|
ColumbusHade rätt när alla andra hade fel
Det andra påståendet ovan verkar vara vanligare i amerikanska, eller åtminstone engelskspråkiga, sammanhang - så beskrivs det t.ex. av professorn i historia Jeffrey Burton Russell i dennes excellenta Inventing the Flat Earth. Jag har inte hittat så många svenska exempel, hos oss verkar det faktum, att Magellans världsomsegling slutgiltigt bevisade jordens form, vara något mer känt. Liksom förhoppnigsvis att sjöresan Europa-Amerika inte ens skulle ha kunnat vara ett bevis för jordens rundhet... Men något sådant bevis var det ingen som frågade efter, eftersom alla berörda mycket väl visste att jorden var rund. Att det skulle ha funnits en djupt rotad uppfattning, i synnerhet bland lärde och kyrkfolk, att jorden var platt är icke desto mindre en mycket vanlig myt, avhandlad i faktoiden Jorden är platt. Nedanstående citat om Columbus problem återger alltså en ohistorisk uppfattning, som dock var spridd även på 1800-talet. Kyrkofäderna hade förnekat att jorden var rund, och en verldsomsegling kunde alltså på inga vilkor förlikas med bibelns ord, var alltså logiskt omöjlig. "Låt nu vara att man lyckades komma ned för det andra halfklotet", sade de lärda teologerna, "huru skall man då kunna komma upp för det igen"? Jules Verne (1880) Ett tidigt exempel på felaktiga uppfattningen om Columbus problem, vare sig det är det allra första eller inte, finns hos Washington Irving, i vars populära bok om Columbus från 1828 det hela skildras som ett närmast symboliskt möte mellan den upplysta nya tiden och den förstockade medeltiden. Men att jorden var rund var alltså ingen nyhet. Men hur gick resonemangen inför Columbus seglats? Hur kom det sig att just han fått idén att segla till Asien (begreppet "Indien" kunde användas om ostasien i stort, snarare än enbart subkontinenten) västerut istället för österut? Hur kom det sig att han hade så svårt att få makthavare att bekosta det hela? Från och med denna tid var han som besatt av sin övertygelse att havet mellan Spanien och Indien var mycket smalt, och han godtog inte andras invändningar. Där han inte fann bevis, skapade han dem. Björn Landström Avgörande för C:s idé att Indien kunde nås österifrån sjövägen tycks ha varit en apokryfisk skrift, vars uppgifter gjorde det möjligt för C. att konstruera hypotesen att Indien låg drygt 600 mil v. om Kanarieöarna, vilket är nästan exakt där Amerikas östkust ligger belägen. Nationalencyklopedin Vi kommer nu till en av tidens stora frågor i 1400-talets Europa: hur stor var jorden? Frågan ställdes varken av geografisk, astronomisk eller allmän nyfikenhet, utan av högst praktiska nautiska skäl. Vid navigering arbetar man i princip med vinklar (där 1 grad = 60 bågminuter = 60 distansminuter eller nautiska mil) snarare än med sträckor; att jorden är rund är en förutsättning för det hela. Vad man ville veta var alltså hur man skulle översätta ett avstånd från vinkelmått till faktisk sträcka. Det är också därför som de som försökt att mäta jordens storlek ofta angett graden eller bågminutens längd snarare än hela omkretsen. (F.ö. är jorden lätt tillplattad, så graderna blir aningen kortare om man mäter från pol till pol.) Därför läste man i böckerna och gjorde egna mätningar, och fick fram några olika siffror som man argumenterade för eller emot. Till slut kom man faktiskt rätt nära sanningen, åtminstone för dåtidens behov. I efterhand kan vi konstatera att en av de bästa uppgifterna lades fram på 800-talet av en man från Persien som i väst var känd som Alfraganus; han menade att en grad vid ekvatorn var 56 2/3 mil, säger arabiska mil på ca 1,9 km, eller 107 km. Facit är drygt 111 km. Columbus var övertygad om att Alfraganus siffra var korrekt. Men han kände inte till den arabiska milen, utan utgick ifrån en italiensk mil på ca 1,2 km. Dessutom menade han, efter att ha tolkat litteraturen så optimistiskt det bara gick, att landmassan Europa–Asien från kant till kant utgjorde fem sjättedelar av jordens omkrets, ett fel som är ännu större än nämnda förväxling av enheter. Efter att ha räknat så kom han fram till ett avstånd mellan Kanarieöarna och Japan på ungefär 3 800 km (snarare än de 6 000 som NE uppger) – vilket inte ens motsvarar avståndet från Kanarieöarna till Karibien. Den faktiska siffran är fem gånger så stor. Och eftersom de första tilltänkta finansiärerna åtminstone hade lite bättre koll så avrådde de från företaget; det var klokare att segla österut, utmed kuster, än att ge sig ut på den gigantiska ocean som Columbus inte trodde på. Att Amerika låg i vägen var hans smala lycka. The story of this voyage is almost a comedy of errors. There is some good mathematics here, but Columbus did not do it. V. Frederick Rickey En del av ovanstående artikel publicerades i tidningen Folkvett 2/2009, utgiven av föreningen Vetenskap och Folkbildning Columbus fartyg
Fartygen hette Santa Maria, Niña och Pinta. Om dessa vet vi inte mycket, men något. Att de var karaveller stämmer t.ex. bara på de två mindre. Flaggskeppet Santa Maria (som först hette La Gallega efter Galicien där hon byggdes) var en s.k. nao, ett rundskepp med god lastförmåga som användes utmed atlantkusten, men klart mindre lämpat för långseglatser än de lättare och snabbare karavellerna. Columbus hade hellre seglat med enbart karaveller, men hade bara fått två att förfoga, och en tredje hade han inte lyckats hyra.
Vad beträffar det stora röda kors på seglet som blivit obligatoriskt på bilder av i synnerhet Santa Maria så vet jag inte riktigt varifrån det kommer. Columbus expedition hade en flagga som han beskrev i loggboken (F som i Ferdinand, Y som i Ysabel som Isabella stavades). Är det denna symbol som fått en konstnärlig tolkning, eller finns det en historisk förklaring? Amiralen bar det kungliga standaret, och de två kaptenerna varsitt baner med det Gröna Korset, som alla fartygen burit; detta hade initialerna på Kungen och Drottningen vid korsets sidor, och en krona ovanför varje bokstav Columbus loggbok, 12 oktober 1492 En relaterad faktoid som jag skall återkomma till är historien om Columbi ägg. Referenser:
|
