|
DinosauriernaUtdöda jätteödlor = dinosaurier
För det första utgör dinosaurierna bara en bråkdel av alla utdöda reptiler. Till och med under "dinosauriernas tidsålder" (trias, jura och krita) fanns det åtskilliga reptiler, många av dem stora eller jättestora (eller små!) och nog så välkända, som inte alls tillhörde ordningen Dinosauria. Exempelvis de marina reptilerna, som ichtysaurier, mosasaurier och plesiosaurier, var avlägsnare släktingar till dinosaurierna än dagens krokodiler, leguaner och ormar. Inte heller fanns det några flygande dinosaurier - det är möjligt att flygödlorna, pterosaurierna, var nära släkt med dinosaurierna, men inte säkert. Före dinosaurierna uppträdde pelycosaurier och tecodonter, reptiler som i många fall var bra mycket större än några kräldjur idag, men dinosaurier var de inte. Sedan är det en annan sak, att om det hade funnits dinosaurier i haven eller luften - eller om de verkligen funnits, i vilket fall man inte hittat fossil efter dem än - så hade de säkert inte skilt sig nämnvärt från övriga reptiler där (nyckelordet är "konvergent evolution"). Och när dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan så försvann även många icke-dinosaurier, som plesiosaurierna och pterosaurierna. För det andra är beteckningen "skräcködlor" (som är just vad "dinosaur" betyder, efter grekiska δεινος deinos + σαυρα saura) missvisande vad åtminstone ödle-delen beträffar: Dinosaurierna är inte ödlor och ödlorna är inga dinosaurier. Ödlor är fjälliga kräldjur av mycket gammal stam. De äldsta ödlorna uppträdde mer än trettio miljoner år före dinosaurierna. Några få stora ödlor, som den människoätande komodovaranen, har kallats "kvarlevor från dinosauriernas tidsålder", men det är historiskt felaktigt att säga så. Ingen ödla har någonsin utvecklat de fågelliknande drag som är typiska för varenda dinosaurie. En stor ödla har aldrig liknat en liten dinosaurie, bortsett från några små och betydelselösa drag hos tänderna. Ödlor går aldrig med raka ben och långa steg på det sätt som kännetecknar dagens dinosaurieliknande och marklevande fåglar eller de fågellika dinosaurierna under mesozoikum. Robert T. Bakker En annan uppfattning som - lämpligt nog - verkar vara på utdöende, är att dinosaurierna dog ut på grund av sin storlek, dumhet och tröghet i förening, utkonkurrerade av de mindre, smartare och kvickare däggdjuren. I själva verket var det snarare så att dinosaurierna under hela sin existens höll däggdjuren på mattan, och det var först när den extrema händelse som nog var en meteorit på något mystiskt selektivt sätt gjorde slut på såväl dinosaurierna som jätteödlorna som våra för-förfäder fick en chans. Det har påpekats att det till stor del är tack vare filmen Jurassic Park (1993, efter boken som kom 1990), där dinosaurierna på ett övertygande sätt framställs som allt annat än efterblivna kromosom-klumpedunsar, som den gamla felaktiga och inte så lite vulgär-darwinistiska uppfattningen försvunnit. VelociraptorerPå tal om Jurassic Park kan det dock nämnas att deras berömda velociraptorer, raptors, inte har mycket att göra med paleontologernas velociraptorer - de senare skulle knappt ha nått sina tilltänkta byten till midjan. Enligt bl.a. Wikipedia skrev Michael Crichton egentligen om den betydligt större Deinonychus, "which some scientists at the time called Velociraptor antirrhopus".
We did take a little bit of artistic license with the Velociraptors from a design standpoint. Velociraptor is in the same family as Deinonychus. Deinonychus' head, as opposed to a Velociraptor, is a bit blunter, a little bit stronger. We pushed to the Deinonychus side of the design for our 'raptor-esque' animals. Stan Winston * Känns gubben igen? - Det är han som sitter på en plakett på rymdsonderna Pioneer 10 resp. 11. Referenser:
|
