|
Jus primae noctisHerremannen hade rätt till bröllopsnatten hos bruden när hans underlydande gifte sig (Lite latin: jus = rätt, primæ = först, noctis = natt) Encyclopedia Britannica har följande att berätta om JPN, även känd som droit de cuissage eller droit de seigneur, dvs. herremannens rätt: ... a feudal right said to have existed in medieval Europe giving the lord to whom it belonged the right to sleep the first night with the bride of any one of his vassals. The custom is paralleled in various primitive societies, but the evidence of its existence in Europe is almost all indirect... Även NE konstaterar att företeelsens status är osäker. Där poängteras även att det naturligtvis inte är frågan om enstaka övergrepp, vilka helt säkert inträffat genom historien, utan huruvida det varit ett bruk stadgat i lag. (Att man blandar samman olika kulturer och tidsåldrar är f.ö. ett klassiskt exempel på hur faktoider uppstår.) Jag har hittat uppgifter om åtminstone två böcker där denna myt avlivas:
Jus primae noctis im Widerstreit der Meinungen: Eine historische Untersuchung über das Herrenrecht der ersten Nacht
av Dr. Hermann Friedrich Wilhelm Schmidt-Bleibtreu (1988)
samt
The Lord's First Night: The Myth of the Droit de Cuissage
av Alain Boureau (1998).
In March 1988, it was reported that Dr Wilhelm Schmidt-Bleibtreu of Bonn had looked into the matter very thoroughly and discovered there was never any such legal right and that reliable records of it ever happening were rare. He concluded that the whole thing was really a male fantasy - and it was exclusively men who had used the phrase - though he didn't rule out the possibility that sex of the kind had taken place between lords and brides in one or two cases, legally or otherwise. Dictionary of Phrase & Allusion Att det bara skulle vara karlar som använt begreppet är dock osant, det har ju även använts som symbol för feodalt förtryck, av såväl underklass som kvinnor. Det nämns i följande kortkorta sammanfattning av Boureau: From the late Middle Ages to The Marriage of Figaro to Mel Gibson's Braveheart, the ultimate symbol of feudal barbarism has been the droit de cuissage, or right of a feudal lord to sleep with the bride of a vassal on her wedding night. The droit de cuissage even resurfaced in the debate over the French Penal Code of 1992 as a synonym for sexual harassment. But, as Alain Boureau elegantly demonstrates in this book, the droit de cuissage is a myth. Under contextual examination, nearly all the supposed evidence for this custom melts away -- yet belief in it has survived for seven hundred years. Boureau shows how each era turned the mythical custom to its own ends. For instance, in the late Middle Ages, monarchists raised the specter of the droit de cuissage to rally public opinion against local lords, and partisans of the French Revolution pointed to it as proof of the corruption of the Ancien Régime. Förlaget recenserar sin egen bok "Herremannens rätt" har blivit så allmänt känd att varje ifrågasättande av dess historiska sanningshalt sannerligen gränsar till det löjeväckande. [...] Även om [flera studier] skiljer sig i några detaljer, så är de mest seriösa helt överens om att denna "rätt" aldrig funnits... Le "droit de cuissage" est devenu un tel poncif que se poser la question de sa réalité historique est, pour certains, ā la limite du risible. [...] Et si [plusieurs études] ne concordent pas toutes sur le détail, les plus sérieuses d'entre elles sont unanimes ā rejeter l'existence de ce "droit"... Paul-Eric Blanrue, som inleder sin artikel om Slutsatsen kan bara bli en: Bevisbördan ligger nu på de som vill visa att "herremannens rätt" verkligen var en lagstadgad rättighet. Man kunde även nämnt att företeelsen figurerar i en källa vars ålder får senmedeltiden att verka som förra veckan; med tanke på att vi byter såväl kultur som kontinent som årtusende så är företeelsens status här en helt annan sak, jag har ingen som helst uppfattning om hur det gick till på den tiden:
Ur det sumeriska Gilgamesh-eposet Referenser:
|
