Nils Holgersson och Akka

Nils Holgerssons dokumenterade färder på vildgåsen Akka är få och korta. I fjärde kapitlet är det en sträcka från en sumpig äng "ett stycke söder om Glimmingehus" till just Glimmingehus, i trettionde kapitlet en kort tur mellan en holme i sjön Runn vid Falun till en byggnad i samma stads utkant, samt i det femtiofjärde kapitlet den allra sista sträckan på gåsrygg över huvud taget, från Skurups kyrka till hemgården Västra Vemmenhög.

Den gås han tillbringade överlägset flest flygtimmar på var Mårten gåskarl (oftast kallad enbart "gåskarlen"), en vit tamgås från hemgården som ville följa med vildgässen till Lappland; när Nils, glömsk av sin litenhet, försökte hålla kvar denne, så var förutsättningarna för berättelsen i princip klara:

Men just i detsamma hade gåskarlen kommit underfund med hur han skulle bära sig åt för att höja sig från marken. Han kunde inte hejda sig för att skaka av pojken, utan denne fick följa med upp i luften.

Kapitel 1

Vad skillnaden i utseende mellan tam- och vildgäss beträffar så kan ju Selmas egen beskrivning återges, särskilt som den naturligtvis är helt korrekt:

De voro mycket mindre än han [gåskarlen], och ingen av dem var vit, utan de voro alla gråa med vattring i brunt.

Kapitel 2

Det märkvärdiga med att en vit tamgås färdas med vildgäss påpekas otaliga gånger, vid ett par tillfällen är det rentav en del av handlingen. Ingen som läst boken kan missa att det är en helvit tamgås som Nils sitter på, och att denna definitivt inte är Akka från Kebnekaise, vildgässens ledare.

Nils flög även med andra fåglar längre och kortare sträckor, främst örnen Gorgo (etappen Stockholm-Kebnekaise, eller ungefär en tredjedel av hela resan, även om den får mindre utrymme än så i boken) men även kråkan Garm, korpen Bataki och storken herr Ermenrich. Jag kan ha missat någon, men av samtliga nämnda är det ingen som han flyger tillnärmelsevis lika lite med som Akka.

Kombinationen Nils på gås är ju en vanlig symbol, för Skåne liksom för Sverige. Man kan konstatera att dess skånskhet ökar med en skånsk vit tamgås i samma mån som den minskar med en vildgås från Kebnekaise; å andra sidan är den senare en desto bättre symbol för hela Sverige. I vilken mån det är så man tänkt vet jag inte. En troligare förklaring av faktoiden är nog att det stunsiga namnet "Akka" satt sig i medvetandet på folk.

Referens:
Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, åtskilliga upplagor

Tack till Mona Olausson som tipsade om den här faktoiden
samt Micke och Wooster som tipsade om varsin Akka-etapp