Ekorrn satt i granen

Hur var det nu med tallegrenen?

Ekorrn satt i granen skulle skala kottar fick han höra barnen då fick han så bråttom hoppa han på tallegren stötte han sitt lilla ben och den långa, ludna svansen

Alice Tegnér (1892)

En variant med "från tallegren" har satt myror i huvudet på folk. Varifrån den kommer vet jag inte, men det är alltså ovanstående text som gäller. Utan anomalier, trollerier eller arboretiska märkvärdigheter.

För övrigt behöver "ekorrn" inte nödvändigtvis vara en mindre korrekt hopdragning av "ekorren" (även om det uppenbarligen är en hopdragning här); tidigare hette den ickorn, ikorn m.fl. varianter (vilket än idag är fallet i exempelvis norskan). Som här:

Om sommaren är ickornen röd, men om hösten emot vintren blir han grå, då skinnen försäljas och kallas gråvärk.

Linné (1748)

"Ikorn" var alltså grundformen, men kom så småningom att uppfattas som bestämd form. Till denna fick man då konstruera en ny grundform, dvs. dagens "ekorre" - som vann insteg i ordböckerna först i mitten av 1800-talet, och som ännu 1892 rubricerades som "nysvenska". Uttal med långt e är ett sentida påfund.

Formen ekorre synes först jämförelsevis sent ha undanträngt övriga former.

SAOB

Vad eken beträffar är den kanske inte alls, enl. Hellquist, någon ek, utan en ombildning av ett ord som har med rörlighet att göra, jfr. isländska eikinn = rörlig. Orren har definitivt inget med fågeln att göra. SAOB nämner att uttal med o är fel, men det måtte vara ett ovanligt fel. (När jag ändå är inne på ämnet måste jag nämna att SAOB till min oförställda glädje har med ordet furufnatt; "starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter," men ändå.)

OK, en till - varför kallas hamsterhjulet för ekorrhjul? Har man haft ekorrar i bur? Jajamen:

Icke sällan hålles han tam eller i bur.

Nordisk Familjebok (1881)

Referenser:
Barnvisor av Alice Tegnér: Ekorrn satt i granen, runeberg.org
SAOB: ekorre
Svensk etymologisk ordbok: ekorre
Axel Kock, Språkhistoriska bidrag (1892)
Nordisk Familjebok: Ekorre