Konspiratorisk

Adjektiv om någon som (gärna) konspirerar. På senare år har ordet fått en nära nog omvänd betydelse, då det används om den som, med eller utan rätt, anar konspirationer. Eftersom den betydelsen verkar vara just vad folk tycker sig behöva så har den också fått en avsevärd spridning, så till den grad att förändringen nog får sägas vara ett faktum.

För Italien var det en mycket oväntad förlust som i sann konspiratorisk anda skylldes på domaren.

Emil Englund, svt.se

Slarvet (inte nödvändigtvis valfusk) just i Beira gjorde att alla med konspiratorisk läggning fick vatten på sin kvarn.

Johan Sävström, Afrikagrupperna

En mer konspiratorisk åsikt är att reportern genom försåtliga vinklingar och val av fakta och citat, med allmänintresset som täckmantel, visst har möjlighet att sätta sin privata politiska prägel på artiklarna.

Kenth Andréasson, GP

Faktum är åtminstone att det inte är helt lätt att hitta tydliga, moderna belägg på nätet för den gamla betydelsen; med dem båda i åtanke är det desto lättare att bli förvirrad över ordets användning. Vad menar folk egentligen? (Även om just dessa citat är nog så tydliga.)

Under rättegången kom det fram att ledande personer i terrorcentrum [...] hade varit i kontakt med kända högt uppsatta medlemmar i det sovjetiska kommunistpartiet för politiskt samarbete i konspiratoriskt syfte.

Mário Sousa, Utrensningarna i kommunistpartiet
och de politiska rättegångarna (2001)

Ett modernt och ovanligt belägg för den äldre betydelsen.

Referens:
SAOL: konspir|ation | -atorisk

Tack till Tore Kullgren som tipsade om den här faktoiden