|
Lax-maxI Halland hade tjänstefolk inskrivet i sina kontrakt att de inte skulle behöva äta lax mer än tre gånger i veckan Den halländska versionen är den jag själv hört. Läsaren Joachim Krumlinde berättar att samma sak sägs om samhällen utmed de norrländska älvarna, men att man aldrig i tjänstekontrakt gått närmare in på kosthållningen än att man skall få "tillräcklig och närande kost". (Myter som denna återkommer, liksom sagor och sägner, ofta på olika platser och i olika tider, ibland med lite olika detaljer alltefter omständigheterna.) I NE formuleras det sålunda: Såväl på kontinenten som hos oss var laxen i äldre tid [fram till 1800-talet] en mycket vanlig och billig råvara. Påståendet att tjänstefolk i laxrika bygder skulle ha skrivit kontrakt där de garanterades ett antal laxfria dagar i veckan är dock säkerligen endast en sägen. Jan-Öjvind Swahn Påståendet är alltså inte motbevisat fullt ut, men så är det ju också i princip omöjligt att bevisa att det inte skrivits ett kontrakt någonstans där klausulen ifråga fanns med. Bevisbördan får nu anses ligga på de som hävdar att påståendet är sant. Som Klintberg nämner finns det mycket skrivet om kosthållet i äldre tider, men ingenting om en ev. önskan att slippa alltför mycket lax. Uppdaterat: Jag har fått veta att påståendet även förekommer i Norge, liksom indikationer på att källäget där skulle kunna vara betydligt bättre än här. Ber att få återkomma. En poäng i sammanhanget är naturligtvis att lax en gång i tiden var en mycket vanlig matfisk, för att sedan bli exklusiv. Nu är laxen åter billig, och det är den förr vardagliga torsken som är exklusiv; kanske får klentrogna lyssnare i framtiden höra, att folk på 1900-talet knotade när de blev serverade den gamla vanliga, trista torsken... Referenser:
|
