Hexmasters Faktoider: "Här skall staden ligga"

Citatet förekommer även i en "Där..."-form. På hans eget torg i staden ifråga står den pekande kungen, förevigad av Bengt Erland Fogelberg (ett namn som, med tanke på berättelsen nedan, är ett märkligt sammanträffande). Statyn återger det centrala ögonblicket i en gammal berättelse om Göteborgs äldsta ursprung. Sparven fick tyvärr inte komma med.

En ny stad skall anläggas vid Göta älv, men exakt var? Kungen inspekterar trakten, och går upp på berget Otterhällan för att få lite utsikt. Han får då syn på en sparvhök (detaljerna varierar) som kretsar kring ett område - ett gudasänt tecken, tvivelsutan! En jagad sparv tar sin tillflykt till den kungliga foten - tydligare kan det inte gärna bli. Här skall staden ligga! Pek!

Det berättas, att när han stod på en bergkulle, som nu ligger på Göteborgs område, kom plötsligt en duva, som förföljdes av en örn, och slog sig ned vid hans fötter, liksom för att söka skydd. Detta tog konungen för ett gott tecken, han sträckte ut sin hand och sade: "Här skall staden ligga!"

Anna Sandström (1908)

Den äldsta variant som letats fram är inte lite gammal:

Sveriges konung, betänk att grunda en stad till att bliva
Sveriges prydnad och värn - det är ditt kall, Göteborg! -
sökte en plats, som var värd att förverkliga andens storhet,
och han fann den till slut, tack vare gudarnas hjälp.
Trenne gånger besteg han det berg, som staden nu hyser,
trenne gånger, man vet, ledde en fågel hans väg.
Siare, I som kännen vad framtiden bär i sitt sköte,
bar ej fågeln ett bud - lyckans för kommande år?

Johannes Narssius (1624)

Citatet ur Narssius Poëmata septentrionalia aliaque nonulla miscellanea, utgiven i Hamburg (översatt från latinet av Almquist). Ett annat belägg för att berättelsen tidigt var i svang kommer från ett tal hållet 1648 av en Petrus Andreæ Prytz. Sedan dess har den fått grundligt fäste i folktraditionen, även om de "gudomliga" fåglarna visat sig ha mindre livskraft än den kungliga gesten.

Berättelsen har onekligen åldern inne - stadsrättigheterna är från 1621 - men det är ändå inte svårt att avfärda den som en ren saga. Man kan jämföra med det gamla Rom, där man (efter etruskisk modell) hade spågubbar, haruspices, som använde olika metoder för att ta reda på saker och ting; de som studerade fåglarnas flykt kallades augurer (från dem kommer ordet "auspicier" = tecken, efter fågel avis + se specere; läs mer om detta i faktoiden Olycksfågel). Ibland antyds att det kungliga fågelskådandet skall ha en direkt förlaga från den tiden - ev. kan Romulus och Remus ha idkat något liknande inför grundandet av självaste Rom, vilket ju är en förlaga som heter duga - men det känns hur som helst inte som en avgörande detalj. (I en annan kulturtradition skall platsen för Mexico Citys föregångare Tenochtitlan ha lokaliserats på ett liknande sätt, nämligen där man enligt profetian fann en örn ätandes en orm uppe på en kaktus. Denna scen finns porträtterad i landets flagga.)

Lite mer om Göteborgs äldsta historia

Även om det finns städer som kan spåras tillbaka till en kunglig gest eller motsvarande, så hör dagens Göteborg inte till dem. Tvärtom är områdets historia från 1500- och 1600-talet tämligen rörig, minst sagt präglad av krig, och flera försök till etableringar gjordes - någon har kallat Göta älv-dalen "de döda städernas och fästningarnas dal". (Där de lyckade försöken allvarligt försvårar ordentliga undersökningar av föregångarna.)

