|
"Madame Bovary, c'est moi"Flaubert om sin genombrottsroman Var Gustave Flauberts roman självbiografisk? Eller hur man nu skall tolka uttalandet – många försök har gjorts, vilket naturligtvis beror på att det är en så bra och viktig bok. En person som var mycket god vän med fröken Amélie Bosquet, Flauberts brevvän, berättade nyligen för mig att när fröken Bosquet bett författaren att berätta varifrån han fått idén till madame Bovary, så hade han svarat mycket tydligt, och upprepade gånger: "Madame Bovary, det är jag! - Efter mig". Une personne qui a connu très intimement Mlle Amélie Bosquet, la correspondante de Flaubert, me racontait dernièrement que Mlle Bosquet ayant demandé au romancier d’où il avait tiré le personnage de Mme Bovary, il aurait répondu très nettement, et plusieurs fois répété : “Mme Bovary, c’est moi ! – D’après moi”. René Descharmes Uttalandet förekommer, såvitt man kunnat finna, för första gången i ovanstående citat ur en biografi från 1909. Det är som synes en icke namngiven person som sagt att Amélie Bosquet sagt att Flaubert sagt det. Flaubert och Bosquet var mycket riktigt goda vänner, men eftersom de dog 1880 resp. 1904 fanns åtminstone två av länkarna i denna redan svaga kedja inte längre i livet. Om Flaubert verkligen sagt och menat det påstådda, så borde det finnas betydligt bättre belägg än en anonym uppgift i tredje hand, men det är alltså det enda vi har. Att det skulle vara ett av honom ofta upprepat mantra eller "utrop" är definitivt osant. Det finns dock betydligt bättre belägg för samma uttalande från en annan författare: I norrmannen John Poulsens sista samling "Erindringer" berättas en lustig anekdot från en middagsbjudning hos Björnson. Dennes "Fiskerjenten" har kommit på tal, och en gäst säger, att det antages, att fru Gundersen och fru Wulff stått modell för henne. "Man tager fel," svarar Björnson lugn, "fiskerjenten, det är jag själf." Oscar Levertin (1904) Poulsens Erindringer gavs ut 1900, när Bjørnson fortfarande var i livet, och av en författare som personligen kände honom; eftersom jag inte läst den innantill vet jag exempelvis inte om det var en uppgift i andra eller rentav första hand. Men källäget förefaller bättre än för Flauberts påstådda citat, och bara det att citatet bevisligen fanns i omlopp före Descharmes biografi är nog så intressant. Kan ta med en helt annan koppling av citatet till Bjørnson, nämligen den som gjordes via en dikt till den norska författarinnan Magdalene Thoresen på hennes 80-årsdag 1899:
...Da datteren Dagny Sautreau første gang leste det, skal hun ha utbrudt: "Det er jo ham selv, det!". Veslemøy Solberg Bjørnsons dotter Dagny skall själv ha återgett detta för en Per Amdam, som vi har episoden från. Att samma citat återkommer på detta sätt kan rimligtvis inte vara något annat än ett sammanträffande. Det finns, hur som helst, en möjlighet att Bjørnson-citatet (som jag inte sett analyserat), äkta eller oäkta, lagts i den betydligt större berömdheten Flauberts mun. Sannolikheten för att så skett är jag inte människa att avgöra. Det kan naturligtvis även tänkas att deklarationen tillskrivits fler skribenter, så att det blivit en sorts vandringssägen i författar-branschen. Eller som här, en blinkning. That proves it's not by Shaw, because all Shaw's characters are himself: mere puppets stuck up to spout Shaw. Ur Fanny's First Play (1911), av George Bernhard Shaw Referenser:
|
