|
Käring"Käring" kommer av "kär" Gulligt, men osant: ETYMOLOGI: [ fsv. kärling, kvinna, gammal kvinna, sv. dial. äv. källing; motsv. d. kælling, nor. kjerring, isl. kerling; avledn. av KARL] SAOB Man hör ju ibland åsikten att käring och kärring skulle vara två olika ord, där stavningen med ett r visar att ordet har med kär att göra och därför egentligen är positivt. Stavningen med två r skulle då vara ett annat ord, med nedsättande betydelse och använt bland annat om någons hustru, som i motvalls kärring. Så är det nu inte. Båda stavningarna är varianter av samma ord, kärling, som är en avledning till ordet karl och betyder "(gammal) kvinna". Ordet stammar från medeltiden, och stavningar med såväl bevarat l som ett eller två r finns belagda åtminstone sedan 1500-talet. Men det är intressant med moderna omtolkningar, som ofta sker just när det finns flera formella varianter av ett ord. Kerstin Norén Sedan är det naturligtvis en helt annan sak att "kääring" och "kärring" mycket väl kan bli olika ord med olika betydelser, eller om detta redan inträffat. Men ursprungligen är det alltså en härledning av "karl" och inget annat. Relaterat: En helt annan sorts käringar är de som är sjömärken (små stentorn eller rösen), och ingår i namn som Käringberget och Käringön m.fl. Dessa har inget med gummorna att göra (det finns en staty på Käringön som kan tänkas bidra till denna falska etymologi). Enligt en teori kommer ordet från tjäring, det skall alltså ha varit en sorts facklor som ursprungligen avsågs. Men enligt den sannolikaste förklaringen jag sett så är det ett lån från den skotska gäliskan: cairn, som är nästan samma ord om exakt samma företeelse. Lite relaterat: Ett vanligt uttal av "karl" är "kär" - belagt sedan åtminstone 1500-talet, lever i högönsklig välmåga i dialekter lite varstans. Med sitt hårda k verkar formen inte alls ha väckt samma associationer som käringen, fast man vet ju aldrig. Referenser:
|
