|
FastighetHus (större) (bostads-?) 1924 definierade Svenska Akademien i sin ordbok ordets betydelse som bl.a. "jordegendom med därå befintliga byggnader, gård l. hus med tillhörande jord." Dagens allmänna betydelse (som jag inte är helt säker på) finns inte ens antydd. Även i den annars så trögflytande juridiska vokabulären verkar betydelsen ha glidit något, fast åt andra hållet, och används idag främst om själva jordegendomen, tomten. Ev. byggnader på densamma är snarare exkluderade än inkluderade . En sådan "fastighet" kan mycket väl utgöras av ett stycke mark, utan någon särskild koppling till husen på detsamma, eller utan hus över huvud taget (en "skogsfastighet" är ingen koja i skogen). Ett intressant (tycker jag) exempel på att den äldre betydelsen lever kvar demonstreras dock vid försäljning av fastigheter, för då ingår, om inget annat sagts, även byggnader, skog och annan fast egendom. Man behöver inte ange varenda hus och uthus, lika lite som man behöver specificera varenda träd i en skogsfastighet. En fastighet består av ett eller flera avgränsade områden på marken. Till en fastighet kan höra byggnader, skog, vatten m.m. All mark i landet är indelad i fastigheter och alla har en särskild beteckning inom kommunen (namn och nummer) t.ex. Berga 1:8 i Lyckeby kommun. Lantmäteriet När vi väl gjort oss av med den gamla flummiga betydelsen så får vi konstatera att även luft kan ingå i fastigheter (utan några jämförelser med s.k. luftslott). Huruvida en fastighet utan vertikal avgränsning är tvådimensionell, oändlig eller någonting däremellan (tar slut där atmosfären tar slut, t.ex.) vet jag inte. Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. En fastighet avgränsas antingen horisontellt eller både horisontellt och vertikalt. Jordabalken, 1 kap 1 § Referenser:
|