Poängen var att området ifråga, mellan norska Bohuslän och danska Halland, utgjorde den enda svenska landförbindelsen med västerhavet. Fästningar höll ställningarna vid älven militärt, men för ett stadigvarande inflytande krävdes en stad. 1559 hade hertig Johan (sedermera den III:e) föreslagit att anlägga en stad på platsen, och 1583 diskuterades uppförandet av en holländsk kolonistad. Uppströms fanns sedan gammalt städer (Gamla och Nya Lödöse), men Karl IX var den förste som 1603 lät grunda en stad i direkt närhet av havet; spåren av den kan beskådas strax öster om Älvborgsbrons landfäste på Hisingssidan. 1607 fick samhället stadsprivilegier och namnet Göteborg - för att bara några år senare förstöras av dansken. 1612 föll Älvsborg (den gamla fästningen på södra älvstranden, ej att förväxla med den ute i älvmynningen ännu befintliga Nya Älvsborgs fästning, där ett besök f.ö. rekommenderas) i fiendens händer, och fick lösas ut för en astronomisk lösensumma. Så fort denna klarats upp började en ny stad byggas, denna gång söder om älven.

Effter dett K. M:t icke befinner någen lägligere Platz der staden Gutenborgh kan funderes opå, än som wedh Utrella på Gulbergz Engienn; Derföre så skall be:te Stadthollere så snart han kommer dijt neder åt (dijt han sigh medh aldreförste begifwa skall) Staden der sammestädes late afsticke effter den Afrijtningh som Ingenieuren N. der opå giordt hafwer, och H. K. M:tt här nu præsenteret, hwilken och Stådtholleren här ifrån medskicket är.

Detta citat verkar vara det närmaste man kan komma det berömda. Det är ur ett s.k. memorial till Nils Stiernsköld, ståthållare på Älvsborgs slott (not: att variera stavningen var brukligt på den här tiden). "Ingenieuren N." är inte känd, men bör (tror Lilienberg) ha varit ett biträde till holländaren Hans Fleming, som nog var den enskilde person som hade mest att säga till om när den nya staden skulle realiseras. Han hade även haft med Hisings-Göteborg att göra, och det mesta pekandet torde ha utförts av honom och hans folk.

1619 års "Afrijtningh" är inte bevarad, men så kasserades den också redan året därpå. Arbetet försvårades avsevärt av platsens beskaffenhet; det är svårt att föreställa sig idag, men vid denna tid var området bitvis mycket sumpigt, och planerna reviderades närmast kontinuerligt. Det var också därför man konsulterade holländare med grundlig erfarenhet av att omvandla träsk till beboelig mark. Även om arbetet påbörjades redan 1619 (oklart med exakt vad) så tog det inte ordentlig fart förrän privilegierna ordnats 1621.

Det första Göteborgs grundare har förresten uppmärksammats med en ryttarstaty - en hingst i brons, kallad Kopparmärra icke desto mindre, på vilken Karl IX sitter.

Relaterat: Varför står det 1849 på statyn när den invigdes 1854? Därför att den var den andra i ordningen.

Den första gick till botten utanför Helgoland efter det att fraktfartyget från Hamburg förlist. Helgoländarnas begäran om ersättning för att ta upp skulpturen var dock så enorm att göteborgarna istället valde att låta gjuta en ny - alldeles likadan - staty. Den första hamnade så småningom i Bremen.

Närmare bestämt framför posthuset (enligt Gustaf Bellander). Den förstördes under andra världskriget (enligt Wikipedia-artikeln om Fogelberg).

Referenser:
Ralph Scander, "Var skall staden ligga?", Svenska Turistföreningens årsskrift 1978
Ralph Scander, "Holländarnas Göteborg", Fataburen (1981)
Johan Twedberg, "Här skulle staden ligga"
Anna Sandström, Natur och arbetsliv i svenska bygder, del I: Götaland, (Norstedts 1908)
Gustaf Bellander, Illustrerad vägvisare för Göteborg (1891), sid 21 - om den första statyn
I en klass för sig ligger dessa två monografier, vars grufliga lärdom inte minskar deras läsbarhet:
Albert Lilienberg, Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvs mynningsområde (1928), 7 kap.
Helge Almquist, Göteborgs historia - förra delen (1929), sid 12-13 m.fl.
Rekommenderad läsning dessutom:
Carina Bramstång (red.), Fästningen Göteborg (Riksantikvarieämbetet 2006) - särskilt första avsnittet