fler faktoider

fler faktoider

Börskraschens självmordshoppare

Torsdagen den 24 oktober 1929 - Black Thursday, dagen då den stora börskraschen inleddes. Eller varför inte Black Tuesday den 29:e, dess all-time high (så att säga).

When the stock market went down to nothing there was people jumping out of two-story, three-story buildings in New York. That's what we heard anyway. Just jumping out!

LeRoy Hankel, Nebraska

I det allmänna medvetandet är denna händelse oupplösligt förenad med bilden av vågor med välklädda och grundligt bankrutterade aktiespelare som utför strömhopp från olika höga byggnader på Wall Street, och krasar ned på trottoaren med långa, fladdrande remsor från börstelegrafen i sina knutna nävar. Så var det dock aldrig.

Peter Englund

En faktisk händelse nämns ibland (bl.a. av Englund) som mytens tänkbara ursprung: En arbetare som på torsdagen befann sig högt uppe på en byggnad fick se hur människor samlades nedanför, stirrande och gapande; skulle han hoppa..? (Se även Churchill nedan.) Men även om mytspridandet knappast låter sig rekonstrueras timme för timme så här i efterhand, så är ett problem med teorin att folkmassan verkade ha sina förväntningar klara, ett annat att händelsen synes vara praktiskt taget jämngammal med andra liknande rykten.

London Herald, 1929 - Wall Street Crash!
En anka i London-tappning

För denna myt är åtminstone inte en efterhandskonstruktion, utan en samtidskonstruktion. Den svarta torsdagen kokade av rykten, flera hade med självmord att göra. The Straight Dope nämner att "London newspapers gleefully told of pedestrians threading their way through the bodies of fallen speculators." Då är New York Times betydligt pålitligare, med händelserna utanför knuten; där nämns arbetaren på huset, liksom det falska ryktet om att elva utblottade skulle ha begått självmord. Såg man en ambulans stå vid ett hus så utgick man ifrån att den var där för att hämta spekulanter som skjutit sig, och så vidare.

Det kan särskilt nämnas att humorn kom till användning från första början. Som den om de två män som skulle ha hoppat arm i arm, med motiveringen att de haft ett s.k. joint account... Eller att hotellportierer skulle ha frågat nykomlingar om de ville ha ett rum att sova i eller hoppa från. Eller när en känd humorist och kolumnist i New York Times skriver följande redan dagen efter:

I have been in Washington on Inauguration Day, Claremore on Fourth of July, Dearborn on Edison's Day. But to have been in New York on "wailing day"! When Wall Street took that tail spin, you had to stand in line to get a window to jump out of, and speculators were selling space for bodies in East River.

Will Rogers, 25 oktober

(Bemärkelsedagarna som räknas upp är presidentens invigning i huvudstaden, nationaldagen i Rogers lilla födelseort på Oklahomas landsbygd, samt Edisons minnesdag i den stad där Henry Ford Museum och Greenfield Village, f.d. Edison Institute, ligger.)

Men en av tidningens allvarligare artiklar den 25 oktober avslutas med att konstatera: "Last night, when the hysteria had ebbed, all of the rumours were demonstrated to have been just rumours."

Det kan poängteras att tidningar vid denna tid, inklusive New York Times, inte drog sig för att skriva detaljerat även om helt färska dödsfall, vare sig det gällde självmord, mord eller olyckor. Under de händelserika veckorna efter den 24 oktober rapporteras om självmord (med varierande metoder) bland finansmän i såväl New York som Kansas, Seattle, Köpenhamn, Santiago... De försvinner bland alla notiser om "vanliga" självmord, av vilka flera säkert kan kopplas till börskraschen - men när det gäller det bokstavliga "manfallet" på Wall Street så är det definitivt en myt. Och kanske inte bara där, märkligt nog ("disappointingly" är naturligtvis ironiskt):

Studying U.S. death statistics, Galbraith found that while the U.S. suicide rate increased steadily between 1925 and 1932, during October and November of 1929 the number of suicides was disappointingly low.

The Straight Dope
nämner en studie i statistik

Time avslutar sin "döds-lista" med följande:

To contradict rumors of a suicide wave, New York authorities showed that in Manhattan there were only 44 from Oct. 13-Nov. 15, as compared to 53 last year.

Time, 25 november 1929

En ofta citerad källa är Winston Churchill, som råkade befinna sig i staden vid tillfället. I resekrönikan "What I Saw and Heard in America" i Daily Telegraph återgav han följande intryck från kraschens New York:

The consuming power was grievously weakened. In opulent Fifth Avenue fur coats, already half-accepted by clients, came back in scores and dozens because they did not fit. [Läs: Kunderna hade inte råd med dem.] Under my very window a gentleman cast himself down fifteen storeys and was dashed to pieces, causing a wild commotion and the arrival of the fire brigade. Quite a number of persons seem to have overbalanced themselves by accident in the same sort of way. A workman smoking his pipe on the girder of an unfinished building 400 ft above the ground blocked the traffic of the street below, through the crowd who thought he was a ruined capitalist waiting in a respectful and prudently withdrawn crescent for the final act.

Winston Churchill

Jag har funnit att Churchills gentleman var en Dr. Otto Matthies från Berlin. Hans dramatiska frånfälle på torsdagens morgon var, av allt att döma, en olycka, och i vilket fall utan koppling till börskraschen. Churchills notering är inte daterad, ofta påstås att den avsåg morgonen den 30 oktober (efter den svarta tisdagen), men det stämmer alltså inte.

En del menar att det var denna händelse som ursprungligen inspirerade ryktesspridare och skämtare. Ett liknande dödsfall rapporteras den 21 oktober, då Frank Zuiger hoppade från 27:e våningen ner på Wall Street i ett oomtvistligt självmord. Jag vet inte hur vanliga sådana här händelser var (eller är), om de är tillräckligt ovanliga så kanske såväl Zuiger som Matthies bidragit till myten.

Det verkar, ironiskt nog, inte vara fallet med det enda belägg jag hittat för att en finansman i New York bevisligen tagit livet av sig p.g.a. börskraschen genom att hoppa ner på gatan. Han hette George E. Cutler, var chef för en grossistfirma, och hade enligt 7uppgift förlorat mycket i kraschen. Den 17 november rapporteras att han, sedan man förgäves försökt att hindra honom, hoppade från advokatbyrå Fitch & Grant på sjunde våningen i Munson Building vid korsningen Wall Street - Beaver Street, landande på den sistnämnda. Närmare klichén än så har ingen kommit.

Huruvida man sett någon symbolik i att mytens hoppande spekulanter skulle låtit den bokstavliga Wall Street göra slut på deras liv sedan den bildliga Wall Street gjort slut på deras finanser vet jag inte.

Not: Man kan visserligen se Ivar Kreugers självmord 1932 som en indirekt konsekvens av börskraschen 1929, men bara om man är medveten om att det ena på intet sätt var en självklar följd av det andra. (Tipstack till Carl Herlin.)

Referenser:
Peter Englund: Om modern girighet, Expressen i februari 1994
The Straight Dope: After the 1929 stock market crash...
"Heroes, Wags, Sages", Time, 25 november 1929
Winston Churchill, "Fever and Speculation in America", Daily Telegraph, 9 december 1929
New York Times, resp. artikel
Living History Farm: The Impact of the Stock Market's Crash on Rural America - med bl.a. Mr Hankel

Kommentera
Tipsa om denna faktoid
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum