|
GalärslavarAntikens romare och greker använde inte slavar eller straffångar för att ro galärer, mer än i sällsynta undantagsfall. Däremot finns det belägg för att man använde avlönad arbetskraft, ibland kvalificerad och välbetald. Såväl Ben Hur-filmerna från 1925 och 1959 som Asterix har gjort företeelsen känd, inklusive detaljer som den trummande slaven osv. Uppfattningen har även framförts av många historiker, men enbart, som det verkar, på rutin.
The common impression is that galley slaves are as old as galleys. In point of fact, as a significant naval institution they very likely go back no further than the fifteenth century A.D. Lionel Casson, Ships and Seamanship, sid 322 A state needed money to maintain a fleet. This was why slaves were never used as regular members of crews: they were far too expensive. [...] On rare occasions, when a state was desperate and had no other recourse, it might turn to the temporary use of slaves. Lionel Casson, Ancient Mariners, sid 87 De flesta av oss associerar slavroddare med antiken snarare än renässansen, vilket säger mer om nutida historiefantasier än det säger om förfluten verklighet. Dick Harrison I Harrisons jätteverk om slaveri ägnar han, vad jag funnit, exakt en mening åt att avfärda myten. En som engagerat sig betydligt mer för att inte bara sprida fakta utan även bekämpa faktoider är Casson. Här nämner han ett mycket ovanligt undantag i romersk tappning: When Augustus was desperately trying to build up his naval force to combat Sextus, he enlisted slaves as rowers - but he made certain to free them before sitting them on the benches; there were no slaves then or thereafter in the Roman navy. Lionel Casson, Ancient Mariners, sid 188 Att Augustus (som visserligen hette Gaius Octavius fram till 27 f.Kr.) sålunda hoprafsade flotta lyckades alldeles utmärkt mot Sextus Pompejus, i slaget vid Naulochus (Sicilien) år 36 f.Kr., gav alltså inte upphov till några efterföljare. Långt tidigare, under det andra puniska kriget (218-201 f.Kr.), hade såväl Rom som Karthago anlitat slavar på sina galärer och i andra sammanhang.
Ovanstående gäller alltså den romerska krigsflottan. På handelsfartygen däremot kunde mycket väl hela besättningen utgöras av slavar. Dessa var dock segelfartyg. Galärslavar är dock ett historiskt faktum; från och med 1500-talen blev det vanligt i flera länder att sätta fångar att ro galärer. Däremot förekom det knappast omkring år 1000, trots den levande beskrivningen i Frans G. Bengtssons Röde Orm.
Referenser:
|
