OK att knycka fyra takter

Man får stjäla musik så länge man håller sig till högst fyra takter

Påståendet kommer från Rock-Fnykis, en monolog skriven av Povel Ramel, först uppförd av Martin Ljung 1958 i tältrevyn Karl Gerhards Eriksgata. Där berättar tonsättare Bertram Fnykström bl.a. att "man får stjäla fyra takter ifrån en annan bit, det säger de ingenting om".

Att faktoiden lanserades just som en rolighet torde räcka för att visa hur befängd den är. Upphovsrätt bygger inte på mängd utan på originalitet; gränsen för musikalisk stöld är en bedömningsfråga, och kan inte vara något annat.

- Stämmer det att man får plocka max fyra takter från en annan låt?
- Nej, det är en myt. Det finns ingen sån regel. Vi gör alltid en bedömning från fall till fall, säger musikkonsulent Per Wahlsten, sekreterare i Stims särskilda bedömningskommitté med uppgift att granska just låtstölder.

Göteborgs-Posten

Påhittet är alltså Povels - såvida han inte "lånade" det någon annanstans ifrån ... Kanske kan det härledas till ett amerikanskt rättsfall 1952? Northern Music Corp. vs King Record Distribution Co., där man satt och jämförde Tonight He Sailed Again med I Love You, Yes I Do, takt för takt. Läst innantill kan utfallet inte tolkas som ett OK för att knycka upp till fyra takter, men begreppet förekommer.

We do not agree with these experts that the similarities of these four consecutive measures are not striking but are trivial and commonplace. While we are not concerned primarily with the number of measures or of notes which are similar, we find that they comprise a significant and continuous portion of the melodies of both songs.

Referenser:
Martin Ljung, "Rock-Fnykis" på skivan Att vara rolig
Jan Andersson, "Visst har vi hört dem förr", Göteborgs-Posten 28 februari 2007
Om målet från 1952
Karl-Erik Tallmo: När Povel stal tre takter
UCLA Law: Northern Music v. King Record Distributing