|
"Vår beredskap är god"Per Albin Hansson ljög om att den militära beredskapen var god Det har hävdats att Per Albin i sitt berömda tal i radio strax före krigsutbrottet den 1 september 1939 inte avsåg den militära beredskapen, som bevisligen var allt annat än god, utan den betydligt bättre beredskapen beträffande försörjningen. Poängen var alltså att landet inte skulle råka ut för samma bristsituation som under första världskriget. En försvårande omständighet är att det tal som är känt på sätt och vis är en förfalskning: Dagen därpå [ 27/8 1939 ] höll Per Albin det första av sina två anföranden om den svenska beredskapen, det ena på Skansen under rubriken "Inför krigets utbrott" och det andra direkt i radio den 1 september när Tyskland gått till anfall mot Polen. Det första talet bandades och återutsändes i radions kvällsnyheter i en nedkortad version som innehöll den senare så välbekanta formuleringen "vår beredskap är god", men i det andra fanns inte detta påstående. Den komprimerade kortversionen av Per Albins tal vid krigsutbrottet, som radion gjort känd för eftervärlden genom otaliga återgivanden, är således en förfalskning i så måtto att två olika anföranden - om än delvis likalydande - klippts ihop till ett. Så här löd hela det avsnitt i talet som anknöt till påståendet om den goda beredskapen: Det är naturligt att allteftersom katastrofen synts rycka närmare, man med ökad ängslan frågat om de små nationernas möjligheter att hålla sig utanför. Jag förtröstar starkt på våra möjligheter i detta stycke. Vår egen vilja är samlad och beslutsam. Vi ha intet otalt med andra, vi känna icke någon vår fiende, ingen kan ha något reelt intresse av att driva oss ut ur neutraliteten. Men om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kan anses påkallade. Dessa komma att utvidgas och stärkas i den mån så befinnes nödvändigt. Vår beredskap är god. Detta gäller också ifråga om våra möjligheter att upprätthålla folkförsörjningen under de svårigheter och påfrestningar, under vilka de även utanför stående komma att ställas i händelse av ett stormaktskrig. Någon anledning till panik inför ett sådant läge finnes absolut icke. Vårt jordbruk har under de senaste åren alltmera hänvisats till hemmamarknaden. Det är bättre rustat än någonsin att på sitt område uppbära självförsörjningen. Anders Isaksson
Det framgår här med önskvärd tydlighet - tycker jag - att det verkligen är den militära beredskapen som avses, "vakthållning och skydd". Detta verkar alltså inte vara en faktoid utan ett faktum. Isaksson håller på tesen om försörjnings-beredskapen, med argumenten att 1) begreppet inte uppmärksammades direkt, utan först så småningom började "cirkulera som ett ironiskt skämt, en sorts grimasfras man och man emellan", 2) ämnet för dagen var just försörjningsfrågorna, och att 3) efter Per Albins tal sändes en utläggning av ordföranden i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, och som avhandlade landets aktuella försörjningsläge och Sveriges möjligheter att klara en avspärrning. (En viss professor Richardson argumenterar också för "försörjnings-beredskapen", det lilla jag sett av honom går ut på att ordets betydelse förändrats.) I tidningarna vävdes budskapen i Per Albins och Levinsons tal ihop och särskild uppmärksamhet väckte den senares maning att begränsa "den rena lyxförbrukningen av bensin genom att icke i onödan begagna bil eller motorbåt". Redan samma kväll blev det rusning till öppna bensinmackar över hela landet. Anders Isaksson Men jag kan inte se att Isakssons argument håller. 1) är irrelevant, 2) och 3) är väl intressanta på sitt sätt, men jag kan ändå inte få det till att ordet "beredskap" i det aktuella sammanhanget kan få någon som helst betydelse annat än just militär beredskap. Det andra stycket i talet är heller inget argument för Isakssons ståndpunkt, utan tvärtom ett argument mot -- Per Albin tar ju där upp "folkförsörjningen" som en egen punkt, som någonting skilt från den militära "beredskap" han nyss talade om. Talet i stort må ha gått ut på försörjningsfrågan, men "vår beredskap är god" syftar definitivt på den militära beredskapen. Här är dessutom ett belägg för att åtminstone en samtida debattör tolkade påståendet på samma sätt som vi gör idag, och dessutom höll det i levande minne flera år efteråt: Om det är sant vad Du skriver om vårt försvar 1940, så är det för jävligt. Men vems är felet, om icke den mans och det partis, som praktiskt taget har regerat landet alltifrån hösten 1932? Från och med 35 borde dessa män, som alltid skryter av att 'bäst kunna bedöma läget', ha förstått vart det barkade hän - eller hur? I slutet av aug. 1939 försäkrade oss P. A. H. i ett tal, att vår militära beredskap var god. Jag i min enfald trodde honom. Jag i min enfald trodde våren 1940 att vi hade goda chanser mot tyskarna. Och jag trodde på P.A. när han 12 april lovade aldrig släppa någon krigförande makts trupp in i landet. Vilhelm Moberg i brev till Sen kan man spekulera i betydelsen av att Per Albin inte nämnde beredskapen i det tal som direktsändes efter Tysklands anfall, utan i det tal som hölls för en mer begränsad publik, inklusive SR:s bandspelare, på Skansen innan Tyskland anföll Polen. Det är måhända intressantare än att försöka analysera den exakta betydelsen av ett visst ord, i synnerhet när denna fråga redan är avgjord. En besvärande omständighet i detta fall är att Per Albin tillhörde ett politiskt parti som fortfarande existerar. Kritik mot Per Albin kan ju uppfattas som kritik mot hans parti, något som verkar ligga särskilt nära till hands för de som har en relation till partiet ifråga, vare sig den är av positiv eller negativ natur. Även om man själv ger fan i partipolitiken, om så bara i detta sammanhanget, får man vara medveten om att det inte är alla som gör det. Å andra sidan hittade jag denna beskrivning: För att lugna nerverna hade statsministern Per Albin Hansson på sin trygga skånska i radion försäkrat att Sveriges beredskap var god. Hans motståndare ville efteråt tyda det till att ha varit bara en slug formulering. Han hade menat livsmedelsförsörjningen. Sverige hade exempelvis lagrat 20 000 ton kaffe. Ivar Lo-Johansson Motståndarnas uppgift är väl som regel att anklaga en för lögner, snarare än medvetna finter..? Jag har ännu inte lyckats knäcka denna nöt. Referenser:
Tack till Bengt Nilsson som uppmärksammade mig på Vilhelm Mobergs brev
|
