett varv runt stadion, och slutligen korsa mållinjen rakt nedanför de kungliga åskådarplatserna.
Det var inte förrän 1921 som IAAF slog fast att en maraton är exakt 26 miles 385 yards, alltså 42,195 km (det förefaller som om definitionen verkligen räknar med miles och yards). IOC antog den olympiska standarden 1924, fram tills dess sprang man som synes varierande sträckor. En svensk maraton var t.o.m. 1947 på 40 km, eller 40,2 km som det blev 1912. När standardiseringen kom såg man sig tvungna att lägga om ex.vis Boston Marathons ursprungligen 24,5 miles långa bana, och sedan dess har man korrigerat den flera gånger dessutom; det verkar lite fånigt när det ändå gäller en sträcka som inte har någon som helst koppling till avståndet mellan Marathon och Aten. Hattandet innebär även att man länge inte antecknade några rekord i grenen. Frågan är vad som händer om 26 miles och 385 yards inte riktigt passar för de kungliga år 2012? Mycket mer om sport, antiken och Grekland i faktoiden Olympiskt. Marathon var f.ö. inte en gren i de antika spelen. Referenser:
|
