|
JanteJante är en person (Dessa missuppfattningar har jag inte hittat så uttryckligt formulerade som här, men av alla kåserier, kolumner, bloggar etc. som berör "Jante" på ena eller andra sättet så framgår det mer än tydligt att det är just så många tror att det förhåller sig.)
Jante är ingen person utan en fiktiv stad, beskriven av Aksel Sandemose i dennes romaner - själva lagen formuleras i genombrottsromanen En flykting korsar sitt spår från 1933. Förlagan utgjordes av Nykøbing Mors på Jylland där Sandemose växte upp. Begreppet Jante kommer alltså från Danmark; vår gemytliga, dejliga, cigarr-rökande, Carlsberg- och Tuborg- och Gammel Dansk-drickande granne på kontinenten. Så mycket för det "typiskt svenska" - vi ska minsann inte tro att vi är bäst, ens när det gäller småaktig missunsamhet.
Ur litterär synpunkt - som är den enda jag kan acceptera - har boken ingenting att göra med en bestämd stad. Det visar sig kanske bäst genom att många har känt igen sin egen hemort - notoriskt har det hänt med folk från Arendal, Tromsø och Viborg. Från den sistnämnda staden har jag anmodats att skriva om min skoltid där, och motiveringen var att jag uppenbarligen måste vara därifrån. Kanske detta kan trösta en och annan i mitt Jante. Aksel Sandemose i förordet Den fascinerande Sandemose var alltså född i Danmark, men hans mor var norska. 1921 ändrade han namn (från Axel Nielsen), 1929 övergick han till att skriva på norska, och 1930 flyttade han till Norge. Av de tre städerna i citatet ligger förresten Arendal och Tromsø i Norge, Viborg i Danmark. Själva ordet "jante" används f.ö. om småmynt och används t.ex. i uttrycket ikke en jante, "inte ett rött öre". Ursprungligen avsågs en liten blyknapp som kan användas för att spela det danska spelet klink, som förefaller att vara en sorts enkelt kulspel som kan spelas med stenar eller lite vad som helst. Själva ordet kommer från det danska ordet för blyertspenna, blyant, som ju uttalas bly-jant vilket omformats till jante. Kan ju ta själva lagen också, med sina tio - vad annars - bud (kursiveringar av förf.): Du skal ikke tro, du er noget.
Du skall inte tro att du är något.
En till: Då och då, och kanske allra oftast i politiska debatter, beskriver folk Jantelagen som en blind strävan efter jämlikhet, Jante som ett socialdemokratiskt ideal m.m. Sådana paralleller kan endast de dra som aldrig läst Sandemose. Jante var ett klassamhälle, i högsta grad. Obekräftat: Erik Østergaard nämner att lagen ursprungligen fanns i Sandemoses fars dagbok; denne var f.ö. aktiv i nykterhetsrörelsen: Du skal ikke tro, du er noget, når du drikker.
Högintressant, på flera sätt, men jag har som sagt inte fått det bekräftat. World wide JanteVad beträffar Jante-lagens utbredning är den definitivt inte begränsad till Danmark, Sverige, eller ens de nordiska länderna. Det verkar vara få platser på jorden där man inte känns vid den, även om den går under olika namn (ofta i fler länder än de som nämns i exemplen). Påfallande många tror att den är något unikt för just deras land. Scottish writing is highly respected outside of Scotland. When you leave the shores of the UK, you become accepted. It's not so much "I kent yer faither", but it's something to do with the sense of inferiority in Scotland. Författaren James Kelman The metaphor of the crab mentality [isip alimango] is not exactly easy for non-Filipinos to understand. As it is frequently described, Filipinos are like crabs in a large barrel. As soon as one crab starts to climb the inner wall of the barrel in order to escape all the other crabs claw and nip at its legs and pull it back in. Michael Billig Ett japanskt ordspråk i liknande stil är deru kui wa utareru, spiken som sticker ut blir nedslagen. (Och till skillnad från månget "japanskt" ordspråk så kommer detta verkligen från Japan.) The tall poppy syndrome refers to the behavioural trait of Australians to cut down those who are "superior" to them. It is used to explain why most politicians, some academics, and the occasional millionaire, command a level of community admiration inferior to that of a toilet cleaner. ConvictCreations.com Det sistnämnda begreppet (som finns i många engelskspråkiga länder) kan spåras till antiken. Historien finns i flera olika versioner, som denna hos Herodotos: När Periandros tagit makten i Korint skickade han en tjänare till kollegan Thrasyboulos i Miletos för att få tips om hur man bäst styr en stad. Denne tog med sig tjänaren ut i ett vetefält och frågade om och om igen, "varför skickades du hit?" samtidigt som han skar av de högsta veteaxen han såg och kastade bort dem. Något annat svar fick inte tjänaren. Han återvände till Korint, berättade vad som hänt och att Thrasyboulos uppenbarligen var galen. Men Periandros förstod budskapet, och såg till att avrätta alla medborgare i staden som utmärkte sig på något sätt. Referenser:
|
