|
Spanska ryttare och fotanglarDet här är spanska ryttare:
Dessa är från det amerikanska inbördeskriget och alltså avsedda att stoppa hästar och fotsoldater; det är kanske den typen som man först tänker på. Ofta kompletterar man konstruktionen med taggtråd. Här är en enkel beskrivning från samma period. På engelska kan de kallas spanish riders, en vanligare beteckning verkar vara franska chevaux de frise = frisiska hästar. Båda namnen kommer från en spansk kampanj i det nederländska Frisland, där konstruktionen tydligen såg dagens ljus.
Denna variant, även kallad "tjeckisk igelkott", är från andra världskriget, och är utformad för att stoppa eller åtminstone sakta ner större fordon. Fler modeller finns. Höjden är som regel 1-2 meter. Notera att de satts ihop med varandra för att försvåra röjningen, något som även tillämpades på Lendys tid.
Ännu en variant är s.k. "spärrspretor" för placering på landningsbanor. De är större och klenare än igelkottarna ovan, men så behövs det ju heller inte mycket för att hindra ett flygplan från att komma fram. Sen så kan man ju tänka sig allehanda varianter för diverse omständigheter.
Det här är en fotangel:
Poängen är att man kan slänga ut dem lite hipp som happ, när de landar på marken så riktas alltid en "spik" uppåt. Varje spik är 5-10 cm lång, eller vad som nu passar. De har använts sedan antiken, i historisk tid främst mot kavalleri, i våra dagar främst av skurkar mot förföljande bilar. - Det har förekommit att rånare försökt hindra polisen genom att till exempel kasta ut spanska ryttare, säger Bengt Svensson. Göteborgs-Posten den 22 januari 2008 I rapporteringen från det stort upplagda postrånet i Göteborg (där det verkligen var fotanglar skurkarna nyttjade) så använde de allra flesta media rätt begrepp - vackert - men inte den tillförordnade rikspolischefen. Förtydligande. Nej, det var inte spanska ryttare som kastades ut på Västerbron, som vi skrev i tidningen igår. Den rätta benämningen på det lilla spikhindret är alltsedan medeltiden en fotangel, flera fotanglar. En spansk ryttare är ett stridsvagnshinder bestående av en några meter lång bock omvirad med taggtråd. Det finns alla skäl att hålla isär begreppen. Läsarna måste kunna vara säkra på vilken sorts hinder det är fråga om när vi rapporterar om städer i krig och uppror. Att svenska poliser (dock långtifrån alla) inte i ord kan skilja mellan de två tingen är beklagligt, men deras språkbruk skall inte få styra. I denna lajvspelens och Arnromantikens årtionde borde ett ord som fotangel ha goda chanser att hållas levande, i alla fall så länge som föremålet är i bruk. Och det är det allt oftare. Catharina Grünbaum, språkvårdare i DN om en annan händelse Ska man vara petig så stoppar den spanska ryttare som beskrivs inga stridsvagnar, för sådant behöver man grövre prylar; tjeckiska igelkottar, t.ex. Referenser:
Tack till Sarvi och i synnerhet Hans på Skalman för länkar och bilder
|
