|
Choklad och kärlekI choklad finns det ett ämne som även bildas i kroppen när man är kär Skulle choklad kunna fungera som en sorts surrogat i brist på äkta vara? Nej, det är inte sant. Tyvärr, får man väl säga. The chocolate theory of love, som idén kom att kallas, spreds i början av 1980-talet. Bakom stod Donald F. Klein och Michael R. Liebowitz, doktorer i psykologi (alltså inte medicin). Det aktuella ämnet heter fenetylamin (C8H11N), på engelska även förkortat till PEA. Fenetylaminer är vidare en stor grupp av ämnen. Ett av dem, alpha-metylfenetylamin, är vida mer känt som amfetamin. (Det finns även en rad fenetylamin-baserade syntetiska droger.) Det innebär inte att man kan sätta likhetstecken mellan ämnena. Men det var i princip vad som gjordes. Vad jag förstått var de första undersökningarna inte medicinska utan psykologiska. "Love brings on a giddy response comparable to an amphetamine
high," Dr. Liebowitz said. "And the crash that follows breakup is much like
amphetamine withdrawal." The reason for the similarity, he and Dr. Klein postulate,
is that the loving brain pours out its own chemical correlate to amphetamine –
phenylethylamine – while the spurned or disillusioned brain halts production of
the substance and immediately begins to suffer from its absence.
New York Times, 22 januari 1980 1983 var Liebowitz tillräckligt säker på sin sak för att ge ut boken The Chemistry of Love. Det var den som gav teorin ordentlig spridning. Att många av hans resonemang var långt mer komplicerade, hypotetiska och försiktiga än "choklad = kärleksrus" spelade naturligtvis ingen som helst roll eftersom det enkla orsakssammanhanget var det enda folk var intresserade av. Han hade även använt sig av djurförsök där fenetylamin injicerats direkt in i hjärnan, och därmed gav en helt annan effekt än om det ätits. Fenetylamin används mycket riktigt i hjärnan där det bl.a. frisätter dopamin. Flera effekter som förknippats med fenetylamin har med dopamin att göra. Men dels går det inte att förenkla till en "kärleks-kemikalie", dels spelar det ingen roll hur mycket fenetylamin man äter eftersom det snabbt bryts ner i matsmältningen. All fenetylamin som hjärnan använder bildas på plats. Detta insåg Liebowitz så småningom. "But when you eat a lot of chocolate, the PEA of the brain doesn't go up," said Dr. Liebowitz, who is as skeptical as most other scientists on the subject. "The brain is choosy about what it lets get in." New York Times, 14 februari 1990 Grundligt vederlagd övergavs teorin av forskningen. Men den har levt kvar i bästa välmåga på andra sätt. Det har även föreslagits andra ämnen med motsvarande effekter, som om marknaden fått smak för idén. Ett som nämns ibland är anandamid, som tillhör gruppen cannabinoider - ja, ni hör ju själva. Hur mycket fenetylamin det finns i choklad? Uppgifterna har varierat förvånansvärt mycket. Smit nämner att siffran 60 mg/kg choklad förekom 1974. Bara några år senare sjönk den till 6 mg, men klättrade 1992 ända upp till 6600 mg. Vad pågår? Vad den första justeringen berodde på nämns inte, kanske en förbättring av mätmetoder (man hade kanske heller inte varit så intresserade av just det ämnet), men rekordsiffran berodde på ett räknefel. Facit är den lägsta siffran. Men nu spelar PEA-halten i choklad som sagt ingen särskild roll, eftersom ämnet försvinner i magen. Det är kanske tur för de som köper fenetylamin som laglig men ändå spännande "drog" på nätet, där det klassiska argumentet enligt ovan drygats ut med en rad andra. För oavsett hur biokemin skulle kunna fungera så har undersökningar inte visat några mätbara effekter. Utöver placebo, såklart. Den effekten kan man nästan alltid lita på. So, when you eat chocolate, you feel good from a sweet taste, and not the concentration of PEA in it. In fact, phenylethylamine levels are higher in cheese and sausages, which are not associated with chemistry of love, well, at least by now. ASDN.net, skolportal för naturvetenskaper Referenser:
|
