fler faktoider

fler faktoider

Smak på tungan

Olika grundsmaker registreras på olika ställen på tungan

Tungans smakområden: beskt, surt, salt och stött

1901 publicerade David P. Hänig artikeln Zur Psychophysik des Geschmackssinnes, "Om smaksinnets psyko-fysik" (eller hur det översätts) i nr 17 av tidskriften Philosophische Studien. Han hävdade att sött, surt, salt och beskt var grundsmaker, som hanterades lite olika av smaklökarna. För att demonstrera detta undersökte han hur de fyra smakerna uppfattades när de applicerades på olika delar av tungan, och kom fram till att känsligheten varierade. (Något som även Shore visat 1892, men Hänig var noggrannare.)

Sött
D. P. Hänigs tungor, fig 2 - Sött

Beskt
D. P. Hänigs tungor, fig 3 - Beskt

Salt
D. P. Hänigs tungor, fig 4 - Salt

Surt
D. P. Hänigs tungor, fig 6 - Surt

Obs: "Varierade". Något han inte kom fram till var att sötma enbart registreras på tungans spets, och så vidare - men det är just så det har framställts i otaliga sammanhang.

Det finns inga data som tyder på att olika delar av tungan är specialiserade för olika smaker.

Anders Lundquist

The tongue map is easy enough to prove wrong at home. Place salt on the tip of your tongue. You'll taste salt. For reasons unknown, scientists never bothered to dispute this inconvenient truth.

Christopher Wanjek

Flera källor menar att felet kan spåras till den engelske psykologen Edwin Boring (som var roligare än han låter). 1942 kom hans bok Sensation and Perception in the History of Experimental Psychology ut, vari bland mycket annat Hänigs experiment beskrivs. Men när han återger resultaten så framgår bara vilka områden som är känsligast för resp. grundsmak, inte variationernas storlek. Jag vet inte om Boring själv trodde på strikt specialiserade områden, men det var åtminstone det intrycket som hans läsare fick.

D. P. Hänigs tungor, fig 5 - Kurva
Hänigs diagram över den relativa känsligheten för sött,
beskt och surt angivna för "smakbältet" utmed tungans kant

From these diagrams [...] the popular textbook versions, often conveying the impression of more or less specialized areas, probably arose by "graphical evolution", a curious process.

Bernd Lindemann

Å andra sidan fanns den missförstådda indelningen i omlopp före 1942:

[Dr Harold] Tangl says we have only four tastes - sweet, salty, bitter, sour. We are quickest in detecting sweetness because the taste-perceiving buds lie at the base of the tongue. Bitter foods and drinks are tasted with the back of the tongue.

New York Times, 14 maj 1939

En ordinär människotunga har ungefär 5 - 10 000 smaklökar. Dessa är dock mikroskopiska och går inte att se med blotta ögat. De små knottrorna kallas papiller, på var och en kan 30 - 100 smaklökar sitta. Smaklökarna kan vara specialiserade på olika grundsmaker, men på varje papill sitter olika sorters smaklökar. Dessa olika begrepp blandas mycket ofta ihop. Dock inte i familjeboken:

Tungans yta är besatt med papiller af olika slag (se T u n g a). En del af dessa tjänstgör som bärare af smaklökar. Vallpapillerna (papillæ circumvallatæ) å tungryggens bakre del hysa å sidoytorna hundratal af dessa bildningar. Af de särskildt å tungspetsen lätt iakttagbara klubbformiga papillerna (papillæ fungiformes) är endast en del försedd med smaklökar. Smakens (smakförmågans) utbredning är begränsad till de delar, där smaklökar förekomma: tungspetsen, bakre delen af tungryggen, tungans sidodelar samt mjuka gommen. Ett stort område midt på tungryggen saknar såväl smak som smaklökar.

Nordisk Familjebok (1917)

Familjebokens beskrivning fungerar än idag; de skriver heller ingenting om några smak-zoner. Notera att alla smaklökar inte sitter på tungan.

Nationalencyklopedin skriver heller ingenting om några smak-zoner. Inte ens att den välkända tung-kartan är osann, eller ens överdriven.

Det kan även nämnas att man utöver de fyra nämnda grundsmakerna sedermera hittat en femte, umami (redan 1908 i Japan). Häromåret rapporterades att en sjätte grundsmak kan ha upptäckts, det skulle vara en sorts fett. Oavsett allt detta så behöver den välkända tung-kartan inte ritas om, eftersom den ändå är fel. (Och det är en helt annan sak att vårt smaksinne till största delen bygger på luktförnimmelser.)

Referenser:
Hänig, David P.: Zur Psychophysik des Geschmackssinnes (1901)
Christopher Wanjek, The Tongue Map: Tasteless Myth Debunked
Bernd Lindemann, Collection of References Regarding the Chemotopic Organization of Taste
Bernd Lindemann, Hänigs originalbilder från 1901 med kommentarer
Anders Lundqvist: Hur fungerar smaken?, Lunds universitet
"Reported From Fields of Research", New York Times, 14 maj 1939
Nordisk Familjebok: Smak (1917)
*Nationalencyklopedin: smaksinnet

Kommentera
Tipsa om denna faktoid
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Tack till Jon Edman som tipsade om den här faktoiden

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum