|
LagomPå vikingatiden lät man bägaren gå laget runt, och helst skulle alla
dricka just så mycket att det räckte "laget om", därav ordet "lagom"
Förklaringen ovan är vad man kallar en folketymologi, alltså en efterkonstruktion gjord utan kunskap om ordets faktiska historia. (Något som, inom parentes, även de lärdaste professorer får till då och då.) För att förklara ordet ordentligt så behövs lite ordlära - inte mycket, men lite. Ordformen dativ användes flitigt i gamla tiders svenska, nuförtiden har den försvunnit nästan helt. Undantag finns kvar i uttryck som "i sinom tid", "allom givet" m.fl. Två lite mer levande undantag är honom och henne, som är dativformerna av han och hon. Några andra dativformer som överlevt är stundom (dativ plural av stund, och betyder alltså vid vissa tider, då och då), lönndom (som inte är en sammansättning av lönn + dom utan dativ plural av fornsvenska substantivet lønd som betyder hemlighet) samt just lagom: Lagom är ett specifikt svenskt och norskt ord, som egentligen betyder i rätt lag, rätt ställning. Lag har med lägga och ligga att göra. Av lag kommer laga med betydelsen bringa i lag, sätta i skick. Gösta Bergman SAOB härleder ordet från laghum, "efter lagens föreskrift, lagligen", men om jag tolkar Bergman rätt så behöver det alltså inte nödvändigtvis vara någon juridisk "lag" som avses. Att ordet även finns på norska (även varianten lugom), såväl nynorsk som bokmål, bekräftas av en titt i ordböcker på nätet; där kan man se att såväl stavning som betydelse som historik är densamma som i svenska. Ordet förefaller dock att vara betydligt ovanligare i norskan än i svenskan, så till den grad att tillfrågade akademiker fick konsultera ordböcker för att avgöra ordets norskhet. lagom passe, høvelig, lagom Svensk-norsk ordbok Referenser:
|
