Hexmasters Faktoider: Näktergalen

Från alla länder i hela världen kom resande till kejsarens stad och de beundrade både den och slottet och parken, men när de fick höra näktergalen sade de allesammans: "Det var i alla fall det bästa!"

ur H. C. Andersen, Näktergalen

Näktergalar delas in i två arter, en sydlig och en nordlig. Det är den sydliga som blivit berömd för sin skönsång. Eftersom uppfattningen verkar ha bildats medelst läsning snarare än lyssning så har berömmelsen även kommit den nordliga arten till del. Så hade knappast skett om fåglarna haft olika namn, eller om man vart lite noggrannare med ornitologin, eller om man så bara tagit reda på vilken täckning skriverierna har i verkligheten. (Även om det skall poängteras att åtminstone Keats förvisso kände till och uppskattade sången.)

Men ändå misstänker jag på goda grunder att hans sång var okänd för många av de skalder som gärna svängde sig med hans namn.

Den beläste fågelkännaren Brusewitz nämner i sin utläggning i ämnet även hur faktoid-jägaren Strindberg försökte få poesins näktergal att stämma överens med verklighetens, åtminstone som den beskrivs i Sven Nilssons standardverk. Frustrerad bestämde han sig för att fågeln nog var ett påhitt, tills han en dag fick artisten utpekad för sig:

Var det näktergalen? Var det alltsammans? Det var ju inte Nilssons långa strof; det var ju bara några trastslag!

Efter att ha lyssnat in sig på sången bjöd han en norsk författare "med mycket natursinne" att avnjuta densamma; och i solnedgången börjar näktergalen att spela:

- Det är han! (Paus.)
- Nej, är det näktergalen?
- Nåå! Vad synes? (Paus.)
- Joo, det är vackert! Mycket vackert! Men inte är det så, som, etcetera!

(Korta citat gör ej berättelsen rättvisa - den skall läsas i sin helhet, med slutkläm och allt.)


Vet.	Luscinia luscinia	Luscinia megarhynchos
Svenska	Näktergal	Sydnäktergal
Engelska	Thrush nightingale	Nightingale
Lyssna	842 kB mp3	150 kB mp3

Efter att ha lyssnat och jämfört luscinia och megarhynchos (= "stornäbb") så har jag svårt att inte hålla med. Den sydliga är lite mjukare, lite mer melodisk, men inget jag skulle sätta mig att skriva oden om. Följande beskrivning är bättre än någonsin Keats eller H. C. Andersen:

I romantisk poesi läser man om näktergalens suckar och klagan, om dess "ömma slag". Men vår nordiska näktergal är minst sagt högljudd och mer slagverkare än melodiker. Upprepade smackningar, kastanjettartade figurer, skarpa visslingar leder fram till det berömda "slaget" som kan höras på ett par kilometers avstånd.
En näktergal utanför fönstret kan betyda dålig nattsömn - i näktergalsrika trakter har det hänt att man klagat över "näktergalarnas fruktansvärda oväsen". Den poetiska näktergalen är nog ofta en litterär kliché som övertagits från sydliga breddgrader där en närbesläktad näktergalsart sjunger mer vekt och melodiskt.

Det vore intressant att undersöka hur Jenny Linds epitet "den svenska näktergalen" uppfattats av folk som visste hur i synnerhet Luscinia luscinia faktiskt lät...
(Inom parentes blir det på latin Luscinia svecica, vilket är artnamnet på blåhake.)

En not om namnen: I Skandinavien är luscinia vanligast och har därför "standardnamnet" näktergal här; i England är megarhynchos vanligast och får därför "standardnamnet" nightingale där. Sådant kan även ornitologer missa om de inte är uppmärksamma. Det finns flera fåglar på andra platser som kallats och kallas näktergal, såsom mellanösterns bulbul (Pycnonotidae) eller Japans Pekin (Leiothrix lutea), men det är frågan om andra arter.

På tal om uppmärksamhet så är det utan kunskap om sammanhanget lätt att missa budskapet i följande synnerligen komprimerade problembeskrivning:

Tack till Sarvi på Skalman och Maria Johannessen
för hjälp med bakgrundsinformation