|
Bilaga till faktoiden Obduktionsprotokoll för kung Adolf Fredrik
Berättelse om Högstsalige
Stockholm Tryckt uti förr thetta Grefingsta Tryckeriet, 1771 Sedan then Allrådande GUDen behagat ifrån thetta Jordiska kalla, och til et bättre lif försättja Hans Kongl. Maj:t wår Allernådigste Konung, Konung ADOLPH FRIEDRICH, Glorwördigst i åminnelse förledne then 12 Febr. klockan ¼ til 9 om aftonen, såsom thet tilförne är af trycket kundgjordt; blev på hög befallning, i samtelige Theras Excellensers, Herrar Riksens Råds öfwerwaro, Thet Kongeliga Likets öpning företagen then 14 Febr följande, närwarande nedanskrevne Archiatrer [hovläkare], Lif- och Hof-Medici af Thet Kongl. Hofwet, Kongl. Collegii Medici Assessorer, samt Doctores Medici i Stockholm, och anmärktes följande: Utwärtes: En blåaktig rodnad öfver hela Ryggen och Länderna, så wäl som altomkring öfwer Halsen. Underlifwet, i synnerhet owan för Naflen, war mycket upphöjt. Inwärtes: 1. Omentum eller Nätet [bukhinnenätet] war stort och tjockt, updragit til större delen fram och upåt Lefren och Magen, samt uti wänstra sidan i synnerhet hårdt tilpackadt. 2. Magen stor och utwidgad, til utseende rödsprängd, mäst på sidan emot Mellangärdet.
Inemot öfra Magmunnen war färgen mera mörk. Magens ådror af blod updrifna. Inuti
Magen funnos lemningar af mat, dels något smälte, dels ännu i mindre stycken, som ej
börjat förwandlas. Thetta tycktes utgöra 3 qwarters mått [ca 1 liter] wid pass, och
befants, efter flera Chemiska försök, icke annat wara, än samling af mat efter
middagsmåltiden.
3. Småtarmarne woro updrefne af wäder, och innehöllo något af samma samling, som
befants i Magen, samt woro i synnerhet rödsprängde närmare til Tolftumstarmen och Magen.
4. De grofwa Tarmarna woro mäst tomma men stinna af wäder; för öfrigt i fulkomligt godt tilstånd. 5. Krösans [bukspottkörteln] mindre ände war blodsprängd och swartfläckig, mäst åt then sidan, som ligger närmast intil öfra Magmun, under och bakför Magen. 6. Lefwerns öfre sida hade fin naturlig färg; men högra lobens nedre sida war til en del mörkare. Gallblåsan utan fel. 7. Mjälten, Tarmkäxet, båda Njurarna samt Urinblåsan, som fans mäst tom, woro i sundt och naturligt tilstånd. I Bröstet 1. Lungorne woro öfweralt ledige [mjuka och smidiga], af naturlig färg och consistence. 2. Hiertat med alla thess stora Rör sundt. Væna cava [förmak] med högra Hiertörat [utbuktning i förmaksväggen] endast fullt af blod, men thet öfriga snarare tomt och något slappt, än för mycket upfyldt. I Hufwudet 1. Woro alla Pulsådror, så wäl som större och mindre Blodådror och Hinnor icke blodfulla. 2. I Hiernkamrarna fants nog mycket wattn, och märktes i synnerhet then högra wara theraf utspänd. 3. Stora och Lilla Hiernan woro af thylikt wattn fuktige. At kunna gifwa någon underrättelse om Högstsalige Konungens sista siukdom och alt för hastigt timade död, är nödigt korteligen nämna något om Hans Maj:ts hälsa, i synnerhet the sista åhren. Hans Maj:t hafwer warit alt ifrån Thess lyckeliga ankomst til Swerige [1743], tå och tå beswärad med Ryggwerk och Colik. För Tijo år sedan plågades Högstsalige Konungen af en långwarig hufwudwerk och svår migraine. Wid samma tid flöt Gyllenådern [hemorrojder] en gång och blodiglar sattes, och kort therpå nyttjades Loka Bruns-cur, hwarefter thessa plågor lättades. Icke thess mindre hafwer Hans Maj:t altsedan warit ofta beswärad af en tryckande plåga i Maggropen, hwarwid werk öfwer Kors-Ryggen, ibland förstoppning och understundom diarrhée infant sig med colik och buller af wäder; en särdeles ömhet omkring Naflen, at intet kunde tålas, som ther tryckte; ofta Hufwudwerk, mäst bakåt Nacken, som lindrades när Hufwudet kommit i någon swett om nätterna, såsom Hans Maj:t wid Feber-anfall och motion [ej träning "med flit" utan kroppsrörelser över huvud taget] war benägen att mycket swettas. Thessa plågor, så wäl som en werk i armen och emellan axlarna, hafwa häftigare ansatt efter förkylningar, them Hans Maj:t icke wäjat, heller ansett kunna hafwa farliga fölgder, såsom Hans Maj:t ej gerna behagade klaga öfwer någon plåga som Han kände; så wida Hans Maj:t thessemellan, och under rörelse i fria luften, befant Sig wäl, hade god matlust, åt stadig mat, och hade likasom want Sig wid Sina plågor. Thessa sista 2 åren hafwer och Hans Maj:t klagat över Pruritus hæmorrhoidalis [kliande hemorrojder], och haft lindring af kallt wattn utwärtes. Man kan af thessa och flera omständigheter sluta, at ehuru Hans Maj:t kunnat uthärda mycken fatigue [trötthet, uttröttning] har icke thessmindre Herren haft en delicat Kropps beskaffenhet, och warit längre ifrån beswärad med Gyllenåders prässningar (molimina hæmorrhoidalia [obehag av hemorrojder]), the ther icke kommit til behörigt utbrott, och i thet stället lagt grunden til förenämnde plågor. När icke heller, för täta förkylningars skull, tilbörlig utdunstning fått lätta blodet, så hafwer Serum sangvinis [blodserum] så mycket mer ökats, och med tiden tiltagit i skärpa. Under then skarpa Winterkölden, som thetta åhret länge pågått, hafwer Hans Maj:t warit utsatt för många och swåra förkylningar både om Hufwud och Fötter. Nu inföll then olyckeliga 12:te Februarii, tå Hans Maj:t föga mer än 3 timar efter måltiden, som war starck och af stadig mat, blef angripen af häftigaste Magkramp och Spasme i Underlifwet, hwilken i hast äfwen rörde Hufwudet och Hiernan, utprässade en myckenhet skarpt Serum, och therigenom sammanklämde the til lifwet oumgängeliga delar, samt hastigt slöts i en dödade Asphyxia [kvävning], och fullkomlig Apoplexia Serosa [?], alla Swea Rikes Inbyggare till största sorg och afsaknad. Archiater Schützercrantz hafwer förrättat öpningen af Thet Kongl. Liket, och med mycken flit och noggrannhet fulkomnat Balsameringen, med Hof-Chirurgi Justins tilhjelp; så at Högstsalige Konungens Jordiska Öfwerlefwor blifwa snart satte på en så Stor Konung anständig Parad-Säng. Af Kongl. Collegii Medici Ledamöter
Närvarande Doctores Medici Practici S. T.
|
